Stefan Gustafsson – illustratör

Sommaren 1622 stod två skräckslagna bönder från Halland ­inför rätta. Deras rädsla var välgrundad. De hade utmanat en av provinsens mäktigaste män, den hänsynslöse slotts­herren Mogens Gyldenstierne. Denne hade under lång tid tvingat ­bönderna att betala mer i skatt än de var skyldiga. ?Avslöjandet ledde till massiva protestaktioner, och när de missnöjda bönderna till slut bestämde sig för att rapportera alltsammans till kung Christian IV fick slottsherren nog. Han skydde inga som helst medel för att tysta de båda bönderna. ?Bondeupproret 1622 och hur det brutalt slogs ned av maktens­ män är en av 1600-talets värsta rättsröteskandaler i Halland. Slottsherren tog till vapen för att styra rättsskipningen, och oskyldiga människor fick plikta med sina liv. ?Den här boken skildrar inte bara det rafflande händelseför­loppet, utan ger också en unik inblick i allmogelivet i det då danska ­Halland. ?Det stora persongalleriet – 150 människor från 30 socknar – är särskilt intressant för släktforskare som vill veta mer om 1600-talets hallänningar.

Drägglapp, såhle, tallricksflickare, vägeböcka, dråsetjuv, tannebasta och flegel är några färgstarka skällsord som halläningarna kunde häva ur sig i gångna tider. Men vad betyder de märkliga orden, och hur användes de? Anklagelser kring okvädingsord var ett av de vanligaste tvistemålen förr, och därför finns många kraftuttryck bevarade i domstolsarkivens hyllor. Några av orden som vi stött på har varit mer eller mindre okända - även för språkvetare. Att kunna hjälpa till att berika vår kulturskatt genom att återupptäcka gamla ord, om än osympatiska, är alltid lika spännande. I ett 50-tal berättelser möter vi män och kvinnor som i gångna tider vräkt ur sig otidigheter. Boken bjuder dessutom på ett rikt mått kulturhistoria.

Stubbakärring, lusepäls, hönsedäka, bälghund, hästrumpa, kalvpanna, hasebindare, mjölpåse, köttmånglare och bönhåse är några färgstarka skällsord som hallänningarna kunde häva ur sig för ett par hundra år sedan. Hur användes orden och vad betydde de? I ett 40-tal berättelser får du möta män och kvinnor som vräkte ur sig otidigheter. Dessutom innehåller boken ett rikt mått kulturhistoria.

Flåbuse, biällkarl, merrefloer, tröglerska, skorvnacke, lortsugga, kåltäva, bomsa-ko är några färgstarka skällsord som hallänningarna använde sig av i gångna tider. Men vad betyder de märkliga orden och hur användes de? Varför säger en del #ta en rackare" när de ska ta en sup och varför blev en kvinna år 1649 förtvivlad när någon påstod att hon hade gått baklänges? I ett 50-tal berättelser möter vi män och kvinnor som i gångna tider vräkt ur sig otidigheter. Boken bjuder dessutom på ett rikt mått kulturhistoria.

Det var förr gott om sjöfolk i de nordhalländska kustsockarna. Med segelfartyg tog en resa ofta flera månader, ibland år. Sjöfararna kunde vara goda berättare, inte bara muntligen utan också i brev, dagböcker och levnadsteckningar. Därom vittnar denna bok. Särskilt starkt framträder B.A Larsson med 33 sjömans år under segel. Osminkad realism mildras av bister humor, skarpsynta iakttagelser av människan på gott och ont blandas med ohöljd glädje över sjömanslivets behag i fjärran hamnar på varma breddgrader. Med denna unika bok kröner Stig Tornhed sin mångåriga kulturgärning i Nordhalland. Onsala Kofferdi Kaptenens Förening, bildad 1806, ger ut boken. Hallandskonstnären Stefan Gustafsson har tolkat sjömännens berättelser i teckningar av liv, lust och färg.