Coltso – förlag

Trakorien ligger i krig med grannländerna samtidigt som den femte konfluxen drar allt närmare. Prästinnan Frimrinda från Ransard seglar norrut med en mäktig legoflotta för att befria den gud hon tror crurerna håller fången på Marjura. Generalen Praanz da Kaelve, som åter fallit i onåd, följer henne som vägvisare, men också för att söka personlig hämnd på trollkarlen Shagul. Mot Marjura stävar även det levande skeppet Bladverk med vindhäxan Silvia Miranda, glasmannen Uroboren och prästen Ammisadu, som plågas av märkliga mardrömmar. Alla har de uppdraget att rädda konfluxen. Stegosernas konung Arn Dunkelbrink segrade i kriget på Palamux och väntar nu otåligt på att kunna segla efter vindhäxan mot Marjura. Strax innan skeppet står redo för avfärd anländer hans allierade, stridsmunkarna från Nastrôl, för att slå följe sedan några mystiska böcker avslöjat deras egen historiska koppling till ön. Inom kort skall alla sammanstråla på Marjura inför krönikans mäktiga upplösning. »En Borges för det episka formatet.« - Per Israelsson, SVD Vanderland är den sista av fyra delar i berättelsen om »den femte konfluxen«. Den första boken i serien, Svavelvinter, utkom 2004 och betraktas av många som en av de bästa fantasyromaner som någonsin skrivits på svenska.

Trakoriens ärkefiende Ransard hotar ett land som redan är sönderslitet av inre motsättningar. Fredlös i ödemarken får Praanz da Kaelve oväntad hjälp med att söka revansch på sina fiender i huvudstaden. Samtidigt bryter ön Stegos sin 200-åriga förbannelse och Arn Dunkelbrink kan äntligen ta till väders igen på sin drake Blatifagus. Öster om ön driver Irminsulträdet med vindhäxan Silvia Miranda och tuppen Koklai omkring på havet. Snart står det klart att trädet lockar till sig udda varelser, samlade för att rädda konfluxen undan trollkarlen Shaguls planer på att stjäla ödespunkten. Frågan är bara om vindhäxan har blivit redo att möta verklighetens vredesverk efter sin tid i speglarnas fridfulla värld.

»Jag stiger upp ur djupet som en fredlös gudinna ur underjorden, ur mörkret in i stormen.«

Leipzig år 2007. Syster Theresia sitter vid dödsbäddarna och ledsagar de sjuka in i döden, men ingen på sjukhuset vet vem hon egentligen är. Ung, vacker och frisk – för evigt. Det låter som en dröm, men för Theresia är det sedan länge en förbannelse. Hon längtar bara efter en sak: att få somna in och aldrig vakna igen. Men det får hon inte. Hennes skuld är för stor, hennes ansvar för tungt. Under långa, ensamma nätter skriver hon ner sin historia för att lindra smärtan. Den börjar 1670 i Serbien och berättar om en liten flicka som dras in i Judas barn, ett hemligt sällskap av forskare – tillika vampyrer.

De tre böckerna om Judas barn baserar sig bland annat på rättegångsprotokoll från början av 1700-talet och på den östeuropeiska vampyrmytologin, om vilken han även har skrivit en faktabok. Judas barn är första boken av Markus Heitz i svensk översättning. Författaren har vunnit internationell ryktbarhet med bokserien The Dwarves, och nu översätts hans böcker till allt fler språk.– Markus Heitz är född 1971 i Homburg, är Tysklands främste fantasy- och skräckförfattare och har skrivit inom en rad olika genrer. Han är utbildad historiker och germanist och bygger gärna sina böcker på historiska källor. De tre böckerna om »Judas barn« baserar sig bland annat på rättegångsprotokoll från början av 1700-talet och på den östeuropeiska vampyrmytologin, om vilken han även har skrivit en faktabok.

Judas barn är första boken av Markus Heitz i svensk översättning. Författaren har vunnit internationell ryktbarhet med bokserien The Dwarves och nu översätts hans böcker till allt fler språk. 

KRITIKERRÖSTER

»Mixen av historisk vetenskaplighet och övernaturliga legender får mig att gå igång ordentligt och de 300 första sidorna kan vara den bästa läsupplevelsen i år.«Henrik Elstad, LitteraturMagazinet

»Det är spännande, extremt blodigt och jäkligt bra faktiskt. Jag har saknat Anne Rices släktträdslånga vampyrromaner där vampyrerna lever långsamt, länge och liderligt. Judas barn är möjligen en smula mer våldsam och utmålar inte vampyrerna som några romantiska vackra homoerotiska gudar som Rice ibland gör men jag älskar att inte Judas barn enbart utspelar sig i vår tid.«Stringhyllan

MOSKVA ÅR 2033. Civilisationens nordligaste utpost, en ensam metrostation, attackeras av gåtfulla varelser som uppstått i det sista kriget. Världen ligger i ruiner, jordytan är kontaminerad och ett rov för solens dödliga strålar. En sista människospillra har sökt skydd i Moskva-metron, världens största atombombssäkra bunker, där stationerna har omvandlats till små statsstater med egna ideologier och styrelseskick. Överallt pågår en ständig kamp om livsutrymmet, vattenfiltren, elaggregaten och svampodlingarna, alltmedan mörkret och fasan härskar i tunnlarna. En ung man tvingas ut på en farlig vandring genom den underjordiska labyrinten av tunnlar, schakt och sidospår, där ingen vet vad som väntar bakom nästa kurva.

METRO 2033 bygger på sovjetiska myter om en hemlig stad under jorden och det faktum att Moskvametron byggdes för att motstå en kärnvapenattack. Boken har gjort succé i hemlandet och översatts till ett stort antal språk. Det finns även två datorspel som bygger på boken, med manus av författaren själv.

KRITIKERRÖSTER

»Om jag någon gång reser till Moskva kommer jag att ta med mig Dmitrij Gluchovskijs dystopiska roman Metro 2033 och ägna dagarna åt att åka runt i tunnelbanan och station för station bocka av skådeplatserna i denna ryska bästsäljare. Jag är normalt ganska sval inför framtidsscenarier med sf-inslag, men Gluchovskij bryter ner mitt motstånd mot genren och drar mig med på en svindlande, omtumlande färd genom Moskvas underjordiska tunnelsystem.« Nils Schwarz, Expressen

»Författaren har skapat ett häftigt och originellt fantasirike av Moskvas tunnelbana En suverän debut.« Spiegel »Årets bok!« Moscow Times

UTDRAG UR BOKEN:

»Mannen som gick längst bak i ledet kände sig uppenbarligen illa till mods och kastade hela tiden ängsliga blickar över axeln. Varje ensam vandrare i metron var förtrogen med den känslan. Det fanns till och med en särskild beteckning för den: tunnelångest. När man går genom en tunnel, i synnerhet med en dålig lampa, känns det alltid som om faran närmar sig bakifrån. Ibland blir känslan så intensiv att man tycker sig förnimma en tung blick i ryggen, eller inte ens blick... Vem vet vem eller vad som döljer sig i mörkret och hur den eller det uppfattar världen? Till slut blir anspänningen så outhärdlig att man inte står ut längre, man snurrar runt, blixtsnabbt, och viftar med ljusstrålen i det svarta - men ingen där... Tystnad... Tomhet ... Allt verkar lugnt. Men medan man tittar bakåt, kisar in i mörkret tills ögonen värker, förtätas känslan på nytt av faran som närmar sig bakom ryggen, och återigen växer behovet av att vända sig om och lysa med lampan i tunneln - är det någon där, har någon smugit sig fram, medan man tittade åt andra hållet... «

»Nick Perumovs berättelser är vildare, häftigare, galnare och blodigare än Tolkiens och ryskare. Med starka och farliga kvinnogestalter.« Kajsa Öberg Lindsten, GöteborgsPostenInkvisitionens hängivna härskaror under ledning av heliga exekutor fader Etlau har belägrat det gåtfulla Svarta tornet högt uppe på istundran i norr. Inspärrade i Västermörkrets mäktiga artefakt befinner sig den blivande Förintaren nekromantiker Fess och den lilla drakflickan Lokatten. I salen står ett stort vattenur som räknar den utmätta tiden till transformationen, medan Fess försjunker i dystra grubblerier kring begångna misstag och synder. Men även fader Etlaus galopperande galenskap tilldrar sig allt mer hans nyfikna intresse För att fördriva tiden undersöker Fess tornets kammare och gemak, men av någon anledning ryggar han tillbaka inför en marmortrappa, som verkar specialgjord just för honom och som leder rakt ner i tornets hemliga grundvalar.I salen droppar vattenuret långsamt vidare. Kanske är det inkvisitionssoldaternas meningslösa död vid stormningen av tornet som ska få Kalken att rinna över och slutgiltigt bereda vägen för Förinta­ren? Men finns det verkligen bara en? Samtidigt, på en helt annan plats i Mångfalden av världar, pågår ett brädparti mellan två fallna gudarSvärdens väktare är en serie i tolv volymer. Detta är den åttonde boken och inledningen till den stora finalen i Nick Perumovs hyperboliska, ryskwagnerianska fantasyopera.

Han dödar inte. Han våldtar inte. Han torterar inte.

Under några veckor försvinner tre unga kvinnor spårlöst i Berlin. På den sjunde dagen återfinns de på ett sjaskigt hotellrum, till synes oskadda men psykiskt nedbrutna. Ingen förstår vad som har hänt med offren, och de gåtfulla dåden upphör lika plötsligt som de började.

Kort före julafton blir Psykbrytaren – kvällspressens namn på den okände psykopaten – aktiv igen och dyker upp på en exklusiv psykiatrisk klinik. Till sin fasa inser personalen och patienterna att den främmande gärningsmannen har släppts in på det ensligt belägna sjukhuset. En våldsam snöstorm sveper in och stänger alla flyktvägar. Snart faller natten och ingen går säker på den låsta kliniken…– Sebastian Fitzek är född 1971 i Berlin, Tysklands främste thrillerförfattare, känd för sina psykologiskt raffinerade historier som alla blivit stora bästsäljare. Psykbrytaren har översatts till över 30 språk och är Fitzeks första bok i svensk översättning. 

Prisbelönt Facebook-dystopi av Rysslands horrordrottning

En global katastrof som kallas Stora reduktionen har fixerat antalet människor som lever på jorden till exakt 3 miljarder. Det finns inte längre någon död, bara en kort paus eller »fem sekunder mörker«, varpå individen återföds med en inkod som innehåller informationen om alla tidigare inkarnationer. Människorna är bara partiklar av en sammansatt organism, Den levande, och alla är uppkopplade direkt från hjärnan till det sociala nätverket Socio, där familjen och nationen inte har någon som helst betydelse. Samhället är globalt och alla känsloyttringar mellan föräldrar och barn förkastas som avvikande beteende.

En dag föds »Zero«, en individ utan inkod. Den levandes antal ökar med en och den globala harmonin är hotad. tillsammans med några oliktänkande placeras Zero på ett korrektionshem. Men vem är denne Zero? Och kommer Den levande att gå under i en ny reduktion?

RECENSIONER 

»Konstruktionen är lika genomförd som hos Orwell, Ira Levin eller Philip K. Dick. Grymt bra. Men science fiction-hardcore. Verkligen. Rysk dystopi…Författaren Anna Starobinets bygger en helhet som ger en hisnande känsla av att bokens absurda värld finns och går att ta på. Människor av kött och blod lider därinne. Trots att hela denna roman till sin form är sammanställd av torra handlingar ur Socios databank. Vittnesmål, anteckningar, dokument växer till ett fasansfullt fantasislott. En krälande, påtaglig konstruktion.Men utan sladdar och maskineri.Matrix är banalt!«Bodil Juggas, Arbetarbladet