Intervju med Ruth Kvarnström-Jones
Hur kommer det sig att du valde Sophiahemmet som miljö för den tredje boken?
Jag hörde först talas om Sophiahemmet för fyrtio år sedan då en väninna från Lidingö behandlades där. Jag flyttade till Lidingö strax därefter och har själv skickats dit många gånger under åren för röntgen, mammografi m m. Hela huset känns anrikt och med en historia som sitter i väggarna. Jag åker förbi Sophiahemmet fler gånger i veckan och blicken dras alltid dit. Valet av Sophiahemmet för bok 3 kändes alldeles självklart.
Hur har research-arbetet sett ut för den nya boken?
Delvis som med de två första böckerna i serien Stockholms pärlor – jag lusläser först och främst materialet som finns i mitt eget arkiv och sedan alla andra böcker och artiklar om byggnaden som jag lyckats lägga vantarna på. Utöver detta behövde jag titta på de medicinska genombrotten, Stockholms utveckling samt hur omvärlden såg ut under perioden.
Historiska romaner har fått ett stort genomslag de senaste åren. Vad tror du det är som lockar läsarna med just dessa romaner?
Jag tror att historiska roman alltid har hittat sin publik. Själv läser jag gärna Ken Follet, Hilary Mantel och inte minst Per Anders Fogelström. Att den här, historiskt intresserade läsekretsen, har blivit lite större just nu kan vara en respons på all oro i världen. Man tittar bakåt och inser med en viss lättnad att hemska saker och ting skett men världen har alltid överlevt och gått vidare. Hela vägen till 2026 än så länge. För mig var det en slump att jag släppte De Fenomenala Fruntimren på Grand Hôtel just när den senaste uppsvingen för historiska romaner kom.
Hur hittar du inspiration till händelserna och relationerna i dina böcker?
I arkiven och i tidningar från tiden. Jag utgår alltid ifrån det som faktiskt har hänt.
Vilka är utmaningarna med att skriva just historiska romaner, anser du?
All fakta måste stämma. Det finns ingenting som förstör läsupplevelsen snabbare än ett uppenbart felaktigt påstående i en historisk roman. Språket är också viktigt. Det är en balansgång mellan att skriva på ett sätt som håller läsaren i dåtiden och samtidigt är tillräckligt modernt för att läsaren ska bli uppslukad av storyn utan att behöver brottas med allt för många arkaiska ord och formuleringar.
Många vet inte om att du skriver på engelska och böckerna översätts till svenska. Hur ser din skrivprocess ut?
Det stämmer att jag skriver på engelska. Sedan måste både min förläggare Anna Hirvi Sigurdsson och jag vara nöjda med boken innan manuset skickas till översättaren Mats Foerster. Därefter går Mats och jag igenom varje översatt rad tillsammans. Om han har misstolkat engelskan på grund av en otydlighet från min sida går jag in och ändra i det engelska manuset. Jag justerar även andra små – eller stora – fel som Mats upptäcker. När Mats är klar, först då kan den färdiga engelska manuset skickas till mina utländska förlag och det svenska manuset skickas till en svensk korrekturläsare. Därefter kan romanen sättas och skickas till tryck. Det tar ca nio månader från att jag sätter min ’sista’ punkt innan boken finns att köpa i svenska boklådor.
Du har även gett ut feelgood-romaner som utspelar sig i modern tid. Kommer du skriva fler moderna romaner eller känner du att du har hittat din nisch med de historiska romanerna?
Just nu finns det inga planer på att ge ut fler moderna romaner, men detta betyder inte att jag inte har andra projekt i datorn som jag är sugen på. Men med det sagt, jag anser att få forska om Stockholm historia är Sveriges roligaste jobb och det fortsätter jag gärna med ett bra tag till!