Hallands Konstmuseum – förlag

Under den dynamiska utvecklingsperiod som tog fart inom bildkonsten efter andra världskriget, var Olle Baertling en av de konstnärer som utvecklade ett av de mest särpräglade konstnärliga uttrycken, inte bara i Sverige utan i den västerländska konsten. Både som målare och skulptör nådde han redan under 1950-talet fram till det uttryck som vi idag så tydligt förknippar med hans konstnärskap. Under kommande decennium ställde han ut i stora delar av Europa, i Japan, USA och Sydamerika, och nådde fram till en mycket framskjuten position bland de mest uppmärksammade konstnärerna i världen. Olle Baertling drevs av en stark inre vision som förde honom till Paris. Där träffade han en grupp konstnärer som tillsammans skapade en plattform, från vilken han och kollegorna sedan kunde ta sig ut i världen. Baertling hade svårt att vinna erkännande hos sina konstnärskollegor i Sverige, samtidigt som han på hemmaplan hade en rad framstående personer som på olika sätt visade sin uppskattning: Ulf Hård af Segerstedt, Eugen Wretholm, Agnes Widlund, Teddy Brunius, Oscar Reutersvärd, Pontus Hultén, Gunnar Berefelt och Lennart Olson, för att nämna några. Olle Baertling – visionär och strateg blir Hallands Konstmuseums invigningsutställning efter en omfattande om- och tillbyggnad. Vi strävar här efter att visa det unikt visionära hos Baertling, men också att presentera människan och strategen bakom den fantastiska resa han gjorde från Halmstad via Stockholm och Paris och vidare ut i världen.

Lotta Antonsson är en av Sveriges mest framstående representanter för de kvinnliga fotografer som på 1980-talet inledde ett ifrågasättande av den manliga dominansen inom fotografin. Genom bland annat performance, video och iscensatt fotografi, undersökte de alternativa uttrycksmöjligheter inom mediet. De experimenterade och formulerade en ny typ av bilder, som kom att få stor betydelse för utvecklingen av det fotografiska uttrycket. Under 1990-talet förändrades förutsättningarna för kvinnliga fotografer, bland annat genom tillsättningen av Tuija Lindström som professor på Fotohögskolan i Göteborg. Perspektiven förändrades med fördjupade teoretiska studier och vidare internationella referensramar. Lotta Antonsson nämner själv Cindy Sherman, Barbara Kruger och Louise Lawler som särskilt viktiga influenser. Antonsson studerade på Konstfack i början av decenniet, varpå hon i mitten av 1990-talet lämnade den svenska konstscenen och flyttade till USA. Där började hon arbeta med svartvita bilder, något hon tidigare strävat efter att bryta med. Hon började nu intressera sig för det undermedvetna, bilderna tog upp existentiella frågor med unga flickor i fokus. Idag använder Lotta Antonsson i stor utsträckning fotografier från 1960 och 70-talen som utgångspunkt i sina arbeten. Förlagor som hon bearbetar på olika sätt genom att till exempel klippa bort, särskilt betona vissa delar eller placera snäckor, stenar, koraller eller blommor på utvalda kroppsdelar. De bilder hon använder har ett särskilt tidspräglat uttryck, samtidigt som de bidragit till att sprida bilden av den kvinnliga kroppen i det offentliga rummet. Genom att återanvända dessa bilder inom ramen för sitt eget konstnärskap, kopplat till den historia hennes arbete inom svensk och internationell fotografi utgör, ger hon bilderna en ny betydelse. Härmed skjuter hon medvetet in nya tolkningsmöjligheter både i sina egna arbeten och i det historiska materialet.