Skolberättelser för ungdomar

"alldeles storslagen" /.../ "en väldigt väldigt vacker debut" TV4 Nyhetsmorgon

I debutromanen ”Sjung sakta för mig” sammanför Paulina Nyman körsångens eufori med en bultande skildring av den allra första, förtärande kärleken.

Noras liv på musikgymnasiet kretsar kring körrepetitionerna. Sången är hennes plats. Här finns en sprakande livsnerv. Här finns Agnes, hennes musiklärare.

Där Agnes är vill Nora vara. Hemma känns inte som hemma, där är kylskåpet ekande tomt och dörren till mammas rum stängd.

Kompisen Edith armkrokar Nora, de har alltid hängt ihop, men Nora älskar inte precis sena vårvinterkvällar på bitande kalla tågperronger på väg till hemmafesterna, så som Edith gör. Så när Nora får en chans att träffa sin lärare efter skoltid tar hon den. Hon satsar allt, och det ska visa sig ha ett högt pris.

”Sjung sakta för mig” handlar om en uppslukande kärleksrelation och om att desperat längta efter att bli sedd. Men framför allt handlar boken om att hitta sin egen röst.

Paulina Nyman arbetar som högskolepedagogisk utvecklare på Konstfack och har undervisat i akademiskt, professionellt och kreativt skrivande i femton år. Och så sjunger hon i kör varannan vecka. ”Sjung sakta för mig” är hennes romandebut.

"Jag kysser alltid främlingar på nyår", säger hon och rättar till sin mössa."Jag med", säger han, fast det inte är sant.Hon harklar sig."Vet du att nyårskyssen säger hur resten av året kommer att bli?"Det händer mycket i korridorerna på Sibylla allmänestetiska läroverk. Där finns Fride som är så kär i Miriam att hen inte kan tänka på annat. Yodit som målar och försöker ta plats i gänget. Johannes som läser Karin Boye och försöker få plats i livet. Aron, vars tvillingsyster Linn fick all talang. Och Linn, som undrar vad hon ska göra med den. Och så är det Sebastian, han som ska kyssa en ny person varje månad. Ett nyårslöfte som trasslar till saker för fler än honom själv.

Tre ungdomar på en internatskola någonstans i Danmark:  

Kaya: Rektorn ger Kaya en tankepaus, eftersom hon har brutit mot internatskolans regler igen. Hon kommer tillbaka efter jul, helt oförberedd på kärlek och katastrofer.  

Markus har ingen att åka hem till, så han firar jul hemma hos sin mentor, Robert. Äntligen finns det en människa som inte skjuter bort honom. Inte ens när han fuckar upp.  

Tolle runkar till skolfotot på Kaya hela jullovet. Han bara måste få träffa henne, så han ordnar en nyårsfest. Men är det något på gång mellan henne och Jonathan?

Anja Hitz är författare till en rad barn och ungdomsböcker. Man kan älska något och frukta det innerligt på samma gång. Så är det för mig med havet. Mina erfarenheter med vatten innehåller situationer som hade kunnat bli fatala. De första är från Præstø Fjord, eftersom det var där jag växte upp. Där jag började segla optimistjolle som åttaåring och där jag var på stranden varenda sommar. Det var också där jag slutade segla ensam för alltid, efter en tur när havet visade sina tänder och jag trodde att min sista stund hade kommit. När Præstø Fjord 2011 blev scen för en ödesdiger allvarlig kantringsolycka kände jag mig förbunden med den genom tid och rum. Den här romanen är min skönlitterära bearbetning av händelsen, befolkad med fiktiva karaktärer. /AH

Hon tyckte att jag hade sett bra ut på film. Så nu ville hon att jag skulle vara med mer.

Jag tackade ja såklart och vi har filmat lite redan ikväll på ungdomsgården och i tunnelbanan. Jag är bara statist så det är inget märkvärdigt men hon frågade om jag ville läsa in några speakers till filmen. Det ska nämligen vara en röst som läser ur en dagbok om hur kär hon är i en av killarna i bandet.

Jag tackade ja. Jag kan relatera.

Det kändes som om det var taget ur mitt liv.

När Malena börjar gymnasiet 1986 kastas hon in i en ny tillvaro där hon tvingas navigera i de stormiga vatten som utgör tiden mellan barndom och vuxenblivande.

I dagboksform får vi följa Malenas sökande efter sin identitet och upptäcktsfärd i kärlek, vänskap och sexualitet. Och trots att mycket är bra och roligt under gymnasietiden kan Malena inte låta bli att undra hur man kan vara lycklig när man vet att allt bra någon gång tar slut och att det enda som återstår då är ett efteråt.

Att ljuga var absolut onödigt. Men å andra sidan ligger Leos arm f­ortfarande kvar över min stolsrygg, och tjejerna fortsätter att ställa frågor och le mot mig. Det kanske var helt rätt beslut trots allt. En liten lögn för att fortsätta hålla dörren öppen.

Hedda ska byta gymnasieskola, trots att det bara är en termin kvar till studenten. Förväntningarna är låga - bara hon slipper spendera alla raster ensam på skoltoaletten så är hon nöjd. Men redan första dagen hamnar Hedda bredvid Leo, som har hur många vänner som helst och ändå pratar med henne. Andra dagen får hon kontakt med några tjejer och de verkar inte heller ha något emot hennes sällskap.

Hade de fortfarande känt så om de visste den riktiga orsaken till att Hedda bytte skola? Kommer de tycka att hon är negativ eller tråkig? Eller ännu värre, att hon inte borde få vara med ... Av rädsla för att h­istorien ska upprepa sig börjar Hedda spela ett riskfyllt spel, och flera i klassen blir snart varse om det. Vissa vill henne väl, medan andra vill avslöja henne till varje pris.

Det som krävs är en tänkvärd berättelse om kraften i att vilja hitta s­amhörighet som ung. Om den svåra balansgången mellan att passa in och vara genuin, och det fina i att försöka förstå och förlåta.