Baron Münchhausens märkvärdiga resor och äventyr till lands och vatten är en av de bortglömda klassikerna. En bok fylld med så mycket berättarglädje och ren galenskap. Det är en fröjd att läsa om den bekymmerslöse baronen som försätter sig i de mest omöjliga och absurda situationer, och hur han trotsar naturlagarna för att komma ur de mest olösliga problemen. Han flyger på kanonkulor, fastnar med handen inuti en varg, lyfter sig själv ur ett kärr genom att ta ett stadigt tag om sin hårsvans ... Det är bitvis bland det roligaste som någonsin har skrivits! Telegrams utgåva av boken innehåller fler än 150 originalillustrationer. Baron von Münchhausen, egentligen Hieronimus Carl Friedrich Freiherr von Münchhausen (född 11 maj 1720 i Bodenwerder i tyska Niedersachsen, död 22 februari 1797 i Bodenwerder) var en tysk adelsman känd för sina skrönor. Münchhausen deltog, som kavallerilöjtnant i rysk tjänst, i fälttåg mot turkarna och befordrades 1750 till ryttmästare. Som passionerad jägare och gladlynt sällskapsman, blev han beryktad för sin förmåga att vid glaset berätta de mest groteska och fantasifulla anekdoter från sina jakter och krigsäventyr. Idag finns bl.a. ett Münchhausen-museum i hans födelsehus i Bodenwerder, som numera är rådhus, och den lilla staden med sin vackra medeltida arkitektur lever gott på turism och alla associationer samt årliga evenemang till ära av den legendariske "ljugarbaronen". Münchhausen har också gett upphov till sjukdomsbegreppet Münchhausens syndrom. Baronens historier (münchhausiader) löpte under hans namn omkring bland folket och tillgängliggjordes av Rudolf Erich Raspe, som i London gav ut Baron Münchausen's narrative of his marvellous travels and campaigns in Russia (1785). Raspe hopförde under Münchhausens namn en mängd lögnhistorier av äldre ursprung. Av originalets fjärde upplaga utkom en utgåva verkställd av skalden Gottfried August Bürger, som ytterligare utvidgade samlingen och genom sin folkliga framställningskonst gjorde boken ofantligt populär. Den riktige Münchhausen uppskattade inte alls böckerna om honom själv då han ansåg sig berövad sina historier och sin omisskänneliga fabuleringskonst.
