Lennart Lundquist – författare

Vem har ansvaret för demokratins livskraft och fortlevnad? I första hand är det naturligtvis medborgarna, men de saknar i väsentliga avseenden möjligheter att ensamma ombesörja bevakningsuppgiften. Om den svenska demokratin befinner sig i kris, som det enligt författaren finns goda skäl att anta, beror det knappast på valsystemets utformning eller frekvensen av folkomröstningar. Istället bör man se på de strukturella förhållandena i den offentliga makten, där förvaltningens position är central. De offentliga ämbetsmännen är dels demokratins tjänare, dels demokratins väktare. I väktarrollen ansvarar de både för att verksamheten ombesörjs enligt vårt offentliga etos och för att medborgarna ges tillfälle att följa och, där så är möjligt, ingripa i skeendet.Boken diskuterar ämbetsmännens roll i den politiska demokratin – vad den är och skulle kunna vara – och föreslår åtgärder för att ämbetsmännen bättre ska kunna fungera som demokratins väktare. Den lämpar sig utmärkt för grundläggande kurser i förvaltning.

Humanvetenskaperna följer ett slags liggande spiral och återvänder ständigt till redan förkastade teorier utan att komma vidare. De borde eftersträva en fastare punkt att bygga teorikonstruktionerna på, och en möjlighet är att anknyta till biologins evolutionstänkande. Under hela sin tillvaro har människan levt i små flockar. Med samhällenas väldiga tillväxt efter jordbrukets införande var flocken otillräcklig för politisk organisering och då introducerades organisationer och institutioner. Men de är bara formella konstruktioner, de är beroende av flockarna för att kunna fungera. Numera kallas de dock inte flockar utan individnätverk. Samhället är ett virrvarr av formellt (organisationer och institutioner) och informellt (individnätverk och individer) under ständig förändring. Under de senaste 150 åren har vi haft en stabil maktförskjutning till fördel för organisationer och institutioner, som hanterat tre av mänsklighetens stora politiska innovationer: rättsstaten, demokratin och välfärdsstaten. Det verkar som om vi nu i accelererande takt går tillbaka till utgångsläget individer och individnätverk återtar makten, samhället refeodaliseras. Det hotar demokratin, rättsstaten och välfärdsstaten.