Martin Holmer – illustratör

Som värdväxt för långt över tusen olika arter under granens olika stadier av livscykeln har den visat sig vara en exceptionell gynnare av skogens biologiska mångfald. Tyvärr tillåter skogsbruket sällan att de riktigt gamla grandiosa granarna får stå kvar. Vi skulle vilja se ett landskap där riktigt stora och pampiga gamla granar i större utsträckning får stå kvar, men också flera blandskogar där granar får samsas med både löv- och andra barrträd i olika åldrar. Ett sådant landskap skulle gynna den mångfald av arter som är trängda. Det behövs nytänkande och mångfald också i brukningsmetoder och skötsel.

Gran är ett nyttigt Trä, som dåger til allahanda slagz Bygnings-Timber, Kolbränneri, Wed, och mera sådant, men dock likwäl är det knapt hälften så godt som Fur, skrev Anders Rosensten lite ringaktande i Sveriges första lärobok i skogsskötsel från 1737. Granen och tallen utgör nu som då ryggraden i det svenska skogsbruket. De är skuggtåliga och sprider sig lätt också där andra träd har svårt att gro i avsaknad av ljus. Granskogar kan vara riktigt mörka, inte minst de som är enahanda och planterade. Men under den mörkaste delen av året ser vi ändå till att granen blir ljusfylld, pyntad och närmast dyrkad. Granen är en del av svensk kultur. 

Denna bok med granens biologiska mångfald i fokus är en upp-följare till böckerna Sälg: livets viktigaste frukost (2009, 2011), Asp: darrar min asp, myllrar min värld (2012), Björk: svart på vitt om myllrande mångfald (2015) och Tall: en tallrik biologisk mångfald (2017), och liksom dessa tidigare är den författad av naturvårdaren Bengt Ehnström i Nås och illustrerad av konstnären Martin Holmer i Vendel.  Centrum för biologisk mångfald vid Sveriges lantbruksuniversitet, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF har gemensamt skapat förutsättningar för att producera denna bok där Bengt Ehnströms kluriga kunskap om kryp får extra liv genom Martin Holmers förträffliga illustrationer.

Eken kan ses som själva sinnebilden av biologisk mångfald. Den skapar förutsättning för allsköns kryp, svampar och andra organismer. Den är avgörande för nästan niohundra svenska arter och viktig för många fler. Betydelsen baseras på allt från det lilla färska ekollonet till den döda månghundraåriga håleken. Trädets livsstadier ger en stor variation av djur, stora som små, drar nytta av eken livsmiljö och föda, direkt eller indirekt. Bland de mest kända av dessa är ekoxen och större och mindre ekbock, tre karismatiska skalbaggar som är beroende av ekved för sina larvstadier. 

Eken har dessutom en symbolisk och praktisk betydelse i vår svenska kulturhistoria. Den var avgörande för svenska flottan under stormaktstiden och under lång tid var eken regale, det vill säga endast kronan hade rätt att avverka den. Det gjorde den mindre uppskattad bland allmogen, bland annat eftersom dess garvämnesrika blad kan försämra odlingar och betesmarker. 

Denna bok om ekens biologiska mångfald är en uppföljare till böckerna Sälg: livets viktigaste frukost (2009, 2011), Asp: darrar min asp, myllrar min värld (2012), Björk: svart på vitt om myllrande mångfald (2015), Tall: en tallrik biologisk mångfald (2017, 2020) och Gran: grann, grandios och rik (2019), och liksom dessa tidigare är den författad av naturvårdaren Bengt Ehnström i Nås och illustrerad av konstnären Martin Holmer i Vendel. SLU Centrum för biologisk mångfald, Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden WWF har gemensamt skapat förutsättningar för att producera denna bok där Bengt Ehnströms kunskap levandegör ekens organismer och där Martin Holmers utmärkta illustrationer blir pricken över i:et.

Långhorningar ståtar ofta med vackra färger, imponerande kroppsstorlek och synnerligen långa antenner. Därför har de ibland kallats just skalbaggsvärldens aristokrater. Det första mötet med en långhorning kan vara en minnesvärd upplevelse - som när en lång smaragdgrön myskbock flyger förbi framför näsan och med en duns landar på stugans faluröda panel. En del arter kan man artbestämma direkt på plats i naturen och de gör dem perfekta att "skåda" precis som fåglar och dagfjärilar. Namnet långhorningar kommer sig av att de flesta av dessa arter har långa antenner, ibland till och med längre än själva kroppen. Störst chans att få syn på en långhorning har du om du tittar i blommor där de äter pollen, eller på levande och döda träd där de ofta ses krypande. Många långhorningar är beroende av gamla och döda träd eftersom deras larver lever i ved och under bark, i vissa fall ända upp till tio år. Långhorningarna visar tydligt hur viktigt det är att bevara gammal skog. Bilderna i boken är gjorda med en speciell teknik där serier av fotografier med förflyttat skärpeplan monteras samman digitalt. Resultatet blir bilder med imponerande skärpedjup och tydliga detaljer.