Lennart O Svensson – författare

Det här är historien om den smått spritmarinerade före detta lägre statstjänstemannen, som nu lämnat sitt arbete på myndigheten. Många var de som drog en lättnadens suck när pratkvarnen lämnade för sista gången. Det blev inte ens en avtackning, utan jag försvann som en blå rök i dimman. Någon avtackning ville jag dessutom inte ha. Efter några veckor är jag förpassad till den skara som lämnat och om några månader är det ingen som minns mig. Det här är boken är om mitt liv och leverne. En del personer som nämns i texten är verkliga andra inte. Texterna är både verkliga och påhittade. Vad som är vad, får ni gissa själv. Jag blandar nutid, dåtid och påhittade historier, en form av kaos. Det är det jag gillar, varför skall vi alltid följa ett visst mönster. Bilderna i boken har ingen koppling till handlingen, utan skall ses som en fristående berättelse, fast i bildform. Bilderna är tagna på ett skrotupplag för en veteranjärnväg i Klippan. Dessa kan ses som en form av dokumentärt fotografi eller varför inte konstfotografi. Det är alltid betraktaren som avgör. Jag är ju inte bara en berättare utan även en passionerad fotograf, med artistnamnet: Trottoar Botanist

Det här är ingen vanlig receptbok, utan även en bok med lite dråpliga historier och lite bilder att njuta till och fundera kring. Var de är tagna har ingen betydelse, därför saknas platsangivelser (helt oviktigt). Boken innehåller inte en massa recept utan är tänkt som en inspiration att själv experimentera vidare. Man kan lätt utgå från de i befintliga och variera som man vill och önskar. Låt fantasin flöda och njut av det du lagat. Nu har det inte varit min ambition att vara någon seriös kock, utan recepten är till för att förändras efter tycke och smak. Varför skall man alltid vara så förbannat allvarlig och seriös. Ställ dig i köket och släpp lös token inom dig. Är du inte singel så för helsicke öka mängderna av ingredienserna, så det räcker till flera. Du behöver ett stekjärn och ett par grytor, gärna ett av gjutjärn, (kycklinggrytan blir bäst då). En stavmixer är också bra att ha. Några bra knivar, slevar, en visp och andra don för att röra om med , skadar inte. Lycka till! Frasse

Trottoar Botanist, är väl den titel som bäst passar in på mig som fotograf. Jag rör mig till fots eller med kommunalt färdmedel, för att dokumentera i det offentliga rummet. Jag utbildade mig till fotograf i början på 80-talet, men har aldrig jobbat med det på heltid. Efter några års uppehåll, tog jag upp bildskapandet igen 2005. 2013 tog jag mitt skapande till en högre nivå, genom mitt deltagande i en utställning i Göteborg, planket 2013. I år blir det 6:e året som jag är med i Göteborg. Numera arbetar jag såväl digitalt som analogt, har med andra ord delvis gått tillbaka till basic igen. Det analoga ger en skönare känsla än det digitala och man vet inte resultatet förrän framkallningsspolen plockas ur trumman. Jag ser fotografin som ett sätt att berätta om min omgivning och om mig själv det vill säga, hur jag upplever de människor och platser jag kommer i kontakt med. Bilderna i den här boken är tagna under en följd av år, från 2011 fram tills att boken lämnades för tryck, våren 2018. Jag har ingen ambition att försöka förklara någonting, utan bara att berätta min historia och att betraktaren själv får skapa sin upplevelse genom bilderna.

Det här är historien om den smått spritmarinerade före detta lägre statstjänstemannen, som nu lämnat sitt arbete på myndigheten.Många var de som drog en lättnadens suck när pratkvarnen lämnade för sista gången. Det blev inte ens en avtackning, utan jag försvann som en blå rök i dimman. Någon avtackning ville jag dessutom inte ha.Efter några veckor är jag förpassad till den skara som lämnat och om några månader är det ingen som minns mig.Det här är boken är om mitt liv och leverne. En del personer som nämns i texten är verkliga andra inte. Texterna är både verkliga och påhittade. Vad som är vad, får ni gissa själv.Jag blandar nutid, dåtid och påhittade historier, en form av kaos. Det är det jag gillar, varför skall vi alltid följa ett visst mönster.Bilderna i boken har ingen koppling till handlingen, utan skall ses som en fristående berättelse, fast i bildform.Bilderna är tagna på ett skrotupplag för en veteranjärnväg i Klippan. Dessa kan ses som en form av dokumentärt fotografi eller varför inte konstfotografi.Det är alltid betraktaren som avgör.Jag är ju inte bara en berättare utan även en passionerad fotograf, med artistnamnet: Trottoar Botanist

Gamla kyrkogården, på Söder i Helsingborg, belägen mellan Södergatan i väster och Donationskyrkogården i öster, gränsande till Konsul Perssons villa i norr och Eneborgsvägen i söder. Kyrkogården invigdes den 29 december 1816 och användes fram till början på 1900-talet. Under ett antal år har jag vandrat runt på denna plats och dokumenterat miljön med hjälp av mina kameror. Jag har fotograferat såväl digitalt som analogt, i solsken såväl som i dis och dimma. Digitalt har jag även använt mig av ett diffusfilter, för att få en mjukare effekt.

Trottoar Botanist, är väl den titel som bäst passar in på mig som fotograf. Jag rör mig till fots eller med kommunalt färdmedel, för att dokumentera i det offentliga rummet.Jag utbildade mig till fotograf i början på 80-talet, men har aldrig jobbat med det på heltid.Efter några års uppehåll, tog jag upp bildskapandet igen 2005.2013 tog jag mitt skapande till en högre nivå, genom mitt deltagande i en utställning i Göteborg, planket 2013. I år blir det 6:e året som jag är med i Göteborg.Numera arbetar jag såväl digitalt som analogt, har med andra ord delvis gått tillbaka till basic igen. Det analoga ger en skönare känsla än det digitala och man vet inte resultatet förrän framkallningsspolen plockas ur trumman.Jag ser fotografin som ett sätt att berätta om min omgivning och om mig själv det vill säga, hur jag upplever de människor och platser jag kommer i kontakt med.Bilderna i den här boken är tagna under en följd av år, från 2011 fram tills att boken lämnades för tryck, våren 2018.Jag har ingen ambition att försöka förklara någonting, utan bara att berätta min historia och att betraktaren själv får skapa sin upplevelse genom bilderna.

Det här är ingen vanlig receptbok, utan även en bok med lite dråpliga historier och lite bilder att njuta till och fundera kring. Var de är tagna har ingen betydelse, därför saknas platsangivelser (helt oviktigt).Boken innehåller inte en massa recept utan är tänkt som en inspiration att själv experimentera vidare. Man kan lätt utgå från de i befintliga och variera som man vill och önskar. Låt fantasin flöda och njut av det du lagat.Nu har det inte varit min ambition att vara någon seriös kock, utan recepten är till för att förändras efter tycke och smak.Varför skall man alltid vara så förbannat allvarlig och seriös.Ställ dig i köket och släpp lös token inom dig.Är du inte singel så för helsicke öka mängderna av ingredienserna, så det räcker till flera.Du behöver ett stekjärn och ett par grytor, gärna ett av gjutjärn, (kycklinggrytan blir bäst då). En stavmixer är också bra att ha.Några bra knivar, slevar, en visp och andra don för att röra om med , skadar inte.Lycka till!Frasse