Måns Holst-Ekström – författare

När debutromanen "...som Italien" kom ut 2010 väckte den viss uppmärksamhet, bland annat på grund av blandningen av råhet och förfining. Kritikern som skrev om denna blandning pekade också på författarens "känsla för både välavvägt språk och ett mättat innehåll". En annan kritiker dröjde mer vid "homosexuella akter som väl skulle fått...Jean Genet att rodna". I denna novellsamling känns en del teman från romanen igen, till exempel åtrå män emellan. På några ställen i Nästena leder åtrån till handling men oftare förblir den outtalad, dröjande, förmedlad med blickar eller gester. Samtidigt vänder sig boken till alla som tycker om att läsa. Olika former av sinnligheter är hela tiden närvarande: i rum ute och inne, genom dofter, smaker, känsel - känslan av vatten mot kroppen - erfarenheter vi alla delar. Huvudpersonerna är jag, du, han. De iakttar världen från sidan, eller som från fågelnästen, och skrider sedan till handling. De upptas av både begär och motvilja. Deras ambitioner, om de har haft några, har gått i stå. Deras liv skevar. De befinner sig nära haveriet. Men, om romanen dominerades av saknad och längtan bär språket här istället med sig stråk av spefull humor. Måns Holst-Ekström är född 1963 och författare. Han undervisar vid Lunds universitet och bor i Malmö.

Ordet anapoem finns inte i svenskan. Ana är ett grekiskt prefix. Prefix används för att förändra ett ords mening. Ofta betyder ana baklänges, men det kan också, till exempel, beteckna måttlös. Framsidan delar alltid baksidans skala. Det måttlösa är måttlighetens skugga. Det är här som ekvationen inte går ihop och måttlösheten börjar hota måttan. Ett poem är en dikt. Ett annat ord för poem är kväde. Kvädet sköljer genom munnen bakifrån för att sedan spottas ut. Många av anapoemerna är bedrägligt lika sånger. Andra har ord som kan låta ålderdomliga, ofta är de falska. En del påminner om andras röster. Andra om antiken. Alla rader börjar med stor bokstav. Presentationen ovan är skriven av författaren. Han är född 1963 och bor i Malmö.

Ordet anapoem finns inte i svenskan. Ana är ett grekiskt prefix. Prefix används för att förändra ett ords mening. Ofta betyder ana baklänges, men det kan också, till exempel, beteckna måttlös. Framsidan delar alltid baksidans skala. Det måttlösa är måttlighetens skugga. Det är här som ekvationen inte går ihop och måttlösheten börjar hota måttan. Ett poem är en dikt. Ett annat ord för poem är kväde. Kvädet sköljer genom munnen bakifrån för att sedan spottas ut. Många av anapoemerna är bedrägligt lika sånger. Andra har ord som kan låta ålderdomliga, ofta är de falska. En del påminner om andras röster. Andra om antiken. Alla rader börjar med stor bokstav.Presentationen ovan är skriven av författaren. Han är född 1963 och bor i Malmö.

När debutromanen "...som Italien" kom ut 2010 väckte den viss uppmärksamhet, bland annat på grund av blandningen av råhet och förfining. Kritikern som skrev om denna blandning pekade också på författarens "känsla för både välavvägt språk och ett mättat innehåll". En annan kritiker dröjde mer vid "homosexuella akter som väl skulle fått...Jean Genet att rodna". I denna novellsamling känns en del teman från romanen igen, till exempel åtrå män emellan. På några ställen i Nästena leder åtrån till handling men oftare förblir den outtalad, dröjande, förmedlad med blickar eller gester. Samtidigt vänder sig boken till alla som tycker om att läsa. Olika former av sinnligheter är hela tiden närvarande: i rum ute och inne, genom dofter, smaker, känsel - känslan av vatten mot kroppen - erfarenheter vi alla delar. Huvudpersonerna är jag, du, han. De iakttar världen från sidan, eller som från fågelnästen, och skrider sedan till handling. De upptas av både begär och motvilja. Deras ambitioner, om de har haft några, har gått i stå. Deras liv skevar. De befinner sig nära haveriet. Men, om romanen dominerades av saknad och längtan bär språket här istället med sig stråk av spefull humor.Måns Holst-Ekström är född 1963 och författare. Han undervisar vid Lunds universitet och bor i Malmö.