Det existerar inte någon samlad berättelse om de farkoster som utgjorde grunden för polarexpeditionerna under andra halvan av 1800-talet till första halvan av 1900-talet. Här beskrivs, berättas och sätts i sammanhang dessa farkoster, i allmänhet segelskepp med kompletterande maskineri, som ju var själva förutsättningen för att ta sig till polarområdena och gärna ta sig hem igen. Fartyg som Antarctic och Endurance skruvades ned av packisen när andra skepp som Nansens Fram med sitt starka och avrundade skrov istället för att förlisa i packisen ploppade upp likt tvålen i badkaret. De legendariska brittiska fartygen Discovery, Nimrod och Terra Nova som förde Scott och Shackleton till Antarktis fram och åter hade flera roller. Utöver sina vetenskapliga uppdrag och äran skulle de befästa och kanske också utvidga det Brittiska imperiet. Både Shackletons lilla båt James Caird och Andrées luftballong Örnen ter sig idag kanske lite udda i sammanhanget men har en given plats i polarberättelsen som utöver vetenskap rymmer både ära och berömmelse. Några av alla dessa farkoster hade tidigare expeditioner i bagaget. Andra var nybörjare i jobbet. Vilken historia hade de? Hur var de byggda och hur fungerade de i sitt sammanhang. Inte minst viktigt: vilket blev deras öde?
För första gången, även internationellt, kan du här läsa om hur ett dussin viktiga expeditioner till Arktis och Antarktis mellan 1872 och 1949 löste frågorna om proviant. Allt mellan sälkött och pingvindiet till luxuösa konserver med oxfilé eller falsk sköldpaddssoppa kunde stå på menyn. Knappast någon polarfarare undgick den berömda pemmikanen, som kunde omvandlas till goda stuvningar. Mums. Eller vad sägs om isbjörnskött marinerat i saltvatten, och för att inte frysa innan middagen förvarades direkt på kroppen innanför kläderna. De flesta polarfarare klarade äventyren bra, mycket få fick svälta. Shackleton och Scott fick på grund av otur och kanske dålig planering uppleva en exempellös hunger under sina färder till och från Sydpolen. Men tillbaka på basen tog de igen detta och frossade på nybakade scones drypande av smör. Sätt dig nu väl tillrätta, kanske med en kopp varm choklad toppad med vispad grädde, och följ med polarfararna på matäventyr i det kalla och karga landskapet på Arktis och i Antarktis.
Inledning När du står på Götgatan med ryggen mot Urvädersgränd ser du att Sankt Paulsgatan bildar en lätt uppförsbacke. Byggnaden till vänster är faktiskt ett 1700-talshus även om det inte är helt lätt att se åldern bakom den moderna butiksfasaden. Byggnaden till höger vid en liten gatstump under själva gatunivån är en lägre tvåvånings kontorsbyggnad krönt av en fem våningar bostadsbyggnad med rötterna i 1950-talet. Den äldre bebyggelsen revs. Vid byggnationen av det nya huset utbröt ett ramaskri. Detta passar inte i den känsliga miljön längs Götgatan. Vandaler! kulturförstörelse! Nu en bra bit in på tjugohundratalet är detta glömt eller omvärderat, välj själv. Men när vi nu startar våra sex vandringar kommer du märka att dessa bägge sinsemellan väldigt olika byggnader visar sig vara typiska för Sankt Paulsgatan! Den består ju helt och hållet av byggnader från skilda perioder, på vår gata samsas gammalt med nytt, kontor bredvid palats, bostäder och butiker. Det kännetecknade med Sankt Paulsgatan är mångfald, och det gäller inte bara byggnaderna, vår gata med rötter i det tidiga Stockholm har en härlig puls från tidiga morgon till småtimmarna. Människor bor vid den eller passerar på väg till och från arbeten och skolor, är turister, eller som ska hem från en sen pubafton rör sig längs gatan. Nu ska vi starta den första av tre promenader längs Sankt Paulsgatans södra sida med ojämna nummer, de tre promenaderna längs gatans norra med de jämna numren får vänta lite.
