Bokförlaget Reformatio – förlag

Svensk Kyrkobibel (NT97) är en översättning av Nya testamentet med ambitionen att återge grundtextens innebörd så noga som möjligt. Till varje bibelbok hör en inledning med uppgifter om författare och tillkomst, där kyrkofädernas uppgifter redovisas. Detta har gjort den omtyckt som studiebibel vid studiecirklar. Rikligt med sakupplysningar och hänvisningar till Gamla testamentet, även apokryferna. Versindelningen är tydligt markerad, stilen läsvänlig. Omdömen: ”Översättningen är omsorgsfull. I fråga om tolkningar håller den sig till gängse uppfattningar med en klar dragning åt det traditionella hållet.” Professor Sten Hidal för Bibliotekstjänst "Enligt min uppfattning är Per Jonssons översättning den i särklass bästa, som vi har fått detta århundrade. Den är trogen grundtexten, har ett ledigt men ändå värdigt språk, som lämpar sig väl både för gudstjänstbruk och enskild läsning." Gunnar Juelsson i Kyrka och folk Några smakprov: "Detta är en förebild till dopet, som nu gör er saliga. Det innebär inte ett avlägsnande av kroppens orenhet utan ett gott samvetes förbund med Gud genom Jesu Kristi uppståndelse." "Jesus sade till dem: "Amen säger jag er: Publikaner och prostituerade skall före er gå in i Guds rike. Johannes kom till er på rättfärdighetens väg, och ni trodde honom inte, men publikanerna och de prostituerade trodde honom. Fast ni såg det, ångrade ni er inte efteråt, så att ni trodde honom."

Några smakprov: Verkar dopet syndernas förlåtelse? Ja. Vi blir i dopet iklädda Kristus. Han överskyler alla våra synder med sin rättfärdighets klädnad. Hur kan dopet ge evig salighet? Dopet ger oss makt att bli Guds barn. Då blir vi också arvingar till Guds rike och den eviga saligheten.

År 1529 hölls religionssamtalet i Marburg där Luther gjorde opp med Zwinglis spiritualiserande nattvardsuppfattning. Det var vid detta tillfälle som Luther med krita skrev på bordet: "Hoc est corpus meum", detta är min kropp. Den position Luther intog i Marburg, behöll han livet ut. Den kommer bland annat till uttryck i denna skrift som i original utkom 1544. Mellan Luthers "är" och det reformerta "betecknar" finns ingen medelväg. Det är en oöverbryggbar motsättning, som består till tidens slut. Luthers nattvardslära är Kristi lära. Brödet är Kristi kropp, och vinet är Kristi blod. Luther visar i denna skrift också på nattvardslärans konsekvenser för läran om kyrkogemenskap.

Det är i synnerhet två läror som Luther driver i denna skrift: 1. Brödet och vinet i nattvarden är Kristi kropp och blod och 2. Detta sakrament är evangelium. Denna skrift från 1523 ingår i den diskussion, som Luther förde med de böhmiska bröderna. Denna skrift ingår bland dem som i Konkordieformeln omnämnes såsom läro- och stridsskrifter.

I samband med 400-årsjubileet 1993 betecknades Uppsala möte som "en av de viktigaste sammankomsterna i Sveriges historia". Denna uppfattning går tillbaka till de bedömningar, som gjordes redan för hundra år sedan. I föreliggande framställning sätts Uppsala möte in i sitt kyrkorättsliga teologiska men också kyrkopolitiska sammanhang. Jubelfesterna 1693, 1793 och 1893 ställs i relation till sin tids ekonomiska, politiska och teologiska förutsättningar. Uppfattningen om Uppsala mötes och därmed också kyrkans betydelse för svensk historia underkastas därvid en kritisk granskning. Författaren var verksam som forskare och lärare vid Historiska institutionen, Lunds universitet. Ett smakprov: "Den läroposition, som Uppsala möte intog, har under den tid, som här skildrats, genom kyrkans förkunnelse och kunskapskontroll förts ut till folket och därigenom präglat människors tro och normsystem. Överhetens utnyttjande av kyrkan som sitt kontrollorgan har emellertid lett till en förändring av den kyrkliga undervisningen och nådemedelsförvaltningen till bättre överensstämmelse med samhällets behov. Uppsala mötes hävdande av den heliga Skrift som högsta norm för kyrkan har undergrävts därigenom, att överheten i realiteten blivit högsta auktoritet. Medan den ortodoxa lutherdomen förkunnat "nåden allena" och sakramenten som förmedlare av nåden, har i synnerhet under frihetstiden och den gustavianska tiden och under inflytande av neologin, kyrkans undervisning fått ett mera lagiskt, moraliserande drag, där gärningarna betonats på den ortodoxa trons bekostnad. Kyrkolivet har i samband därmed efterhand i stor utsträckning avsakramentaliserats. Uppsala mötes tes, att "den heliga skrift av den helga anda sitt ursprung haver" har under senare hälften av 1800-talet ifrågasatts eller förnekats av den religiösa liberalismen och den bibelkritiska forskningen... Denna syn på kyrkans betydelse kan förefalla pessimistisk för den, som vill se vår tids kyrkosamfund som betydelsefulla politiska aktörer för samhällets omdaning. Men den oroar knappast den, som i överensstämmelse med den lära, som bekändes vid Uppsala möte, tillmäter kyrkan en högre uppgift än att reformera denna världen."

På många håll förnekas att altarets sakrament är till nytta även för människans kropp. Detta framhölls emellertid starkt av fornkyrkans fäder, som kallade sakramentet "Odödlighetens läkemedel". Martin Luther anslöt sig till dem när han, i sin skrift (Dass diese Worte Christi, das ist mein Leib, noch fest stehen), visar att sakramentet har betydelse för hela människan, inte endast för själen. Luther går där i polemik gentemot svärmarna. Småskriften, Odödlighetens läkemedel, innehåller ett utdrag, både ur den nämnda skriften av Martin Luther, samt från två katekespredikningar om Herrens nattvard vilka Martin Luther höll år 1528. Några smakprov: "För att ge en enkel bild av vad som sker i detta ätande: Det är som om en varg slukar ett får och fåret är så kraftig mat att det förvandlar vargen och gör den till ett får. När vi äter Kristi kött, kroppsligen och andligen, är maten alltså så kraftig att den förvandlar oss till sig själv och av köttsliga, syndiga, dödliga människor gör andliga, heliga, levande människor." "Du håller i handen en frukt, som har många frön. Om du stoppar ett i jorden, växer det ur det upp ett förunderligt högt träd. Det kommer inte från jorden, i så fall skulle det växa utan frö, utan det växer från ett frö. Här måste du säga: Detta träd kommer inte på annat sätt än genom ett frö. Om Herren kan göra detta, varför skulle Han inte kunna få in sin kropp i ett stycke bröd?" "Och om hundratusen djävlar, lärda män och andar skulle komma och säga: Hur kan detta ske?, svara då, att ett enda ord från Gud är värt mer än alla dessas. Hundratusen lärda män är inte så kloka som ett enda litet hårstrå hos Gud."

Högmässan intar den centrala platsen i församlingens gudstjänstliv. Till en god förståelse av högmässan hör kunskaper om högmässans liturgi. Denna bok behandlar och förklarar de olika delarna i högmässans liturgi. Innehåll: - Mässans två delar: Ordets gudstjänst och nattvarden - Förberedelsen till mässan - Introitus - Kyrie med Gloria - Kollektbön - Epistel, evangelium och andra texter - Tron - Kyrkans förböner - Prefationen - Helig med Hosianna - Instiftelseorden - O Guds Lamm - Utdelandet och mottagandet - Tacksägelsebön - Den evangeliska mässan är eukaristi

I "Sermon om Kristi lekamens och blods sakrament mot svärmeandarna 1526" visar Martin Luther på de två styckena i Kristi lekamens och blods sakrament. Dessa är, för det första, vad man skall tro, och för det andra, tron själv eller bruket. I "Förmaning att begå Herrens lekamens och blods sakrament 1530" visar Martin Luther varför man skall gå till sakramentet ofta. Några smakprov: "Tag t. ex. själen, som är en enda skapelse och dock på samma gång är i hela kroppen, också i den minsta tå, så att om jag sticker den minsta lem i kroppen med en nål, träffar jag hela själen, så att hela människan spritter till." "Så har Kristus förordnat, att när vi kommer samman, skall var och en taga av brödet och kalken och därefter predika om Honom. Varför? Ty detta skall man inte giva åt några andra än dem som är kristna, som förut har hört Kristus predikas. Men predikan eller förkunnelsen gäller var och en i allmänhet, också dem som ännu inte är kristna. Bara de kristna skall åtnjuta sakramentet, men dock därvid tänka, att de blir fler. Därför skall man kungöra det offentligt och hålla en sådan offentlig åminnelse, att också de kan komma, som ännu inte vet det. Men att de begår en sådan åminnelse bara i en vrå, det duger inte. Den skall begås offentligt inför församlingen och det skall alltid predikas vid mässan. Därför är de orden "Gören detta till min åminnelse" detsamma som "så ofta ni gör det, så predika om mig", som Paulus uttyder det i 1 Kor. 11:26, när han kallar det att "förkunna Kristi död". Han använder just ordet "förkunna" för att ange, att det inte skall ske i en vrå bara bland de kristna, som vet det förut och inte behöver något förkunnande utan bara förmanande, utan offentligt i församlingen för dem, som inte vet det. Alltså är både "åminnelsen" och "förkunnelsen" ingenting annat än att hålla den offentliga predikan om Honom, som man nu gör i alla predikningar.

Inför Lutherjubileet 1983 kunde man iaktta tendenser till en officiell omvärdering av Martin Luther i DDR. Hur förhöll sig denna nya syn på Luther till tidigare marxistisk historieskrivning? Innebar den ett brott med historiematerialismen och ett närmande till kristendomen? Eller var det en tillfällig opportunistiskt betingad moderörelse utan anknytning till tidigare forskning? I denna historiografiska översikt söker författaren bland annat besvara dessa frågor.

Doktorsavhandling i historia. The focus of this doctoral dissertation is the phenomenon of the so-called original accumulation. The presentation is integrated in a study of a local material: The farm Mången and the Finnish family, who lived there between about 1650 and 1800. Through detailed investigations of demographic, fiscal, and court materials, the families are reconstructed as well as their production and value systems. In 1686 Mången and the other Finn-farms in the Hällefors-district were granted by the crown as a fiefdom to the Hällefors silverwork. The idea of a private proprietary right, a reception from the Roman law and confirmed by law in Sweden 1789, answered to the endeavours to accumulate ground properties. The driving force behind this process was the aspiration of the feudal lords to seize the whole surplus product. As relatively independent agrarian producers the Finn-peasants in Mången could save part of their surplus product for themselves. Key words: Migration, burn-beating, charcoal-burning, inventories, Mosaic law, catechetical register När finntorparen Pål Hindersson den 28 maj 1790 av Hällefors bergstingsrätt dömdes att ta lösen för sitt torp i Mången och därmed blev en jordlös proletär, berodde det inte på att Mångens jord inte längre förmådde föda honom och hans familj. Medan de första torparna i Mången hade mindre än ett tunnland odlad jord till sitt förfogande, hade Pål Hindersson, när han brukade hela den östra hemmansdelen, tio gånger så mycket. När de första åborna fick nöja sig med åtta lass hö, kunde Pål Hindersson enbart på sina ängsbärgningar öster om sjön skörda 20 lass. Liksom fallet var för hans svärfar före honom, kunde torpet, åtminstone normala år, ge honom en knapp bärgning. Något behov av extra arbetstillfällen vid bruken för att därmed kompensera en alltför svag agrar ekonomi hade han knappast. Det arbete för bruken, som han trots det utförde, bidrog istället till att undergräva hans ekonomi - att göra honom fattigare. Varför arbetade han likafullt åt bruken? Han gjorde det underkastad ett dubbelt tvång. Dels var han förhindrad att fritt använda skogen för svedjebruk. Därför kunde, vissa år i synnerhet, överlevnadsmarginalen bli alltför smal, så att han måste lita till uttag från bruksmagasinet. Dels arbetade han för Hälleforsverket på grund av ett yttre tvång, grundat i 1686 års donationsbrev. Pål Hindersson och hans familjs fattigdom före proletariseringen var inte en fattigdom, som med naturnödvändighet hade drabbat dem, eller som de själva var skulden till. Den var inte heller orsaken till deras proletarisering. Både fattigdom och proletarisering påtvingades dem av den härskande klassen.

Några smakprov: Verkar dopet syndernas förlåtelse? Ja. Vi blir i dopet iklädda Kristus. Han överskyler alla våra synder med sin rättfärdighets klädnad. Hur kan dopet ge evig salighet? Dopet ger oss makt att bli Guds barn. Då blir vi också arvingar till Guds rike och den eviga saligheten.