Per Forsman – författare

När ”Arbetets arv” kom ut i slutet av 1980-talet fick dåtidens livliga diskussion om arbetslivets förnyelse ett fördjupat historiskt och filosofiskt perspektiv. Idag väcker den till liv frågeställningar som i stort sett försvunnit från den politiska dagordningen. Metallarbetarförbundets idéer om ”det goda arbetet”, som presenterades i samma veva, skingrades i skuggan av 1990-talskrisen, och arbetarrörelsen har alltsedan dess aldrig förmått återknyta till den tappade tråden. Samtidigt anknöt bokens undersökningar av arbetaridentitet och arbetarkultur till en diskussion som för 30 år sedan bara befann sig i sin linda – en diskussion om klassamhällets förändring i spåren av industrisamhällets omvandling under 1900-talets sista kvartssekel och dess avtryck i människors upplevelse av sin plats i samhället. ”Arbetets arv” var den första av fyra essäsamlingar som Per Forsman – pseudonym för Örjan Nyström – skrev i slutet av 1980- och början av 1990-talet som alla handlade om olika aspekter av denna omvandling - ”Eftertankar om arbetet” (1991), ”Det gamla och det nya bygget” (1993) och ”Det kluvna samhället” (1995). Genom att knyta samman självbiografi och historia, individuellt och kollektivt, är det böcker som mitt uppe i en stor samhällsförändring söker återvinna ett fotfäste för ett förnyat politiskt och socialt engagemang för jämlikhet och demokratisering. På så vis är de lika aktuella idag som när de skrevs. Samtliga kommer framöver att återutges på Dejavu.

I ”Eftertankar om arbetet” från 1990 följde författarpseudonymen Per Forsman upp några av tankegångarna i hans större studie om arbetar-klassens kulturhistoria, ”Arbetets arv”. Även om det inte heller i denna bok saknas historiska utblickar ligger fokus mera på nuet. Vi befinner oss i själva inledningsskedet till den stora omvandling i arbets- och samhällslivet under de följande decennierna, som vi idag har bakom oss. Idéerna om ”det goda arbetet för alla” tedde sig fortfarande möjliga att förverkliga, samtidigt som oroande tecken på en utveckling i motsatt riktning börjat dyka upp. Men boken ger inte bara en inblick i dåtidens debatt- situation. Dess tankar om arbetets möjliga utveckling, den punkt där produktionen, reproduktionen och ekologin möts, är fortsatt lika aktuella nu som då. Det handlar om ett inlägg kring frågor som kanske är än mer brännande idag än för tjugo år sedan. Samtliga de fyra essäsamlingar som Per Forsman gav ut i slutet av 1980- och början av 1990-talet återutges nu på Dejavu, dvs förutom ”Eftertankar om arbetet” också ”Arbetets arv”, ”Det gamla och det nya bygget” och ”Det kluvna samhället”.

”Det gamla och det nya bygget” är den tredje boken i en serie essäsamlingar från 90-talets början där författarpseudonymen Per Forsman sökte per-spektiv på den samhällsomvandling som vi idag talar om som en utveckling bort från ”det gamla industrisamhället”. I de båda tidigare böckerna – ”Arbetets arv” och ”Eftertankar om arbetet” – stod arbetslivet i centrum. Denna tredje del riktar strålkastaren mot det faktum att man i sitt arbete, oavsett om man är medveten om det eller ej, är delaktig i ett större sammanhang av samhälls- utveckling – ett ”samhällsbygge”. Att tala om samhällsutvecklingen i termer av ett ”bygge” var redan då ifrågasatt i debatten och är det än mer idag. 1900-talets tankar om möjligheten av att styra och omforma en pluralistisk verklighet efter enhetliga mallar utifrån en förment vetenskaplig förståelse av samhällets ”utvecklingslagar” framstår idag som djupt komprometterade. Ett sådant kritiskt perspektiv finns också i boken. Men samtidigt vill den rädda ett idéarv som kanske är viktigare än någonsin idag, då samhället enbart betraktas ur ett instrumentellt perspektiv, som medel för individuella mål. Samtliga de fyra essäsamlingar som Per Forsman gav ut i slutet av 1980- och början av 1990-talet återutges nu på Dejavu, dvs förutom ”Det gamla och det nya bygget” också ”Arbetets arv”, ”Eftertankar om arbetet” och ”Det kluvna samhället”.