Svensk Sci Fi – förlag

Vad skulle du göra om du såg ditt eget ansikte på någon annan? Skulle du tro att du var galen? Skulle du bli galen? Efter att ha sett sin dubbelgångare reser en ung man till Argentina. Där ser han en man knivhuggas på gatan och blir själv utpekad, vilket sätter honom i rörelse, in mot hjärtat av Amazonas regnskogar. Här möts han av förrädisk natur, bråddjupa vattenfall och den ständigt undflyende jaguaren som han blir alltmer besatt av. Efter att ha stiftat bekantskap med en shaman och den psykedeliska brygden Ayahuasca, upptäcker han att resan inte är vad han trott. Han möter återigen sin dubbelgångare och denna gång kan han inte fly. Jag Jaguar är en suggestiv roman om att finna sig själv och vilka konsekvenser ett sådant möte kan få. Den handlar om sökandet efter jaget och om att jaga efter det som ligger bortom vår förståelse. Det här är en berättelse som inte bara skrapar på ytan kring de stora frågorna, utan låter läsaren gå vilse i identitetens och medvetandets mysterier. En drömsk saga som ger oss glimtar av andra sidor av verkligheten.

”Vem vågar skilja på dikt och verklighet i ett universum så stort och mystiskt som vårt?” Så inleds antologin, och så fortsätter den, med femton stycken fantasieggande och säregna noveller om Malmös framtid. Här blandas debutanter med etablerade författare. Malmö ska brinna, sprängas, dränkas, men gång på gång återuppstå i nya skepnader. Läsaren kommer få ta del av svek och försoning, kärlek och hat. Stifta bekantskap med besatta forskare, frivilliga och ofrivilliga tidsresenärer, klimatflyktingar och kentaurer. Knarkare och trygghetsministrar. Levande döda. Förövare och offer. Alla ska de berätta sina historier om sina liv i Malmö 2048. En tankeväckande antologi, som inte bara djupdyker i det fantastiska, utan även ger oss en inblick i hur vi just nu ser på vår framtid.

Kattugglan. Vad går det egentligen att säga om Kattugglan? Förutom att hon, till skillnad från människan och Gud, inte är beredd att offra sin egen avkomma? I svensk folktro varslar kattugglan om väderskifte och dödsfall. Och det är med kattugglan, som den här berättelsen tar sin början. Det är sommar. Teo och Embla möts på en skogsväg där de tvingas avliva en påkörd kattuggla. Där, i skärningspunkten mellan liv och död, uppstår en stark men ödesdiger kärlek. Flera år senare är den påkörda kattugglan ett avlägset minne, men döden mer närvarande än någonsin. Den här gången i form av ett förlorat barn. Embla försöker skapa ett nytt liv i sorgen, men Teo vägrar acceptera förlusten av sin son. Som hjärnforskare försöker han hitta ett sätt att lura döden, men det är inte förrän kattugglan återigen dyker upp som han inser vad som faktiskt kommer att krävas för att få sonen tillbaka. Med utgångspunkt i den bibliska myten om Abraham och Isak tecknar Teodor Werelius en suggestiv och nervkittlande berättelse om offer, kärlek, besatthet och död, i gränslandet mellan science fiction, magisk realism och psykologisk thriller. Finns det något en förälder inte skulle göra för att få sitt döda barn tillbaka? Det är frågan som manifesteras i Teos maniska drivkraft, som sätter både honom och hans familj på en skenande kollisionskurs mot ett lika oundvikligt som obehagligt crescendo.

”Vem vågar skilja på dikt och verklighet i ett universum så stort och mystiskt som vårt?” Så inleds antologin, och så fortsätter den, med femton stycken fantasieggande och säregna noveller om Malmös framtid. Här blandas debutanter med etablerade författare. Malmö ska brinna, sprängas, dränkas, men gång på gång återuppstå i nya skepnader. Läsaren kommer få ta del av svek och försoning, kärlek och hat. Stifta bekantskap med besatta forskare, frivilliga och ofrivilliga tidsresenärer, klimatflyktingar och kentaurer. Knarkare och trygghetsministrar. Levande döda. Förövare och offer. Alla ska de berätta sina historier om sina liv i Malmö 2048. En tankeväckande antologi, som inte bara djupdyker i det fantastiska, utan även ger oss en inblick i hur vi just nu ser på vår framtid.

”Allt har gått så fort. Gulli som är försvunnen och farfar som ser spöken. Lönndörrar och hemliga laboratorier. Uppstoppade katter och monsterböcker. Egentligen vill jag helst stanna under täcket hela sommaren.” Edisons farmor, den berömda forskaren Gulli Svensson, är försvunnen. Tillsammans med sin bästa vän Choko ger han sig av för att hitta henne. Det blir en resa som leder dem till jordklotets mörkaste hörn, platser ingen människa lyckats ta sig levande ifrån.Kryptosapiens – ett omänskligt äventyr är en hybrid av en fantasyroman och ett bestiarum, fullt av mytologiska monster från hela världen.

Så många gånger har jag levt, och ändå, har jag inget att säga er annat än detta: vi reduceras, till det som skrivs. Anteckningar från en kub - en science fiction-novell, lyrisk saga eller kanske experimentell tankemetamorfos. Vad det än är, stå ställer det här lilla verket viktiga frågor, om tid och rum, liv och död, om det som skulle ha kunnat vara likväl som om det som är ... eller, det som skrevs.

”Allt har gått så fort. Gulli som är försvunnen och farfar som ser spöken. Lönndörrar och hemliga laboratorier. Uppstoppade katter och monsterböcker. Egentligen vill jag helst stanna under täcket hela sommaren.” Edisons farmor, den berömda forskaren Gulli Svensson, är försvunnen. Tillsammans med sin bästa vän Choko ger han sig av för att hitta henne. Det blir en resa som leder dem till jordklotets mörkaste hörn, platser ingen människa lyckats ta sig levande ifrån. Kryptosapiens – ett omänskligt äventyr är en hybrid av en fantasyroman och ett bestiarum, fullt av mytologiska monster från hela världen.

"På samma gång yngst och äldst kliver alltså Werelius in på poesiscenen. Med sig bär han klanger från Harry Martinson, Lars Jakobson, Johannes Heldén och klassisk cyberpunk. Men han har också något eget. Ett slags episkt sug som kommer till uttryck i berättande slingor som fladdrar i luften. En mjuk vers som rimmar ibland, och ett teknokratiskt lingo med rader som ”Resonanseffekter i membranets kvotuppdateringsfrekvens”. Och just membranet, den elastiska hinnan som producerar ljud och förmedlar information, skulle kunna vara Werelius poetiska nyckelord. Hans dikter skapar stämningar och svängningar i rummet, en drömsk musik där ”Timmarna räknar sig själva” och ”Trädkronor visslar melodier från gamla tider” Dagens Nyheter "En av de mest originella poesidebuter jag läst de senaste åren ... Lika självklart som tidsresenären rör sig mellan dimensionerna växlar författaren mellan ett elegiskt existentiellt tonläge, svindlande metafysiska perspektiv och en naturvetenskaplig jargong med lätt komisk klang. Här öppnar sig ett lyriskt kosmos där drömsk sorg samsas med torr humor och yviga bilder balanseras av stramare partier med fin känsla för rytm." Sydsvenskan "Fysikmagistertugget står som spön i backen men fogar sig fint till skildringen, rytmiskt såväl som klangmässigt, och utsöndrar också en torr humor erinrande om Douglas Adams Liftarens guide till galaxen." Aftonbladet "I sin debutsamling konstruerar Teodor Werelius, alias Tidsresenären, en komplex och gåtfull bildvärld. Redan i första raden sätter han tonen och med stor auktoritet knyter han sedan barndomsminnen till Tidsresenärens komplexa sätt att erfara världen." Tidningen Skriva Noll Plus Noll är en blandning av metafysik, science fiction och spekulativ lyrik, där läsaren tas på irrfärder genom labyrinter av tid och rum, dröm och verklighet, främmande världar med skärvor av det vardagliga.

"På samma gång yngst och äldst kliver alltså Werelius in på poesiscenen. Med sig bär han klanger från Harry Martinson, Lars Jakobson, Johannes Heldén och klassisk cyberpunk. Men han har också något eget. Ett slags episkt sug som kommer till uttryck i berättande slingor som fladdrar i luften. En mjuk vers som rimmar ibland, och ett teknokratiskt lingo med rader som ”Resonanseffekter i membranets kvotuppdateringsfrekvens”. Och just membranet, den elastiska hinnan som producerar ljud och förmedlar information, skulle kunna vara Werelius poetiska nyckelord. Hans dikter skapar stämningar och svängningar i rummet, en drömsk musik där ”Timmarna räknar sig själva” och ”Trädkronor visslar melodier från gamla tider” Dagens Nyheter"En av de mest originella poesidebuter jag läst de senaste åren ... Lika självklart som tidsresenären rör sig mellan dimensionerna växlar författaren mellan ett elegiskt existentiellt tonläge, svindlande metafysiska perspektiv och en naturvetenskaplig jargong med lätt komisk klang. Här öppnar sig ett lyriskt kosmos där drömsk sorg samsas med torr humor och yviga bilder balanseras av stramare partier med fin känsla för rytm." Sydsvenskan"Fysikmagistertugget står som spön i backen men fogar sig fint till skildringen, rytmiskt såväl som klangmässigt, och utsöndrar också en torr humor erinrande om Douglas Adams Liftarens guide till galaxen." Aftonbladet"I sin debutsamling konstruerar Teodor Werelius, alias Tidsresenären, en komplex och gåtfull bildvärld. Redan i första raden sätter han tonen och med stor auktoritet knyter han sedan barndomsminnen till Tidsresenärens komplexa sätt att erfara världen." Tidningen SkrivaNoll Plus Noll är en blandning av metafysik, science fiction och spekulativ lyrik, där läsaren tas på irrfärder genom labyrinter av tid och rum, dröm och verklighet, främmande världar med skärvor av det vardagliga.

"En oregerlig Boye på LSD" UKON, Svenska Dagbladet "Årets hittills märkligaste diktsamling" Björn Kohlström I Ammaseus Horisont talar maskinen direkt till människan och gör så med Karin Boyes röst. Människans strävan att skapa artificiell intelligens har lett till utvecklingen av kraftfulla neurala nätverk som inte bara kan skapa konstverk och komponera musik, utan nu även skriva poesi. Texterna i den här diktsamlingen är genererade av ett sådant neuralt nätverk som tränats på svensk litteratur och specifikt på Karin Boyes diktning.

"Kristina Sigunsdotter skriver oefterhärmligt fram en apokalyptisk vision av efter tid och rum, en värld av skal och rester, där ett barn som kunde flyga nu släpar sina söndriga vingar efter sig på vägen hem. I sin tydlighet och kraft bär texten på en sällsam skönhet, som också inger - kanske paradoxalt men det är bara bra: hopp.” MONIKA FAGERHOLM