Västergötlands museum – förlag

Väsen av olika slag rör sig mitt ibland oss. Samtidigt har de sina egna världar dit människorna gör bäst i att inte bege sig. Så var det förr och så är det kanske än idag…. De kan vara osynliga eller synliga, farliga eller hjälpsamma, onda eller goda. Ja, de kan vara på många olika sätt. Ibland är de lika oss, men kommer du riktigt nära kanske du kan se en luden svans, en bockfot, en ihålig rygg eller spetsiga öron. Vissa kan till och med förvandla sig och byta skepnad – till exempel till ett djur. Vem har du sett idag?

Historierna i boken är sådana som berättades förr på olika platser i Västergötland. Under 1900-talets första decennier reste folklivsforskare runt bland byar och gårdar och tecknade ner de västgötska folksägnerna. Pontus Kjellberg har här bearbetat några av dessa till ett barnvänligt format. Elin Sandström har gjort de fantasifulla och vackra illustrationerna.

Överintendenten och arkitekten Carl Johan Cronstedt var verksam under en period då vårt land nådde sin höjdpunkt inom arkitektur och inredningskonst, både kvalitetsmässigt och estetiskt. Epoken utgjorde en glansperiod för svensk yrkesskicklighet, där hantverkarna var den yttersta länken i konsumtionsmönstret.

Carl Johan Cronstedt har länge befunnit sig i skuggan av Carl Hårleman, Carl Fredric Adelcrantz och Jean Eric Rehn, vilka alla lyfts fram i den svenska konsthistorien. Enligt samstämmiga uppgifter var Cronstedt en ödmjuk och diskret person som inte framhävde sig själv. Med ökade kunskaper om Carl Johan Cronstedt sker alltmer en omvärdering av hans insatser, som ger honom en välförtjänt plats jämsides med dessa tre nydanare inom 1700-talets svenska arkitektur och inredningskonst. Cronstedt var starkt influerad av den samtida franske arkitekturteoretikern Jaques-Francois Blondel och följde hans motto ” I det enkla skönjer man bäst en arkitekts skicklighet och intelligens”, vilket Sveneby är ett tilltalande bevis för.

Boken ”Beata Sparres och Adam Otto Lagerbergs Sveneby 1752-1773 i samarbete med arkitekten Carl Johan Cronstedt ”ger en ökad förståelse för 1700-talets bostadskultur, som är fundamentet för vår tids moderna hem.

I Wilhelms dagbok hamnar vi mitt i en västgötsk vardag på 1850-talet. Dagboksförfattaren Wilhelm Robsahm var född 1819 och i början av 1850-talet alltså drygt 30 år gammal. Hans berättelser utspelar sig i Skaratrakten och handlar om jakt och fiske, om arbete och fritid, om natur och kultur och inte minst om de kontakter som dessa aktiviteter skapade.

I varggropen på Ardala backar fångar Wilhelm Skaraslättens kanske sista vargar, men också rävar – och hundar. Andra jaktberättelser handlar om hans tävlan med svårfångade harar och om en relativt omfattande fågeljakt. Han ägnar sig också åt fiske. Fiskarterna är många och fiskemetoderna ändå fler. Wilhelms dagbok väcker viktiga och aktuella frågor om skillnader – och likheter – mellan dåtidens och dagens jakt, fiske, djursyn, miljö och naturupplevelse.

Wilhelm var bland annat arrendator på Rasefors såg i Ardala och förvaltare på herrgården Entorp. Både tidig industrialisering och jordbrukets modernisering fångas i dagbokens notiser. Här möter man också Wilhelms ”fritid” med täta hembesök hos vänner, krogbesök på gästgivargården och ”spektakelbesök” inne i Skara. Wilhelm Robsahm bodde på landet men hans liv framstår knappast som lantligt. I hans vardag finns tydliga borgerliga och urbana inslag. Wilhelms dagbok synliggör ett lantligt skikt som sällan tidigare uppmärksammats i historien. Det handlar om män som varken var jordägare eller jordbrukare, utan i stället hade titlar som bokhållare, inspektor, förvaltare, arrendator, gästgivare, handlare och länsman. Wilhelm och hans kamrater representerar en lantlig medelklass som behöver lyftas in i historieskrivningen.

Wilhelm Robsahm skrev sannolikt dagbok under större delen av sitt liv men i dag finns bara fyra årgångar bevarade på Riksarkivet i Stockholm. I Wilhelms dagbok publiceras två årgångar – 1855 och 1860 – av dagboksanteckningarna i sin helhet. I de inledande kapitlen sätts dagboken in i sitt tidsmässiga, geografiska och sociala sammanhang.

Britt Liljewall är historiker och har stor erfarenhet av att utforska självbiografiskt källmaterial. Hon har tidigare behandlat bondedagböcker, folkliga levnadsminnen och brev. År 2017 gav hon ut Vackra dagboken, som bygger på Wilhelms far Carl Henric Robsahms dagböcker. Nu är det dags att också publicera och analysera sonen Wilhelms dagbok.