Värkstaden – förlag

Livet går inte i repris. Det måste levas framlänges. Förr eller senare är det dags att säga adjö till påfrestande livshändelser, inte så att man glömmer dem, men så att de inte längre suger en massa energi i vardagen. När inget annat har hjälpt kan det vara väl värt att prova EFT (emotional freedom techniques). EFT liknar inga vanliga psykologiska eller medicinska metoder. Man kan tycka att EFT strider mot allt sunt förnuft, i alla fall om man är skolmedicinskt utbildad. EFT kan dock på ett förunderligt sätt fungera, även om man inte tror på metoden. Man måste ge den en chans innan man dömer ut den. Denna bok fokuserar på EFT vid posttraumatisk stress, PTSD. Metoden som beskrivs är dock användbar i många andra situationer när man behöver samla kraft inför olika utmaningar i livet. Boken är skriven som en handbok för den som på egen hand vill lära sig att använda EFT. Den kan naturligtvis också användas av olika behandlare och terapeuter som arbetar med traumatiserade människor.

REHABILITERING I SJÄLVHJÄLPSGRUPP är en ledar­hand­bok. Den är i första hand skriven för ledare i Värkstadsgrupper och Häls­o­sant­grupp­er, både i verkliga livet och i cyber­space. Värk­stads­grupper är öppna sam­tals­­grupper för männ­iskor med värk, smärta och olika utbrän­nings­­diag­no­ser, dvs. majori­teten av de lång­tids­sjuk­skrivna. Hälso­sant­grupper är slut­na sam­tals­grupper som bygger på filmer från autentiska Värk­stads­träffar. Hand­­boken går dock utmärkt att använda även för utbild­ning av ledare till andra själv­hjälps­grupper där man har med sjuka, sköra, lättsårade och lättkränkta människor att göra. Rehabilitering i självhjälpsgrupp är ett komple­ment till böckerna Rehabiliterings­peda­go­gik för arbete med långtidssjukskrivna i grupp och Pedago­gik för rehabilitering. Det före­kommer hän­vis­ningar till dessa böcker, men hand­­boken går att använda även utan denna fördjup­ningslitteratur. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institutionen för Folkhälso- och Vårdve­ten­­skap vid Uppsala Universitet och adjun­gerad professor i Rehabiliteringspeda­gogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behandling och smärtrehabili­tering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projekten Värkstad och Hälsosant.

LEVANDE ORD är ord som har kraft att förändra. Syftet med boken Levande ord för långtidssjukskrivna är att presentera texter om livsnära ämnen. Teman och texter är valda utifrån den verklighet i vilken många långtidssjukskrivna lever. Även om målgruppen i första hand har varit långtidssjukskrivna så kan boken med stor behållning läsas även av fullt arbetsföra personer som t.ex. har svårt att få livspusslet att gå ihop. Min förhoppning är att dessa levande ord ska stimulera till eftertanke och hjälpa människor att bli mer levande. Boken Levande ord vänder sig till människor som vill arbeta med sig själva mot ökad självkännedom och bättre hälsa. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning och professor em i Rehabiliteringspeda­gogik vid Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än fyrtio år med smärta, smärtbehandling och smärtrehabili­tering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare – och som ledare för projektet Värkstad.

Två böcker om livet med Aspergers syndrom (AS) har jag skrivit tidigare, Enastående och Guide i helvetet. I denna bok Innanförskap har jag fo-kuserat på hur det är att leva med ett ständigt innanförskap, innesluten och fängslad i en sarko-fag som inte går att ta sig ur. Detta innanförskap leder i sin tur till utanförskap och en livslång käns-la av att göra fel och vara fel och inte passa in i normala sammanhang. Livet med ett autismspektrumtillstånd är kantat av svårigheter. Ännu svårare blir det när man inte får adekvat diagnos och blir föremål för olika re-noveringsprojekt med syfte att bli normal. Okunniga hjälpare och myndighetspersoner skapar inte sällan problem och svårigheter för människor med detta osynliga funktionshinder. Genom att ge autismspektrumtillståndet ett ansikte vill jag underlätta möten mellan människor som brottas med livet till följd av ett autistiskt funktionshinder och deras omgivning. Boken är riktad till dem som har funktionshindret, deras anhöriga och arbetskamrater samt personer som arbetar inom sjukvård, psykiatri, socialvård och Försäkringskassan.

Du måste lära dig att leva med värken, smärtan och tröttheten, är besked som många patienter får i sjukvården. Sällan får de reda på hur det ska gå till. I samband med beskedet upplever många att livet tar slut. Men egentligen är det början på en resa som kan sluta i att livet blir mycket bättre än tidigare. Resan börjar med att man accepterar den situation man har hamnat i. Att acceptera är inte samma sak som att resignera. När man har accepterat sina symtom kan man börja att leva med dem i stället för mot dem. Det är först när man har nått accepterandepunkten som rehabiliteringen kan börja på allvar. I denna bok presenteras olika vägar man kan gå för att acceptera det oacceptabla. Det finns även ett träningsprogram för att uppnå medveten närvaro (mindfulness), och ett tränings­program i meridianterapi (energy tapping), två självhjälpsmetoder där man kombinerar österländskt tänkande med västerländska skolmedicinska metoder, och där accepterandet står i centrum. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institu­tionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och adjungerad professor i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behand­ling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

Ömma tår kan prägla en människa genom hela livet. I ömma tår döljer man skuldbelagda och skam­fyllda tankar och känslor till följd av påfrestande livshändelser. Ömma tår suger energi. Om man inte gör något åt dem kan de leda till ohälsa och långtidssjukskrivning. I boken Ömma tår redovisas erfarenhet och forskningsresultat från mångårigt arbete med rehabilitering av långtidssjukskrivna med smärtproblematik och utmattningssyndrom. I debatten och inom vården fokuserar man på utlösande faktorer, sällan om de bakomliggande faktorerna. Det är de bakomliggande faktorerna som ger ömma tår. I rehabiliteringsarbetet är det nästan oundvikligt att man som behandlare då och då trampar på dem. Kanske är det rent av nödvändigt för att rehabiliteringsprocessen ska gå vidare. I boken beskrivs vägen fram till sammanbrottet, hur vändprocessen och den åtföljande renoveringsprocessen ser ut. Vidare beskrivs hur man med emotionellt skrivande kan arbeta på egen hand med sina ömma tår. Boken är skriven för alla som har ömma tår. Självklart kan den också vara till nytta för dem som möter människor med ömma tår eller på annat sätt är involverade i rehabiliteringsarbete. < Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institu­tionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och adjungerad professor i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behand­ling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

En sjukdom kan man i bästa fall bota, men lidande är inte något man botar. Det måste man lära sig att leva med. Många människor får i sjukvården beskedet: Du måste lära dig att leva med symtomen. Det handlar om att bli livsduglig trots sitt lidande. Den processen ligger utanför sjukvårdens ansvarsområde, som är att bota, lindra och trösta. Ett oändligt antal långtidssjukskrivna människor jag mött har beskrivit hur omöjligt, ohanterbart och oaccceptabelt livet är. Man saknar redskap med vilka man kan hantera problem, svårigheter och ohälsa. Förmågan att leva med psykologisk stress utan att förtvivla brukar kallas copingförmåga. Det finns en mängd olika sätt att agera vid påfrestande livshändelser. För en stor del av jordens befolkning ger religionen verktyg i copingprocessen. Bokens syfte är att ge läsaren kunskap om olika profana och religiösa copingstrategier med vilka han/hon kan lära sig att hantera det ohanterbara. Boken är skriven för alla som har kört fast i livet, till följd av sjukdom eller skada. Den kan naturligtvis också vara till nytta för anhöriga till långtidssjukskrivna, och dem som behandlar och rehabiliterar människor som fastnat en sjukdomsprocess. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institu­tionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och adjungerad professor i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behand­ling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

REHABILITERINGSPEDAGOGIK är en bok om hur för­fattaren har letat sig fram till ett sätt att återvinna lång­tidssjuk­­skrivna människor till livet. Det är också en bok om hur lång­tids­sjukskrivna lär sig nya sätt att tänka, känna och bete sig med sikte på förbättrad hälsa och funktion. Boken bygger på författarens mångåriga erfarenhet av arbete med människor som har långvarig värk och smärta, först som läkare i individuella kontakter och under senare år som ledare för grupper i Värkstaden. I Värkstaden arbetar man med värktyg för att hjälpa människor att hantera värkligheten och bli värkmästare. Rehabiliteringen sker med ett pedagogiskt koncept. Hjärtat i värk­sam­heten är de livsnära existentiella samtalen. I boken diskuteras destruktiva och konstruktiva patientgrupper och värdet av att använda s.k. expert­patienter värkmästare i rehabiliterings­arbetet. Rehabiliteringspedagogik är skriven för alla som är intresserade av hur man med pedagogik och gruppsamtal kan hjälpa långtids­sjuk­skrivna människor till liv med god livskvalitet. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institutionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och adjungerad professor i Rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärtbehandling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare, författare och som ledare för projektet Värkstad.

Innehållet i boken VÄCKARKLOCKOR har vuxit fram i nära samarbete med människor som lever med långvarig smärta och stressrelaterad ohälsa. Väckar­­klockorna har använts som utgångspunkt för existentiella livsnära samtal i Värkstaden, där man arbetar med ett pedagogiskt koncept för rehabilitering av långtidssjukskrivna. Väckarklockorna har hjälpt människor att reflektera över sig själva, sina symtom och sina liv. Bland annat har man fått hjälp att identifiera och hantera sin arbetsstress, tidsstress och relationsstress. Boken vänder sig till långtidssjukskrivna och andra vilsna männ­­iskor som har kört fast i livet, och till dem som arbetar med att hjälpa dessa människor till bättre livskvalitet. Med Väckarklockor får man hjälp att tolka livet. De flesta frågor som berörs har inget facit. Boken är snarare en instruktionsbok i hur man vaskar fram de svar man har inuti sig själv. Syftet med boken är att väcka människor till att börja reflektera över sig själva och sina liv. Väckarklockor är i första hand tänkt som utgångspunkt för samtal i familjen, bland vänner, i arbetsgruppen och i vården. Det går också utmärkt att läsa den på egen hand, som dagens eller veckans text. Boken är trots sitt omfång lättläst. Väckarklockorna är skrivna för just mig, säger långtidssjukskrivna människor med värk, smärta, utbrändhet, kroniskt trötthetssyndrom och andra långvariga symtom. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institutionen för Folkhälso- och Vårdve­ten­­skap vid Uppsala Universitet och adjun­gerad professor i Rehabiliteringspeda­gogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärtbehandling och smärtrehabili­tering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

Du får lära dig att leva med värken, smärtan och tröttheten, är det besked som många långtidssjukskrivna får. Sällan får de reda på hur det ska gå till. Rehabilitering handlar om hur en människa lär sig nya sätt att tänka, känna och bete sig med sikte på förbättrad funktion och hälsa. Företrädare för alla discipliner hjälper människor med funktionshinder att bli mindre handikappade och mer arbetsföra. I mångt och mycket handlar detta om en lärprocess som underlättas av att alla vårdgivare runt patienten är pedagogiska. Detta är författarens andra pedagogikbok. Hon har tidigare skrivit Rehabiliteringspedagogik för arbete med långtidssjukskrivna i grupp. I den boken beskrivs hur värkstadskonceptet har vuxit fram som ett pedagogiskt rehabiliteringskoncept. Syftet med Pedagogik för rehabilitering är att i vidare bemärkelse försöka utforska vad det pedagogiska paradigmet har att bidra med när det gäller rehabilitering. I boken beskrivs pedagogiska metoder av vilka somliga kan utföras av lekmän för kostnadseffektiv rehabilitering.

Utbildning i hållfasthetslära är självklar för den som bygger konstruktioner som ska hålla i åratal. Lika självklart borde det vara med hållfasthetslära för människor som ska hålla i åratal. Att människor saknar kunskap om mänsklig hållfasthet visas tydligt i antalet långtidssjukskrivningar för utmattningssyndrom. Människor som saknar en god självkänsla bygger sitt hus på en instabil grund. När de utsätts för nötning och friktion, spänning och korrosion, så rasar de samman. Allra mest tydligt är det för människor som arbetar med och för människor, dvs. i den mänskliga sektorn. När man utbildar sig i ett yrke som har med människor att göra så borde det vara självklart att man gick en kurs i mänsklig hållfasthetslära. Ett hus som står på en ostadig grund kan visserligen stabiliseras i efterhand. Men det är bättre att bygga stadigt från början. Den människa som lär känna sig själv på djupet, bakom alla masker och roller, blir mindre beroende av omgivningen. Hon kan bekräfta sig själv, sätta sina gränser och behålla lugnet även om det stormar på utsidan. Det är viktigt att man försöker lära sig av andras misstag innan det är för sent. När man väl har nått utmattningsstadiet är det mycket som talar för att man trots rehabilitering kommer att ha en ökad stresskänslighet och sårbarhet mycket lång tid, kanske resten av livet. Boken Hållfasthetslära för arbete i mänskliga sektorn är skriven för alla dem som vill senarelägga sitt bäst-före-datum genom att bygga in stabilitet, motståndskraft och hållbarhet i sin personlighet innan brandlarmet går. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institu­tionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och professor em i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behand­ling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

Tre självbiografiska böcker om livet med Aspergers syndrom har jag skrivit tidigare, Enastående, Guide i helvetet och Innanförskap. I denna bok Balansgång på slak lina har jag fokuserat på hur det är att gå i pension och befinna sig i åldrandets inledningsfas när man har ett autismspektrumtillstånd. Boken redovisar fakta som illustreras med egna erfarenheter. Det är viktigt att känna igen och diagnostisera även äldre männi­skor med autismspektrumtillstånd framför allt för att kunna ge adekv­at stöd och/eller vård men också för att minska risken för felbehandling och övermedicinering. Min förhoppning är att boken kommer att finnas i hemtjänsten och på äldreboenden där man möter människor med dessa tillstånd. Det har man förvisso gjort i alla tider men i fram­tiden kommer de att vara lättare att identifiera då fler och fler får denna di­agnos. Boken kan också utgöra fördjupningslitteratur/kurslitteratur i vidareutbildningen av personal inom hemtjänsten och äldrevården.

Kan man verkligen förlåta en förövare? Hur förlåter man sig själv för begångna misstag? Är inte övergrepp oförlåtliga? Hur hanterar man sitt hämndbegär? Kan man förlåta myndighetsövergrepp? Vad är moraliskt ansvar? Hur kommer man vidare i livet efter olika typer av övergrepp? När jag genom åren har känt behov av att reda ut olika begrepp för mig själv och mina patienter har jag skrivit en bok. På så sätt har böckerna Ömma tår, Att acceptera det oacceptabla och Att hantera det ohanterbara kommit till. Denna bok, Att förlåta det oförlåtliga, är ytterligare ett bidrag i den serien av rehabiliterings­litteratur. Syftet är denna gång att utforska begreppen förlåtelse och försoning och hur man kan använda dessa begrepp i möten med kränkta, traumatiserade och bittra människor, eller i sitt eget liv om man själv har den erfarenheten. Boken vänder sig huvudsakligen till långtidssjukskrivna människor med traumatiska erfarenheter, och till dem som möter dessa människor i olika behandlingssituationer.

Många funktionshinder är osynliga. Människor med osynliga funktionshinder blir ofta missbedömda och missförstådda. Ibland är denna missbedömning och missförståelse ett större problem än själva funktionshindret. Speciellt svårt blir det när människor, som är till för att hjälpa – i vården, i omsorgen och på Försäkringskassan – missbedöm­er och missförstår. Jag har skrivit flera självbiografiska böcker om livet med autismspektrumtillstånd (Enastående, Guide i helvetet, Innanförskap och Balansgång på slak lina). I denna bok fokuserar jag på livet med ett osynligt funktionshinder. Av naturliga skäl är utgångspunkten autismspektrum­tillståndets osynliga funktionshinder, men det mesta av innehållet går att applicera även på andra funktionshinder. Ett sådant är livet med långvariga smärttillstånd, som jag har stor yrkesmässig erfarenhet av. Troligen kommer människor med andra sjukdomstillstånd som medför hinder i livet, men som inte syns utanpå, också att känna igen sig. Målgruppen för denna bok är i första hand alla som möter männ­iskor med osynliga funktionshinder, både professionellt och privat. Det gör nästan alla eftersom människor med långvarig smärta är så vanligt förekommande i befolkningen. Även de som lever med osynliga funktionshinder kan förstås ha nytta av innehållet.

I över 40 år har jag arbetat med långtidssjukskrivna smärtpatienter. De har kommit för smärta i kroppen, men vid närmare analys har hela livet varit smärtsamt. Ilska och bitterhet har gjort dem till tryckkokare. I livsnära existentiella samtal har de kunnat släppa ut sin ilska, lämna bitterheten och göra emotionella avslut på det jobbiga. Den smärta som därefter kvarstått har det gått bra att leva med. Jag har egen erfarenhet av professionella och privata avslut, bra och mindre bra avslut samt dåliga och helt miserabla avslut. Detta har fått mig att inse vikten av att göra bra emotionella avslut, i första hand på relationer av olika slag. Min erfarenhet har jag förmedlat i 35 böcker. Många har upplevt mina böcker som instruktionsböcker till livet. I denna bok fokuserar jag på emotionella avslut. Boken är ingen uttömmande handbok i hur man gör sådana avslut. Syftet är snarare att ge läsaren insikt i hur viktigt det är att göra emotionella avslut där så behövs. Några exempel på hur man kan göra i olika situationer som behöver avslutas presenteras också.

Mitt intresse för teknik började redan i 11-årsåldern då jag på egen hand uppsökte en elektronikbutik för att köpa komponenter till en kristallmottagare som jag sedan lödde ihop och byggde in i en tvålkopp. Sedan 1982 har jag intresserat mig för datorer. Jag är helt självlärd och har aldrig haft någon att fråga. Däremot har jag varit den man frågar. Det gäller i bekantskapskretsen, i fastigheten där jag bor och sedan några år även i Seniornet Kungsholmen, en ideell förening där äldre hjälper äldre med datorer. I stadsdelsnämndens möteslokal för pensionärer har jag också fungerat som ideellt datorstöd. I ett projekt har jag t.ex. hjälpt grupper av seniorer, de flesta över 80 år, att bli digitalt delaktiga via surfplattor. Jag har agerat som en nätevangelist i syfte att göra dem nyfikna på vad internet har att erbjuda. Det har varit en pedagogisk utmaning. För att fler skulle få nytta av det arbetsmaterial jag har skrivit i dessa olika sammanhang har jag skapat en datorklinik på www.datorkliniken.se. Nu har jag också samlat mina erfarenheter i denna bok om Äldre och Internet.

Detta är ingen kokbok med lösningar på olika tekniska dataproblem. En sådan skulle bli alltför omfattande och inom kort bli helt inaktuell. Denna handbok handlar mer om konsten att leda och lära ut, enskilt och i grupp. En god handledare förmedlar faktakunskap och erfarenhetskunskap, lär ut och skapar förutsättningar för att det som lärs ut också lärs in av deltagarna. Ibland kan deltagarna dessutom behöva lära av och lära om. Ledar-/lärarskapet handlar således i hög grad om pedagogik och psykologi. I bokens senare del beskrivs kunskapsområden som en handledare i IT-frågor kan behöva känna till. Förvisso går det att lära äldre IT om man har IT-kunskaper och en stor portion tid, tålamod och sunt förnuft. Denna bok är till för den som vill optimera sin ledar-/lärarinsats och därmed också själv få ut mer av undervisningssituationerna. När det man gör verkligen går in hos de äldre blir det roligare att leda och handleda. Nöjda hjälpsökande seniorer får en att må bra.

Förord av Bodil Jönsson En diger bok på 524 sidor kan få vem som helst att tveka inför att ens öppna den. Gunilla Brattberg har tidigare gett ut många böcker, men detta är tveklöst hennes storverk, hennes opus magnum. Mycket i ”Manual till människan” byg-ger på sådana manuskript som Gunilla tidigare publicerat. Här har hon här lyckats göra en helhet av de tidigare och dessutom åstadkommit något som är större än summan av de enskilda delarna. Det är stort nog av en författare att klara detta, men hur går det då för lä-saren? Jo tack, det går riktigt bra. Och det av två helt olika skäl. Det ena hand-lar om att Gunilla väljer att illustrera det hon vill säga inte bara med vassa teckningar utan också med autentiska citat. Dessa är många, ibland också långa, och de är alla hämtade från utsatta människor som Gunilla varit mentor och lärare för i det hon benämner ”livets universitet”. Människor som varit med om att deras liv kantrat, människor som hamnat i undantagstillstånd, får inte sällan en större klarsyn och en naknare formule-ringskonst än andra. Citaten gör att man som läsare både känner nerven och inte kan låta bli att ta till sig tydligheten trots att man själv i stunden kanske inte befinner sig i något utsatt läge. Boken har garanterat mycket att säga dem som gått in i den så kallade väggen eller dras med långvarig värk och smärta. Den kan också fungera som igenkännare och vägvisare för närstående och för alla dem som i sina olika professioner möter människor som tappat fotfästet. Och den har något att tillföra även den som närmar sig boken utan att vare sig själv vara särskilt utsatt eller höra till gruppen närstående eller professionen. Detta av den enkla anledningen att vi alla är människor och som sådana upple-ver dessa många utmaningar och möten som tillsammans är det som utgör livet. Det andra skälet till att boken är både läsbar och läsvärd är dess genomar-betade strukturer. På samtliga nivåer: meta-, mega-, mellan- och lågnivå. Gu-nilla ser till att man aldrig tappar taget. Det vore annars bara alltför lätt ef-tersom tanken fladdrar iväg utifrån de egna associationer, minnen och känslor som texten väcker. Hade man bara fått alla dessa strukturer på alla dessa olika nivåer, hade man möjligen kunnat greppa att de är spikklara. Men samtidigt är de så snustorra att de flesta läsare skulle haft svårt att känna igen sig i att det är dessa sammanhang som bygger upp den levda vardagen. Hade man å andra sidan bara fått citaten, hade det visserligen blivit en synnerligen levande bok men den hade ändå knappast gått att läsa – man hade bågnat inför alla bekän-nelser, djupgående kränkningar, barndomstrauman och familje- och arbets-platskonflikter som inflätade i varandra och inte sällan kombinerade med ren otur har gjort livet på gränsen till omöjligt att leva för de berörda. Det är alltså just kombinationen som är på gränsen till oslagbar. Men den krä-ver sitt utrymme – det går inte att kondensera ner Gunillas budskap och sam-manfatta det på en sida. Om jag ändå avslutningsvis skulle välja ut ett som för mig lyser starkare än alla andra blir det: ”Allt vad ni vill att människor ska göra för er, ska ni också göra mot er själv”. Som travestering av Bergspredikans ”Allt vad ni vill att människor ska göra för er, ska ni också göra mot dem” ver-kar formuleringen i förstone både egotrippad, egoistisk och egocentrisk. Men är det verkligen så? Du vill ju att andra ska se dig – då ska du förstås också se dem. Men vad händer om du missar att också se dig själv? Du vill att andra ska ta hänsyn till dig – då ska du förstås också ta hänsyn till dem. Men vad händer om du missar att också ta hänsyn till dig själv? Det är tankar av den typen som Gunillas bok väcker. Och de kan behöva sina 524 sidor för att slå rot så att de kan klara sig i konkurrensen med alla dina re-dan etablerade tankemönster, medvetna och omedvetna. Dalby i juni 2016 Bodil Jönsson Professor emerita, Lunds Universitet