Silentium skrifter – förlag

Ur internationell press: En bok som på ett intelligent sätt förnyar den andliga litteraturens språk och själva genre. La Croix Väcker djupa och oväntade insikter … Som minnet av en meningsfull konversation långt efter att du glömt vad som blev sagt. Den är oförglömlig. Catholic World Report En utomordentligt betydelsefull bok, som med profetisk klarhet ser söndringen, bräckligheten och storheten i det mänskliga. Times Literary Supplement Djupt personlig men aldrig självupptagen, på samma gång fängslande och utmanande, upplyftande och övertygande. Rikedomen i denna enastående bok är omöjlig att uttrycka med några få ord. Ingen läsare kommer att förbli oförändrad. The Tablet Ur svensk press: Erik Varden beskriver trons skönhet på ett sätt som gör att jag tänker: Varför vill inte alla ha det här? Författaren vågar både vara personlig och ta sig an de svåra frågorna, och trots bokens nätta omfång lyckas han gå på djupet. Malina Abrahamsson, Dagen Erik Varden har den ganska sällsynta förmågan att kunna förmedla stor lärdom och djupa andliga insikter på ett enkelt sätt, utan att det blir förenklat. Han är också klok nog att inte tappa bort sig i alltför abstrakta resonemang, utan hela tiden exemplifiera med konkreta historier. John Sjögren, tidskriften Pilgrim Så insiktsfullt! Så inbjudande! Så banbrytande i vår sekulära situation! … Läsningen av Vardens bok gav mig en liknande erfarenhet som när jag som teologistudent läste Thomas Mertons klassiker ”Vägen till kontemplation”. Sune Fahlgren, Sändaren

Bokens 21 kyrkofäder: Ignatios av Antiochia Justinus Martyren Irenaeus av Lyon Tertullianus Klemens av Alexandria Origenes Cyprianus Athanasios av Alexandria Gregorios av Nazianzos Basileios av Caesarea Gregorios av Nyssa Ambrosius av Milano Augustinus Hieronymus Johannes Chrysostomos Kyrillos av Alexandria Patrick av Irland Dionysios Areopagiten Maximos Bekännaren Johannes av Damaskus Symeon den Nye Teologen

Med evig kärlek, boken för daglig läsning under ett helt år av Peter Halldorf, har nu kommit i ny upplaga, denna gång i pocketformat. Bokens betraktelser följer kyrkoåret och har nedtecknats i umgänget med Bibeln och den kristna traditionen. Författaren skriver i förordet: "Varje kyrkoår är ett varv runt Kristus. Följsamheten med de olika tiderna under året uppmuntrar oss att förbli nära Jesus under livets växlingar, allt för att Kristi liv skall bli vårt liv. Den andliga läsningen har just detta syfte. Vi läser inte för att ha läst, utan för att läsa. Vi läser för att möta Ordet bakom orden. Läsningen formar tron. Läsaren blir idel öra."

Den som i vår tid talar om kyskhet riskerar lätt att framstå som pinsam. Begreppet leder tanken till undertryckt sexualitet och en uppförandekod som tillhör en svunnen tid. Trappistmunken Erik Varden vill i denna bok formulera en förståelse av kyskhet grundad på det klassiska arvet från antikens filosofer och den tidiga kristna klostertraditionen. Här möter vi en syn på kyskhet som inte hemfaller åt förenklingar, utan tar människan på allvar i all hennes komplexitet och på samma gång rymmer den längtan efter ett integrerat och försonat liv som hennes natur är ämnad för. I en bok som är rik på referenser till Bibeln, litteraturen, musiken och konsten visar författaren hur sambandet mellan att se och att älska – en kontemplativ livshållning – är essensen i ett kristet kyskhetsideal. Homo Castus är en teologisk essä som tillsammans med Erik Vardens tidigare bok "Allt som är värt att minnas" bildar en diptyk där den monastiska spiritualiteten upprättar en dialog med vårt sökande efter en fördjupad förståelse av vad det är att vara människa.

”För mig blev de tomma och stängda kyrkorna under coronapandemin en profetisk varningssignal: sådan kan kyrkans verklighet snart vara om hon inte genomgår en radikal transformation.” Så skriver den tjeckiske prästen och professorn vid Karlsuniversitet i Prag, Tomáš Halík, i sin bok The Afternoon of Christianity: The Courage to Change. I den djupa kris som kyrkorna i Europa just nu genomgår befinner vi oss vid ett historiskt vägskäl, menar Halík. Vilka är de vägval kyrkan måste göra för att gå mot en ”ny epok i kristendomens historia”, präglad av en vidare och djupare ekumenik? I Morgondagens kristendom reflekterar Peter Halldorf över den väg in i framtiden som Tomáš Halík utmanar kyrkorna att våga välja, bort från ”kollektiv narcissism, klerikalism, isolationism och provinsialism”, mot det han kallar ”en tredje ekumenik”.

Vad är en rimlig kristen hållning när klimatet skenar och jorden far illa? Peter Halldorf ger i denna bok ett bidrag till samtalet om den teologiska vision kyrkan behöver vara förankrad i när hon svarar och handlar i den kris som just nu överskuggar allt annat i vår värld. En röd tråd i boken är spänningen mellan de två bibliska utsagorna »himmel och jord ska förgå« och »efter hans löfte väntar vi en ny himmel och en ny jord där rättfärdighet bor«. Hur ska de förstås i förhållande till varandra? Därför sörjer jorden är framför allt en bok som räcker oss ett språk för hoppet. Den anknyter till Peter Halldorfs bok Alla himlens fåglar har flytt från 2017.

De kvinnor och män som under senantiken drog ut i öknen för att bli de första kristna munkarna nöjde sig inte med att vara anhängare av en tro, de var radikala lärjungar som tog efterföljelsen på djupaste allvar och lät den omforma sina liv. Men vad var det som drev och inspirerade dem ? Vilka visioner hade de ? I Dagligbrödet möter vi dessa frågor utifrån det mest nödvändiga i livet : maten. Hur kommer de sig att den köttfria fastematen blev munkarnas dagliga föda ? Hur påverkade den deras liv ? Och på hur kommer det sig att djuren i öknen blev deras vänner, ja att munkarna rent av såg djuren som andliga vägledare ? Från senantiken finns ett stort antal tänkespråk och historier bevarade som berättar om livet hos ökenfäderna och ökenmödrarna. I dessa söker Tomas Einarsson svar på hur deras liv, präglat av enkelhet, förnöjsamhet och en kärlek till såväl Skaparen som skapelsen, kan inspirera till efterföljelse och ett hållbart liv i dag.

Gunnel Vallquist (1918-2016) var i mer än ett halvt sekel verksam som skribent, översättare och författare, hela tiden med det existentiella perspektivet i förgrunden. Denna tankebok speglar det lidelsefulla sanningssökande som alltid var vägledande för henne. Som självständig tänkare och övertygad kristen förmedlade hon en hållning som blivit förebildlig för många troende: den i evangeliet djupt rotade och i sökandet förutsättningslösa. Med sin pregnanta och behärskade stil manar Gunnel Vallquist med sina texter läsaren att söka en fördjupad tro, enkel och avklarnad, men aldrig naiv eller okritisk.

"Den svåra kärleken" tar sin utgångspunkt i frågan: ”Hur vet man om man är driven av rädsla, av hopp om belöning eller av kärlek?” Svaret söks i den spiritualitet av självförglömmande kärlek som i tidiga klostermiljöer kom att forma en livshållning där icke-dömandet är den dygd som inrymmer alla andra. Med den franske teologen Olivier Clément och dennes bok Källor som ledstjärna, urskiljer Peter Halldorf de drag i östkyrkans tro och andlighet som skapat en kristendom som inte handlar om ett sätt att bete sig, men som förändrar människor genom en ”transfigurerad etik”. Här är moralens grund inte ett regelverk utan kyrkan som en gemenskap i kärlek av fria människor. ”Det sätt på vilket kärleken och friheten korresponderar med varandra kom att bli en av mina mest drabbande existentiella erfarenheter i mötet med östlig och orientalisk kristendom för många år sedan”, skriver Peter Halldorf. Den svåra kärleken är en personlig bok där författaren tar oss med till möten med människor och miljöer som utmanat honom ”att ge upp en position som visat sig alltmer ohållbar”, som han uttrycker det i förordet. Vi får lära känna några av de ortodoxa teologer som under 1900-talet uppdaterat arvet från den tidiga kyrkan i en teologisk vision vars summa är lika enkel som svindlande: ”Så sammanvävda är vi människor med varandra – liksom med hela den övriga skapelsen – att vi upphör att existera om vi inte omfamnar varandra i kärlek.” I bokens avslutande del berörs den kristna traditionens tal om ”evig fördömelse” i ljuset av den bysantinska påskikon som kallas Dödsrikets plåga. En ikon som återspeglar ”hopp där inget hopp finns”.

Omslag & grafisk form: Tomas Einarsson Tryck & trådhäftning: Exakta, Malmö 2020 Trådbunden med hårda pärmar och skyddsomslag Papper, omslag: Gmund original Vergé creme 170 g Papper, inlaga: Munken pure 120 g

I Filokalias skattkammare av andliga texter har munkfadern Nilos av Ankara, verksam under tidigt 400-tal, bidragit med ett längre kapitel om det ansvar som följer med rollen som andlig ledare. Peter Halldorf reflekterar i denna skrift över ett fenomen som var utbrett redan i den tidiga kyrkan och som visar sig ha en tidlös aktualitet: många ville uppträda som andliga lärare trots att de saknade både erfarenhet och bildning. Nilos av Ankara blottlägger roten till denna faiblesse för ledarskap och visar hur stillhet och obemärkthet är en förutsättning för trovärdighet i offentliga ledaruppdrag.

Inbunden med skyddsomslag

Trådhäftat mjukband med djupa flikar.

Dorothy Day (1897–1980) var förgrundsgestalt i en rörelse som kom att ägna sig åt att visa gästfrihet och barmhärtighet, den så kallade Catholic Worker-rörelsen som i dag har kommuniteter över hela världen med medlemmar från olika kristna kyrkor. Hon blev tillsammans med Thomas Merton tidigt en av fredsrörelsens viktigaste röster i USA, och fick avtjäna flera korta fängelsestraff för sina protester mot vapenindustrin. Denna bok rymmer några av de viktigaste texterna ur den gedigna urvalsvolym som redigerades och gavs ut postumt av Days vän och tidigare redaktör Robert Ellsberg. Texterna genomsyras av socialt patos, men också av eftertänksamhet och ödmjukhet. Urvalet är gjort av Josh Armfield och Alva Dahl. Artiklarna är skrivna mellan 1935 och 1967, av en författare född 1897, och återges här i kronologisk följd i översättning av Alva Dahl Ur en recension av Arne Bengtsson i tidskriften Pilgrim: Dorothy Day (1897–1980) var aktivist för kvinnlig rösträtt, radikal pacifist, kämpe mot rasism och mot usla arbetarvillkor. Hon övervakades av FBI som ett säkerhetshot och greps av polis för sin fredsivran. Hon offrade sitt liv för fattiga och hemlösa. Hon var med om att starta hundratals gästhus och utspisa tusentals hungriga. Ändå frågade hon sig: Har vi ens börjat leva som kristna? Det var kärleken som var hemligheten. Hur kan vi älska alla människor med Guds kärlek? Hur kan vi se Jesus i den andre? För Dorothy Day var det där tron avgjordes. Hur vet vi att vi tror? frågade hon. ”Jo, därför att vi har sett Hans händer och Hans fötter i de fattiga omkring oss. Han har visat sig för oss i dem … De fattigas mysterium är detta: Att de är Jesus, och att det vi gör för dem gör vi för honom.”

Under pseudonymen ”En munk från östkyrkan” utkom på 1900-talet en rad böcker där kristna från många olika traditioner kunde känna igen sin egen längtan, en tro som tilltalade starkt. Bakom pseudonymen dolde sig Lev Gillet (1893-1980), en av det förra seklets mest inflytelserika och på samma gång gåtfulla andliga fäder, en pilgrim som vandrade mellan skilda världar och i sin person på ett utmanande sätt, i mångas ögon provocerande, förkroppsligade kyrkans enhet och evangeliets gränsöverskridande kärlek. Lev Gillets reflexioner om prästämbetet, kan sägas utgöra en sammanfattning av hela hans livshållning. Sällan har väl någon skrivit så uppfordrande och tröstande om prästens kallelse och liv. Själv präst i flera europeiska storstäder under det förra seklet talar han inkännande och närgånget till kyrkans herdar på varje ort och i alla tider. I sitt liv som präst gestaltade den anspråkslöse munken från östkyrkan en hållning ljusår från många av de ideal som är förhärskande i vår tids tal om ledarskap. Ett tal som så ofta tenderar att bli självförhärligande. Kyrkan har ingen annan präst än Jesus Kristus, skriver Lev Gillet. Några är kallade att synliggöra denna prästtjänst, men alla döpta är präster ”om vi låter oss förenas med Jesu Kristi offer och förbön som präst”, som munken från östkyrkan uttrycker det.

”Det finns ingen bättre väg till det kristna livets hjärta än den korta och tillsynes enkla bön som Jesus lärde ut”, skriver Alexander Schmemann. I sin utläggning av den bön vi kallar Herrens bön visar han hur den tycks vara formulerad som om den gällde var och en av oss personligen, ”för mina behov, mina frågor, min pilgrimsfärd”. Boken Herrens bön bygger på en serie korta föredrag som Alexander Schmemann höll på Radio Liberty under 197-talet, där han vänder sig till lyssnare bosatta i Sovjetunionen. Det var tiden före Glasnost och Perestrojka, och den starkt utmanande formen i Schmemanns förkunnelse ska läsas mot bakgrund av att han talar till människor som lever i en diktatur. De välbekanta orden i den bön Jesus lärde sina lärjungar får nytt liv, och vi kan återigen höra hur de på djupet kallar oss till omvändelse och glädje över att få gå evangeliets väg. Alexander Schmemann (1921-1983) var präst i den ortodoxa kyrkan och under senare delen av sitt liv rektor för St Vladimir’s teologiska seminarium i New York. Han är mest känd för sin liturgiska teologi och var en centralgestalt inom den rörelse under 1900-talet som lyfte fram arvet från den tidiga kyrkan för gudstjänstens förnyelse.

Ett heligt liv innehåller två essäer som ingår i en av Rowan Williams senaste böcker, Holy Living – The Christian Tradition for Today, Bägge texterna handlar på olika sätt om ”hur vi kan leva uppriktigt och konsekvent i en gemenskap vars syfte är att vara ’sakramental’, i betydelsen att förkroppsliga Guds gåva till mänskligheten i Jesus”, som författaren själv uttrycker det. De två essäerna är karaktäristiska för Rowan Williams gärning. I den första utgår han från Benedictus berömda klosterregel från 500-talet, och visar på vilket sätt regeln även i dag ger verktyg för vårt sökande efter ett autentiskt kristet liv. Den andra essän berör förhållandet mellan en kontemplativ livshållning och evangelisation. Den bygger på ett föredrag som Rowan Williams höll i Rom under den romersk-katolska kyrkans biskopssynod den 10 oktober 2012 i samband med högtidlighållandet av femtioårsminnet av Andra Vatikankonciliet. Få kristna tänkare och teologer har haft större inflytande i europeisk samtid, läst och lyssnad till inom alla kyrkofamiljer men också i det sekulära samhället. Men det är framför allt i rollen som präst, biskop och den anglikanska kyrkans ärkebiskop, som Rowan Williams har vunnit mångas öra och förtroende genom sitt herdelika ledarskap.

Påve franciskus har väckt hoppet hos många om att kyrkan också i vår tid kan vara trogen evangeliets kallelse att sträcka ut barmhärtighetens hand till de behövande och nödställda. Med sina ord om att han önskar se ”en fattig kyrka för de fattiga” och en kyrka som är ”ett fältsjukhus för de sårade” tydliggör han att kyrkans väg inte kan vara någon annan än Jesu väg – han som ”avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss”. Gång på gång betonar påve Franciskus att kyrkan, liksom den enskilde, måste vända om från den väg som leder bort från evangeliet och hörsamma uppmaningen att gå mot strömmen – i fattigdom, självutgivande och barmhärtighet. Med sin gåva att i ord och handling ge uttryck för barmhärtighetens väg har han fått många, såväl i som utanför kyrkan, att stanna upp för att på nytt lyssna till det hjärta som fortsätter att bulta i evangelierna.

Marie Tonkin tar med – som jag läser henne – diktare från vår moderna litterära guldålder, Gullberg, Vennberg, Aspenström, Kjell Espmark, förutom ökenmödrarna och många andra, i sin karavan, utan att förråda sig själv och sitt vackra allvar. Som i ett ressällskap av samtalspartners. Hon skriver poesi som utforskar, älskar och ber. – Ylva Eggehorn om Silver och eld

Silentium utger nu sin första bok på engelska! Andaktsboken "Custodians of Wonder - Daily Pope Francis", med dagliga texter för ett år av påve Franciskus. Bokens förord är skrivet av biskop Erik Varden. This compact volume of day-by-day spiritual reading invites us to encounter Christ in an embrace full of hope and light. Pope Francis loves the Gospel and has profound sympathy for modern men and women afflicted by distractions. He speaks to our hearts. What he says has concrete implications. If we let ourselves be nourished by his words, we shall awaken to the wonder whose custodians we are called to become. The selections for this devotional for daily spiritual reading are essentially from homilies and lectures by Pope Francis during period 2013–2023.