Bo Tilliander – illustratör

Detta är Bo Tillianders åttonde bok om hans barndoms skärgård där hans släkt bott i århundrande. Då Bo var liten kunde man under vinterkvällarnas eldande i de öppna spisarna höra hur gamla skärgårdsbor viskande talade om spökerier. Det var en helt annan tidsålder, utan telefon, utan elektricitet, naturligtvis utan tv. Radio kunde man lyssna nödtorftigt på och det lugna livstempot, särskilt vintertid, gjorde skärgårdsborna eftertänksamma och kloka. Deras sinnen blev vida och mottagliga för sådant som existerar i det verkligas utkanter och som bara kan uppfattas av de som då och då stannar upp, lyssnar och känner. Här berättar han om fisket som under alla sekler som skärgården varit bebodd spelat en avgörande roll. Vår och höst var det jakt på sjöfågel och särskilt på våren utbröt en veritabel feber bland skärgårdsborna. Alla skulle ut och skjuta eller ut med vettarna , som man sade. Själv har han dock aldrig förstått nöjet med jakten.