Lena Torp – illustratör
Upptäck titlar med illustrationer av Lena Torp.
2 produkter
2 produkter
148 kr
En färgglad saga med fakta om bin och livet i en bikupa. Jag vill lära mig flyga idag säger Tove och flaxar med armarna så att alla i klassen ska förstå. Hon är ett nykläckt bi som inte vet hur man flyger.Hennes önskan är stark och hon gör nästan allt för att skynda på, så att hon lär sig flyga. Bästa vännen, drönaren Sebbe försöker hjälpa till men det kan inte gå fort nog. Tove lugnar sig först en liten stund, när hon får känna på riktig höjdskräck. Det är inte lätt, att så gärna vilja flyga, när man inte kan. –– Än... "Bra fakta om bin och deras utveckling". Lennart Johansson, Sveriges Biodlares Riksförbund.
I rikt illustrerade "Tove lär sig flyg"a bjuds läsaren in i bikuban till Tove och hennes vänner. Där följer vi Tove under hennes tre första levnadsveckor och hur hon med växlande framgång försöker lära sig flyga. I berättelsen lär sig barnet på ett lustfylld sätt om hur ett bisamhälle fungerar och olika bins funktioner. Om författaren: Lena Torp har varit biodlare på småländska höglandet sedan 2010 och vill att barn och unga får intresse för de små men viktiga varelserna som bin är och avdramatisera faran med bin. Hon har målat och tecknat i hela sitt liv och jobbat som illustratör och grafisk designer. Lena har även varit gymnasielärare i bild och mediaämnen genom 27 år. Första publicerade novellen skrönan om "Udo Meier", är med i samlingen Småland skriver. Sagan om biet Tove, är hennes första barnbok. Artikel om boken i smålands dagblad 2021/11/14. https://www.smalandsdagblad.se/2021-11-14/lena-besoker-insekternas-varld-i-sin-nya-barnbok Inslag i P4 Jönköping, om Tove lär sig flyga,
2021-10 -28 kl 7.05.
https://sverigesradio.se/avsnitt/1808653 Mellan 1:12:37 till 1:15:30 och 1:20:14 till 1:23:46
173 kr
Smakprov: Vid en stor stenlagd eldstad, stod flera tavlor med baksidan utåt och Miranda och Clara vände på dem. Den största föreställde slottet under sina glansdagar. Den andra tavlan var ett porträtt på ett par. Kvinnan såg väldigt tunn och blek ut, hennes ansikte var fårad och ögonvitorna röda som om hon hade gråtit. Hon höll en näsduk i handen, men hon log mot Miranda och Clara. Det var svårare att tolka om mannen log, hans friserade skägg dolde det i så fall. Blicken var riktad mot kvinnan, ena handen låg kärleksfullt över hennes hand medan den andra vilade på en bok. Tavlorna var så fina att de lämnade dem med motiven utåt. Claras pappa höll just på med att visa en lönndörr för sällskapet när Miranda vände sig om, hon kände sig iakttagen. Visst stod någon där borta. Miranda rös. Hade hon sett syner eller var det ljusspelet? Det varade bara en halv sekund, men visst var det en skepnad som lutade sig fram? Hon hann inte fundera vidare. Clara drog Miranda genom lönndörren efter resten av sällskapet. En smal knarrande trappa ledde uppåt och till ljuset. De hade återvänt till barnrummet. När de vuxna fick syn på dockskåpet med des innehåll nådde deras entusiasm nya höjder, de dröjde kvar ett tag i beundran, sen drog de larmande vidare. Clara och Miranda blev ensamma kvar i barnrummet, de började bädda sängarna och packa ut. Medan Clara glatt bubblade på om allt de skulle göra, föll Miranda i tankar. Skulle hon berätta om skepnaden hon hade sett? Eller var det inbildning? Hon ville inte förstöra glädjen över flytten hit för Clara, så hon teg. En…bara en…..av de levande såg…kanske….