jeremiah.karlsson.yahoo.se – förlag

Jag skulle vilja vara engelsmanoch kunna prata engelska helt skamlöståka omkring på jorden som en erövrareoch förvänta mig att bli förstådd.Detta är en samling texter författade av Jeremiah Karlsson (f 1986). Boken beskrivs av författaren som "ett slags poetisk reseskildring från England av en poetisk korrespondent förankrad i den allra yttersta europeiska samtiden". Förlaget reserverar sig med att det kan vara frågan om ett försäljningsknep från författarens sida. Boken är dock ytterst läsvänlig, och innehåller dikter som "Jag älskar överstelöjtnant Paasikivi", "London ler med evig ungdom" och "Det finns en svenskhet och den vill krossa mig".

Återigen publicerar Jeremiah Karlsson en poetisk reseskildring från Sveriges huvudstad Stockholm. Det är öppenhjärtigt, ofokuserat och lite lätt efterblivet. Författaren själv beskriver boken såhär:”Känslan man får när man reser till Stockholm är att ingen behöver en, att alla är utbytbara. Det är ingen dum tanke - men inte särskilt livgivande. Att resa mot intigheten är otrevligt, men vad är egentligen en författare till för?”

Joar är en stillsam man med regelbundna vanor och stadig ekonomi. Plötsligt en vintermorgon märker Joar att en grupp människor förföljer honom på gatan ... Men de håller sig på avstånd. Samma sak fortsätter hända tills det går ut över Joars arbetsliv och familj. Vilka är de? Följ med i en kuslig magisk realistisk berättelse skriven av Jeremiah Karlsson.

En munk, en teolog och en tillfällig besökare samlas i mörkret på Mosebacke där de samtalar om Antikrist och sexualiteten.

Mitt i turistströmmens virvlar vid Roms tunnelbana försvinner diktjagets son – och i de förtvivlade sekunderna som följer kollapsar alla distanserade observationer och litterära reflexioner till en enda rå känsla av fasa.Jaget är en man som brottas med sig själv. Han reser, observerar och skriver – men ifrågasätter ständigt vad det egentligen är värt. På Medelhavets stränder och i Roms gator möter han tiggare, turister och historiens tyngd, medan han försöker förstå sin egen plats i det hela. Vid Paulus grav ställs modernitetens ytlighet mot något han inte riktigt kan formulera men inte heller kan ignorera.Ibland fylls nätterna av sömnlösa tankar och barn som är rädda för mardrömmar. Och under flygningen ber han intensivt, och gråter av lättnad vid landningen.I en rörelse mellan prosa och dikt, mellan flygrädsla och andlig längtan, mellan familjens vardag och historiens eko, söker diktaren efter något äkta i en värld av ytor. Är skrivandet narcissism eller nödvändighet? Är tron en tillflykt eller en sanning?Och när sonen till slut återfinns på perrongen – vad är det egentligen han har förlorat och återfunnit i sig själv?Innehåller extramaterial.

Skog. Broar. Vägar. Bilköer. Väderkvarnar som inte längre mal.I denna bok ställs frågan vad kärlek egentligen är när ungdomens dröm har försvunnit.Texterna rör sig genom ett vårligt Småland där solen glittrar över skogarna samtidigt som mörkret hela tiden anas bakom civilisationens ytskikt. Här blandas teologi med snabbmatsrestauranger, vardagliga samtal med existentiell oro, och små iakttagelser öppnar sig mot frågor om skuld, tro, kropp, tid och mening.Över allting vakar väderkvarnarna:tomma och stillastående.

Vad gör en människa när världen aldrig slutar tala?Hon skriver.På färjor, i kyrkor, bland turister och ruiner, mellan barns lekar och mobilskärmar, försöker en röst urskilja det som fortfarande är verkligt. Texterna följer vardagens minsta rörelser – ett bananskal som räcks över ett säte, ett samtal på en restaurang, en morgonpromenad längs ringmuren, en gudstjänst – men under ytan pågår en annan berättelse: kampen mot högmodet, mot fåfängan, mot rastlösheten och mot den märkliga känslan av att själv vara överflödig.Här möts essäns tankeskärpa, dagbokens närvaro och poesins förtätning. Det lågmälda blir existentiellt, det komiska blir allvarligt och semesterns långsamma dagar öppnar ett rum där frågor om tro, kärlek, litteratur och död får ta plats.Detta är texter skrivna i en tid som ständigt vill distrahera människan – och om den stilla motståndshandling som består i att fortsätta se, tänka och skriva.

Erik Larsson har fattat ett beslut.Under en sensommarkväll i skogen möter han en främling. Samtalet som följer rör sig mellan dröm och verklighet, mellan svart humor och bottenlös förtvivlan. Men framför allt kretsar det kring den fråga som ingen människa kan besvara åt någon annan.Sista pluntan är en novell om den gräns där viljan att dö möter viljan att leva. Novellen skrevs ursprungligen 2011.