Niki Arias – författare

Ett unikt drag hos människor är att vi har utvecklat kognitiva, språkliga och emotionella förmågor som strukturerar sociala interaktioner. Människans kognitiva och sociala intelligens möjliggjorde utvecklingen av altruistiskt samarbete och kom att innefatta även samarbete med individer som inte tillhörde släkten. Kommunikation är en källa till gemenskap och identitet och sker som social interaktion, det vill säga genom att bygga relationer och utbyta information. Förstår vi inte vad som kommuniceras så blir det svårt att vara delaktig i en gemenskap. Människor kommunicerar av olika anledningar, bland annat för att klara vardagen eller för att göra tillvaron begriplig. Vi kategoriserar saker runt omkring oss för att vi vill förstå vår omvärld och göra den mer förutsägbar. Våra kategorier ligger till grund för hur våra kognitiva scheman ser ut, och de i sin tur styr hur vi tänker, känner och beter oss. Vi organiserar vanligtvis alla företeelser i världen som scheman eller script. Ett schema är en mental struktur för objekt, levande eller döda. Ett script är en mental struktur för händelser, dvs aktiviteter som vi har erfarenhet av som observatörer eller deltagare. Allt nytt som vi kommer i kontakt med bidrar till att vi skapar nya scheman och nya script, och allt som vi kommer i kontakt med upprepade gånger bidrar till att nyansera befintliga scheman och script. Kognitiva scheman bygger på våra kategorier och grundar sig på våra tidigare erfarenheter. Dessa är till stor del omedvetna antaganden som reglerar hur vi uppfattar situationer och personer, hur sinnesintryck får mening och väcker känslor hos oss. De är kognitiva strukturer i vårt psyke och kärnan i allt vårt tänkande. En människas kognitiva scheman är nära kopplade till hennes identitet vilket gör dem svåra att ändra. Vi skulle kunna beskriva kognitiva scheman som att vi ser världen genom ett par selektiva glasögon. Vår hjärna använder sig av olika mekanismer som gör att information som inte passar in i våra mallar sorteras bort (filtrering) medan annan utebliven information läggs till (komplettering). Detta är något som hjärnan gör eftersom hjärnans kapacitet är begränsad (och det faktum att människan inte kan existera utan en helhetsbild som bidrar till stabilitet). Vi har helt enkelt inte resurser och tid nog att analysera allt och alla i minsta detalj. Hjärnan är det organ som gör av med mest energi i kroppen. Alla som upplevt många nya saker under en dag vet hur trött i huvudet och kroppen vi kan bli av dessa intryck som hjärnan tvingas analysera. För att minska energiförbrukningen letar hjärnan i minnet efter intryck som påminner om de nya intryck vi ställs inför. Om så är fallet återanvänder hjärnan i den aktuella situationen den analys som den använde förra gången. Kommunikation både skapar och förmedlar kultur och befinner sig i ständig förändring i en kontinuitet som i analogi med den hermeneutiska spiralen och lärandet bevarar en del av varje epoks erfarenhet och kombinerar den med nya erfarenheter. Det meningsskapande kommunikationsperspektivet har ambitionen att komma fram till en gemensam betydelse. Språket används för att beskriva och förklara omgivningen i form av en dialog som skapar gemenskap, bevarar den sociala verkligheten och strävar efter ömsesidig kommunikation. Meningsskapande kommunikation betyder tvåvägskommunikation där mottagaren ger återkoppling och delar information i syfte att nå överenskommelser. Kultur och kommunikation kan uppfattas som två skilda termer men för att människor ska kunna förstå varandra krävs båda i ett samspel. Båda begreppen måste studeras tillsammans eftersom kommunikation kräver in- och avkodning för att förstå dess innehåll. För att förstå kulturella koder och meddelanden måste vi känna till de kulturella mönster och sociala samspel som det handlar om. Verkligheten hos det vardagliga livet är intersubjektiv vilket innebär att människor runt omkring oss uppfattar världen på ungefär samma vis som vi själva gör. Intersubjektiva upplevelser av verkligheten blir med tiden institutioner, det vill säga att de leder till vanor vilket gör människors beteende förutsägbart. När vanor blir seder så uppstår förväntningar kring dem och sociala kontrollmekanismer utvecklas för att upprätthålla dem. Kulturen skapas av människor med gemensamma erfarenheter som formar det sätt på vilket vi förstår världen. Kulturen skapas och omskapas mellan människor i ett ständigt pågående samtal. Genom socialisering, iakttagelse och reflektion över beteenden kan vi imitera den kultur som vi vill tillhöra.