Katarina Eriksson – illustratör

Mira känner sig osynlig i sitt vålsamma hem. Hennes tankar och åsikter frågas det inte efter. Hon är den man skrattar åt. Hon är den som utnyttjas till lusttillfredsställelse. Ska Mira orka?

Mamma och pappa har som vanligt bråkat. Det ligger kvar trasigt glas på golvet och barnet sitter tyst och bevittnar eländet, ännu en gång. Inuti mammas mage ligger det ytterligare ett syskon och sprattlar febrilt, för ungen vill ut. Kanske har hon redan anat att hennes föräldrar är mer högljudda än normala människor, men egentligen vet hon inte det. Hon har ju aldrig tidigare haft några föräldrar. Detta är hennes allra första. Mamman är redan då missfärgad av blåmärken, både inuti och utanpå. Pappan är arg, kontrollerande och ständigt på sin vakt.

Skildringen av Miras uppväxt och de utmaningar som hon står inför bygger på författaren MARIA LUNDBERGs egna erfarenheter av att vara ett barn som växer upp i ett dyfunktionellt och våldsamt hem. Modig och rakryggad skriver hon fram sitt alter egos liv som ett blödande sår som ingen syr ihop och plåstrar om förrän det nästan är för sent; i det ögonblick den enda frihet som återstår är självmord. 

Vad krävs egentligen för att vi vuxna människor och samhället skall gripa in och göra det som är nödvändigt när barn far illa?

Ur förordet av EMMA ENGDAHL, professor i sociologi och socialpsykolog

Boken är illustrerad av Katarina Eriksson.

Detta är författaren MARIA LUNDBERGs andra bok. Sagt av LENA STENVALL om Marias första bok  Du ska inte bära skammen för det som hänt (Ordberoende förlag, 2023): 

"Det här är en viktig bok. Den handlar om vuxenvärldens svek. Den handlar om avsaknad av kunskap och om vikten att våga ställa frågan...Tack Maria för att du orkade skriva boken och förklara det här på ett så lätttillgänligt sätt, fast jag önskar verkligen att du hade sluppit"