Ivar Arosenius – illustratör

Ivar Arosenius Kattresan från 1909 förändrade svensk bilderbokshistoria. Här får vi följa Lillans resa, ur Lillans eget perspektiv -- inte uppifrån eller utifrån, vilket var radikalt när boken först utkom. Och berättelsen i sig, som kränger och vindlar sig fram, har fått barn och vuxna i alla tider att häva upp ett tjut -- för vem kan glömma när katten åt så att den sprack?

Kattresan gavs ut efter Ivar Arosenius död och har sedan utkommit i flera utgåvor och översättningar, och den här utgåvan är ett samarbete mellan Lilla Piratförlaget och Nationalmuseum. På senare tid har konstnärens verk varit föremål för omfattande forskning inom ramen för Aroseniusprojektet. Originalen till boken ingår i dag i Nationalmuseums samlingar. Boken innehåller två efterord, ett skrivet av Nationalmuseums samlingschef Martin Olin och det andra av Svenska Akademiens ständiga sekreterare Mats Malm, som nyligen utkommit med boken Ivar Arosenius, berättaren. Dessutom en text av Barbro Lindgren, som berättar om hur hon upplevde boken som treåring!

Nyutgåvan bygger på remastrade digitaliseringar av originalen, som gjorts för att komma så nära Arosenius manuskript som möjligt. Nu finns Kattresan åter tillgänglig för nya generationer att upptäcka!

Kattresan är en klassiker som utkom första gången 1909. Den handlar om en flicka som träffar en katt. Katten erbjuder skjuts på sin rygg och de ger sig ut på underliga äventyr. De får träffa djur, både snälla och elaka, och en polis, en tant, en ful gubbe och en kung. Till slut äter katten så mycket godsaker att den spricker, men kungens skräddare syr ihop den igen och sagan slutar i vilsamt ro hemma i flickans mammas famn. Generationer av barn har vuxit upp med Ivar Arosenius bilderboksillustrationer, av vilka Kattresans är de mest kända.   Berättelsen är fantastisk, annorlunda, skruvad, spännande, skräckinjagande och alldeles underbar, precis så som en riktigt bra saga för barn ska vara. Sveriges svar på Alice i underlandet. Textens något haltande rim harmonierar med illustrationernas kantiga och overkliga charmighet.

Lillan är visserligen en liten, söt flicka, men verkligen inte av den stillsamma och lågmälda sorten. När hon och katten ger sig iväg på äventyr far både tuppar och stora grisar vettskrämt åt alla håll! Och den trötte kungen lyser genast upp när han får syn på Lillan. Men besöket på slottet håller på att sluta riktigt illa: Lillan och katten äter så att de inte kan gå, ja katten till och med så att han sprack och Lillan skrek och ropte ack! Som tur är finns det resurser på slottet och efter en snabb behandling med skräddarens nål och tråd är kisse frisk och kry, precis som om han varit ny!

Lillans förebild var Ivar Arosenius egen dotter och berättelsen är intim när pappa berättar om Lillan för Lillan. Och Lillan klarar allt! Även om det blir lite läskigt ibland och Lillan blir rädd gaskar hon upp sig, ingen kan trycka ner henne i stövelskaften.

Kattresan publicerades första gången postumt 1909, efter att Arosenius avlidit i blödarsjukan blott 30 år gammal.