Kar de Mumma – författare

"Till slut tröttnade fadern på att gå tungt fram och tillbaka över golvet, han satte sig ned, tog en whiskygrogg, rökte en cigarr och förklarade att man skulle ta det hela lugnt och se tiden an. — Flickan är fortfarande ett barn, sade han. Vi ha ingen anledning att oroa oss.— Är hon ett barn, sade modern, som nu återhämtat sig någorlunda, i så fall är hon ett ganska besynnerligt barn. Jag visste inte att barn läser »Lady Chatterleys älskare», och jag visste heller inte att ett barn brukar röka cigarretter och blanda till cocktails. Men det gör hon den lilla rackarungen!— Det är vår tids barn, svarade fadern och hällde upp en ny whiskygrogg. De ha en äldre människas vanor, men de äro barn till själen. Och det är vårt eget fel att de ha skaffat sig vanorna, ty vi ha inte givit oss tid att helt ägna oss åt deras uppfostran!— Bravo pappsen, utropade den unga flickan, slingrade armarna om hans hals och gav honom en öm kyss på kinden."

Romanen Bibbi går till filmen utgavs för första gången 1943. Erik Zetterström (1904-1997) gjorde sig känd under pseudonymen Kar de Mumma och var verksam som bl.a. författare, kåsör och revyförfattare.

Kar du Mumma fortsätter med denna volym sin uppskattande memoarserie. Humoristens pojke, som hade En förtjusande pappa, minns sin gröna ungdom i en fjärde del som fått namnet "Charmören" därför att den delvis handlar om författarens korta gästspel som "charmör" under stumfilmens dagar på 20-talet.Vi får följa författaren både när han uppvaktar Thalia på Oscarsteatern och när han lägger sig ut för Filmia på Trolleholms slott i Skåne. Dessemellan gästspelar han i sommarhemmet på Utö, skriver revysketcher åt Ernst Rolf, går på stockholmspromenad och upplever en natt då det inte var så föräldrafritt som han räknat med.Många kända stjärnor passerar revy i denna bok: Ernst Rolf, Fridolf Rhudin, Inga Tidblad, Karl Gerhard - och Greta Garbo m. fl.Även denna volym präglas av humor och leklynne, utmärkande för den folkkäre Kar de Mumma,

Erik Zetterströms bok En dag med Kar de Mumma gavs ut för första gången 1981, och presenterades då så här:

Signaturen Kar de Mummas borgerliga namn är Erik Zetterström. Kar de Mumma har skrivit sextio böcker. Erik Zetterström debuterar i höst. Du håller just nu hans första bok i handen. Den berättar kärleksfullt och initierat om en dag med Kar de Mumma.

Kar de Mummas dag är inspirerande och fylld av allehanda aktiviteter, vilka ofta ger anledning till tillbakablickar och vitaliserande utflykter i det innehållsrika minnets labyrinter.

Erik Zetterström konstaterar att Kar de Mumma mycket väl skulle förtjäna ett antal omnämnanden i Guinness rekordbok: han har skrivit 50.000 kåserier och har satt upp revyer under sex decennier, från tjugotill slutet av sjuttiotalet. Vem vet, han kanske drabbar nöjesbranschen under åttiotalet också.

Kar de Mumma ger sig tid att flanera och han älskar sin stad. Här möter vi honom inte bara på Östermalm, hans promenader går via Kungsträdgården även till Gamla Stan och Söders höjder. De dagliga utflykterna ger många och rika kontakter med traktens kvarlevande original, vilkas liv och hågkomster i kåseriets lätt förföriska form förmedlas till läsarna.

Någon semester tar han aldrig och erinrar om Albert Engströms svar på frågan "när arbetar professorn?": — Så snart jag har en stund ledig.

Erik Zetterström hävdar att hel del gott bör sägas om Kar de Mumma, men mellan raderna kan man läsa att han inte har det så lätt med denne självupptagne och säregna figur.

En bukett violer till den som länge har stått utmed honom.

En förtjusande pappa (1961) är en fortsättning på Humoristens pojke och vi får här stifta närmare bekantskap med författarens far, Hasse Z., och kretsen kring denne legendariske humorist.

Kar de Mumma har med denna bok velat ge en mera uppriktig och sannfärdig bild av "idyllen" och "celebriteterna" i Stockholm och skärgården före och under första världskriget. Men först och främst är En förtjusande pappa en förtjusande rolig bok, präglad av det leklynne som alltid var utmärkande för denne folkkäre författare.

"Josefine är två år och redan sexualupplyst. Det är ju så det ska vara numera. Efter att en längre tid ha konstaterat »mamma har tjock mage», ett uttalande som väckt allra största munterhet både i spårvagnar och bussar, kom hon en dag och berättade för pappa var lillebror fanns någonstans, och vid moderns avfärd till det privata förlossningshemmet var hon fullt införstådd med händelsernas gång. — Han måste ut. upprepade hon gång på gång, och det måste man ju ganska allmänt ge henne rätt i. Det var på hög tid.

Varför ska förresten en tvååring tro på storken, när det inte är meningen att hon ska göra det i fortsättningen?"

Faderskapets kval och lycka gavs ut för första gången 1946 och bjuder på det kända typgalleriet från Kar de Mummas kåseriböcker, utökat med Josefine och hennes lillebror, som på det mest bedårande sätt avslöjar »vad en ung fader bör veta».

"Flanör i Öst och Väst" är en titel som får sin förklaring på omslaget. Öst är Östermalm och västen är inte att taga miste på. Skriftställaren gör även utflykter till andra stadsdelar och vi möter honom också på skärgårdsön, uppslagsrik, minnesgod och livaktig.

Kar de Mummas författarskap bjuder, enligt uppslagsböckerna, på "humor, ömhet och värme".

Gladlynt flicka sökes går i den muntra stilen och författaren får här tillfälle att än en gång visa prov på sin förmåga "att påpassligt utveckla de komiska idéerna i en stil av okynnig behagfullhet". (Norstedts uppslagsbok.)

Kar de Mumma presenterar i sin bok en populär och lätt ramberättelse, den om Eva Christina Behrencrantz som reste till Stockholm för att vara "till husmors hjälp" i en läkarfamilj på Kungsholmen. Men ramen är inte huvudsaken, de insprängda små berättelserna, novelletterna och kåserierna ger boken dess artistiska behållning. Det är Kar de Mumma när han är som bäst. Och som tidigare gör skriftställaren inga anspråk på att bli kallad romanförfattare, han har bara velat variera konfekten en smula. Ombyte förnöjer. (Cicero.)

Kåseriboken Ha en bra jul utkom för första gången 1986, och presenterades då på detta vis:

Kar de Mumma hoppas att ni med denna bok som sällskap kommer att HA EN BRA JUL.

Samlare samlar på allt. Frimärken, korkskruvar, gamla vykort, broderade tofflor, spjällsnören och kaffekoppar för vänsterhänta norrmän m.m. En idog samlare i Södertälje har samlat på K DE M och uppger att detta är skriftställarens 89:e bok sedan starten 1922.

"FLIT ÄR FRAMGÅNGENS MODER", sa Esaias Tegnér i Lund 1824.

HA EN BRA BOK!

Humoristen pojke är en memoarbok från 1960 om den folkkäre Erik ”Kar de Mumma” Zetterströms ungdomsår. Den handlar om författarens barndomsmiljö i Stockholm, vänkretsen kring Hasse Z., Calle Cederströms första flygningar på Gärdet m.m. Kar de Mumma berättar rättframt och öppenhjärtigt och skildringarna präglas av det leklynne som var hans kännetecken.

För de som redan har läst den klassiska boken Två år i varje klass fungerar Humoristens pojke som en fristående uppföljare. I Humoristens pojke får vi återknyta bekantskapen med killarna från Två år i varje klass, Sigge Nilsson, Dudde och de andra.

Erik Zetterström (1904-1997) gjorde sig känd under pseudonymen Kar de Mumma och var verksam som bl.a. författare, kåsör och revyförfattare.

Hör du oss, Svea? är den sjätte i ordningen av Kar de Mummas memoarer. Efter varje avslutad volym bestämde författaren sig för att sluta upp med memoarskrivandet, men så övertalade förläggaren och skatteverket honom att fortsätta.

I denna del – som givetvis skulle bli den sista – möter vi Kar de Mumma på 30- och 40-talet, men den handlar mera om andra än om honom själv.

Bland dessa andra återfinner vi vännerna Fridolf Rhudin, Max Hansen, Karl Gerhard m.fl.

Vi får också glimtar av hur motigt författaren och många andra hade det strax före och under andra världskriget, vi får uppleva en strapatsrik vinterutflykt till Engsholmarna och göra en kvällsvisit hos Hasse Z. tillsammans med "humoristens pojke". Plus mycket annat.

Det är inte för mycket sagt att även denna bok präglas av humor och lekfull respektlöshet, utmärkande för den folkkäre Kar de Mumma, vars minnesböcker vann kritikens erkännande och gick ut i stora upplagor.

"Genom fönstren i tamburen såg jag de första lyktorna glimma som fartygslanternor på ett ödsligt hav. Våren ger en ljus och lätt melankoli, hösten det livshotande svårmodet.Vid ett av borden satt tre av mina vänner och berättade svinaktiga historier, häradshöfdingen, premiäraktören och doktor Manning, som brukade tillbringa julaftonen hos oss. Han kom alltid i släde med bjällror och skänkte min hustru en julblomma. När husjungfrun hörde bjällrorna, kom hon in och neg och sade:— Nu är doktor Manning här!"

Ingen snäll bok alls är kanske inte så elak som titeln vill låta påskina, men den ger oss dock en bild av författaren från en något annorlunda sida. Om E. H. Zetterströms författarskap skrev den kände publicisten P. G. Peterson:

"Kar de Mummas novelletter har allesammans vad som modernt kallas ett ärende och ärendena är inte mindre viktiga därför att de inte uppenbarar sig med nerdragna mungipor. De är hämtade ute i vardagslivet, gripna på bar gärning, granskade och synade av en författare som ställt sig själv mitt på torget, inte för att hejda trafiken utan för att se hur den löper."

Jag minns min gröna ungdom är en fortsättning på memoarverken Humoristens pojke och En förtjusande pappa.

I Jag minns min gröna ungdom får vi följa Kar de Mumma under det sista skolåret och vidare in på 20-talets Stockholm, där han som en ung man i ljusgrå damasker och randiga västar tog sina första stapplande steg som kåsör och författare.

Fadern, Hasse Z., är med också i denna volym, som kan läsas helt fristående och ger en öppenhjärtig skildring av "det glada 20-talet".

Boken präglas av det leklynne som är utmärkande för denne folkkäre författare.

"I den stora staden, där han bodde, gick det mycket muntert till, trots att det inte alls gick så muntert till ute i världen. Medan andra städer hade utegångsförbud, föreföll det i den staden som om det vore förbjudet att sitta inne, i varje fall om kvällarna. Att sitta inne på 6 à 8 månader på den vackra, lummiga holmen var däremot mycket vanligt, men låt oss nu inte tynga ned denna vackra saga med det.Till den staden kom det varje vecka nya filmer från det stora dollarlandet i väster, och när den unge mannen såg dessa underbara filmer och alla de kostbara kavajer, som i dem lanserades av Clark Gable och alla de andra ståtliga hemännerna, kunde han inte låta bli att förtjust slå sig själv på knäna och utropa:— Ack, den som ägde så vackra och långa kavajer som gamle vännen Clark!"

Erik Zetterström (1904-1997) gjorde sig känd under pseudonymen Kar de Mumma och var verksam som bl.a. författare, kåsör och revyförfattare. Jitterbuggare och andra olyckor gavs ut för första gången 1944.

"Jag har kallat denna bok för Kärlek Utan Sex därför att den i många kapitel handlar om det. Kärlök till en ö i skärgården, kärlek till barn, kärlek till öfre Östermalm, kärlek till en katt, kärlek till människor i allmänhet och kärlek till litet av varje. Måhända lyser författarens kärlek till författaren också igenom, men den är inte så mycket att göra åt efter alla dessa år."

Kärlek utan sex gavs ut för första gången 1965, och presenterades då så här: I dessa dagar är marknaden så mättad med sex, att måhända kärlek utan sex kan erbjuda många sexuttröttade människor en stunds vila och avkoppling.

Blygsam som alltid betecknad Kar de Mumma boken som »Något av en roman», och den handlar om en stjärna på författarens himmel, den 19-åriga Lena.

Det är hennes väg mot debuten som Kar de Mumma med ömsint hand velat teckna, men boken rymmer inte enbart en skildring från teatervärlden. Vi får stifta bekantskap med översten och överstinnan på Kommendörsgatan, vi följer Lena på en fantasifylld Djurgårdspromenad och kan glädja oss åt ett målande porträtt av askungens goda fé, Hanna Dolk.

Så här skriver Kar de Mumma:

”Alla vill bli gamla men ingen vill vara det”, sa Cicero.

Han var väl litet bitter på äldre dar denne man, eftersom han saknade den självständighet och uthållighet, som kräves av en stor statsman.

Jag har ingenting emot att vara gammal. Och jag är ganska självständig och framför allt uthållig.

Kar de Mumma presenterar nu en femte del av sin så uppskattade memoarserie. Humoristens pojke, En förtjusande pappa, Jag minns min gröna ungdom och Charmören hette de föregående volymerna och sedan man läst dem förstår man att titeln "Mitt arma liv" nog var den mest följdriktiga på fortsättningen. Här möter vi författaren i slutet av 20-talet och början på 30-talet, vi träffar Hjalmar Bergman, vi upplever de glada revyerna på Söders höjder och den populäre Thor Modéen, vi förflyttas till Villagatan på öfre Östermalm i gamla tider, vi är med om Ivar Kreugers auktionsvisning och tant Filippas begravning, vi får ta del av författarens bekymmer som "primadonnans man" och vi kan roa oss åt ett kapitel om Kar de Mumma och Svenska Dagbladet, inspirerat av Herbert Tingstens senaste memoardel.Det är inte för mycket sagt att även denna bok präglas av humor och lekfull respektlöshet, utmärkande för den folkkäre Kar de Mumma, vars minnesböcker vunnit kritikens erkännande och sålts i stora upplagor.

Kar de Mumma har än en gång återupplivat gamla minnen. Denna gång handlar det om 50-talet och många av de människor som mött skriftställaren.Självironiskt har han kallat volymen "Människor som mött mig" och bland dem möter vi konstnären Olle Olsson, PGP Peterson, Vilhelm Moberg, Hyland med sin "karusell", hustru "Mariana", Thor Modéen, författaren Henning Berger, Birgit Tengroth och många andra.Denna fortsättning på Kar de Mummas föregående stockholmska memoarer rymmer mycket av den humor, ömhet och värme som präglade de tidigare böckerna.

Någonstans i Sverige gavs ut för första gången 1969 och presenterades då så här:

Kar de mumma presenterar här en fri fortsättning på sin så uppskattade memoarserie och har nu hunnit fram till 40- och 50-talet. Varje memoardel är den sista, men i god tid före Fars Dag och julfirandet börjar han minnas på nytt, uppmuntrad av förläggare, bokhandlare, recensenter och framför allt läsare.

Någonstans i Sverige handlar, som framgår av titel och omslag, mest om 40-talet och vad vi fick genomlida och även glädja oss åt under andra världskriget. Allmänna smörgåsbordet försvann, jullitern drogs in, gengasen osade.

Men vi höll humöret uppe och överlevde.

På skriftställarns tid utkom för första gången 1971 och presenterades då så här:

Enligt uppslagsböckerna bjuder Kar de Mummas författarskap på "humor, ömhet och värme" och han tappar aldrig bort "sin förmåga att påpassligt utveckla de komiska idéerna i en stil av okunnig behagfullhet."På skriftställarnas tid är den åttonde delen av memoarserien och den rymmer mycket av denna humor, ömhet och värme, framför allt i det omfattande kapitlet om faderns, Hasse Z:s, sista levnadsår.