Kulturmonstret – förlag

Kapitelbok för barn 7–10 år om den unga häxan Hexzilla som hellre vill hitta på bus än vara en duktig skolelev. Men hon får annat att göra och det visar sig att hon kan klara av riktigt farliga saker när hon blir tvungen att klara allt på egen hand. Hon är inte precis rädd av sig och hon får flera goda vänner som hjälper henne.

Monas liv är att sjunga och spela och det är vad hon är bäst på. Men för att lyckas måste hon ha flytet. Och livet är inte rakt eller rättvist, det lägger ut fällor som hindrar henne på vägen. Hon förlorar två av sina mest älskade släktingar och det bästa jobb hon haft. Hennes kärleksförhållande slås i bitar av en väninna. En energitjuv gör livet surt för henne. Och musik – det finns det tydligen redan alldeles för mycket av. Men hon vill bli den hon vet att hon är, och hon vill att andra ska få veta det också. Mona är seg. Hon måste våga börja slåss igen som hon gjorde som barn, fast inte med knytnävarna den här gången. Och hon ger aldrig, aldrig upp.

Perka är väl en ganska ordinär lirare som mest tänker på nöjen och sex, arbetar ibland när det finns jobb och försöker ta sig fram så gott han kan i en värld som är på bommen i det mesta. Men en dag köper han ett spel som för honom tillbaka till en fiktiv medeltid – och som sedan drar honom med i en strid som löper genom tid och rum. Det blir ett spel på liv och död som han aldrig kunnat drömma om. De värsta fienderna är skaparna av den ondskefulla drogen Frantak. Men han möter också vänner, bland andra Trollkarlen, Spöket, den vackra Sandra och den gåtfulla Kunigunda med det förfärliga monstret Argnor i släptåg. En underhållande och fantastisk roman om ett skrämmande aktuellt ämne.

Vem har satt eld på hela juridiska avdelningen hos Tannier Systems? Och framför allt – varför? Och hur gick det till? Det finns inget motiv och inga misstänkta, själva attentatet är i sig omöjligt att genomföra och polisen ser det som ett tekniskt haveri och ett rent försäkringsfall. Den enda som inte köper den förklaringen är Iko Wonte som egentligen är logistiker. Nu ska hon plötsligt utreda ett brott. Tannier Systems arbetar hårt på att finna en syndabock och till slut tycker man sig ha funnit den. Men är det verkligen rätt man? Det är alltför mycket som inte stämmer.

Yngve Lundell är konstnären som gjort sig känd för sina fantastiska träskulpturer, lika avväpnande uttrycksfulla som de är grovt tillsågade i motspänstigt trä. De varierar i format, från nära nog tändsticksstorlek till full manshöjd, som Optimistorkestern på Malmös gågata, stadens i särklass mest fotograferade skulptur. Mindre kända är Yngves aforismer, korta betraktelser som har följt honom under hela hans liv. ”De bara kommer”, säger han själv. Han behöver bara skriva ner dem. Och det har blivit många. Han har samlat några i en bok. Här finns aforismer om konsten, om livet, om döden och om allt annat som man måste fajtas med. Inte bara motståndare utan även sådant som finns inne i oss själva. Egot och hjärnan är tacksamma måltavlor för Yngve Lundells aforismkonst. Men också orden och språket, som kan bygga murar likaväl som de kan riva ner dem. Att ta med några bilder av skulpturer har han inte kunnat motstå. Egentligen handlar ju allt om samma sak. Att det där att leva – det är en konst. Yngve Lundell gick bort i juni 2015. Den här boken är hans avskedsgåva.

Svenne är gitarrist och vill inget annat än spela. Han blir lycklig när han kommer med i ett gäng med två killar och två tjejer där allting verkar funka så där bra som man egentligen bara fantiserar om. Men så småningom börjar han tycka att de där människorna verkar mer än lovligt mystiska. Vad är det egentligen som inte stämmer? Varför har de så konstiga namn? Och varifrån kommer de egentligen?