Adoption

När Anitha Clemence som vuxen förlorar sina adoptivföräldrar uppstår ett vakuum. Ingen kan längre berätta hennes historia och nu måste hon göra det hon dragit sig för hela livet: Hon börjar nysta i de mysterier som omgärdar hennes adoption. Som 2-åring rycktes hon från ett kloster i Indien och flögs nedsövd till Sverige – men vad låg egentligen bakom? Spåren leder tillbaka till Kerala, där hon av en nunna får höra avslöjanden om skam, skandaler och undangömda familjehemligheter. Med hjälp av privatdetektiver och DNA-databaser tar hon sig närmare sanningen, men en fråga kvarstår: Vill hennes biologiska mamma ens bli hittad? ”Familjehemligheter” är en sann och hudlös berättelse om arv, miljö och kampen för att förstå sin egen identitet.

Maria Jung Yoon adopterades från Sydkorea till Sverige 1968. En flicka på två och ett halvt år och ett äldre, barnlöst par i Norrköping, det kan väl bara sluta lyckligt? Men i själva verket är hon över fyra år gammal och kvar i Seoul finns hennes biologiska föräldrar som undrar vart Jung Yoon och hennes två systrar har tagit vägen.

När Maria har bott hos sina adoptivföräldrar i två år får de ett brev från Socialstyrelsen som skriver att barnens biologiska föräldrar har krävt att få dem tillbaka. Marias biologiska föräldrar är varken fattiga eller lågutbildade sydkoreaner som svenska myndigheter har beskrivit dem, och Maria är inte räddad från nöd och svält. Tack vare mäktiga kontakter, massmedial uppmärksamhet och mutor till korrumperade tjänstemän får paret Huh slutligen kontakt med Marias svenska föräldrar.

Det här är berättelsen om Maria Jung Yoon Huh Lundberg Ström, ett stulet barn.

"mycket lättillgänglig och intressant" BTJ

Thomas Ardenfors har, tillsammans med sin familj, varit jour- och familjehem i nästan 30 år. För några år sedan skrev han boken En extra plats i hjärtat, en bok som spritts över hela landet och används i en mängd olika sammanhang.

En familjehemspappas dagbok är en fristående fortsättning på En extra plats i hjärtat. Du kommer att känna igen de varsamma beskrivningarna av människoöden han möter tillsammans med sin familj. Men du kommer också möta mängder av dråpliga, rörande, jobbiga och vackra situationer som är en del av en jourhemspappas vardag.

Boken tar dig med i 52 kärnfulla kapitel som spänner över varje vecka under ett helt år i en jourhemspappas liv. Här möter du bland annat beskrivningar av vardag, storhelger, skolavslutningar, sammanbrott, glädje, kaos, sorg, skratt och tårar. 

Sannolikt har alla som bor i Sverige hört begreppet fosterhem , men det är försvinnande få som vet vad uppdraget innebär i praktiken. Denna bok ger dig en unik inblick i vardagen för ett jour- och familjehem. Boken vänder sig till dig som vill förstå hur ett samhälle tar hand om de mest utsatta, våra barn. Den är till särskild nytta för dig som direkt eller indirekt möter barn och ungdomar i din vardag, men inte minst till dig som vill veta mer om vad det innebär att vara jour- och familjehem.  

Thomas Ardenfors är till vardags kommunpolitiker i Sollentuna, men hans och hustrun Sussis livspassion är att försöka göra livet lite bättre för barn som behöver en extra familj. Hans tidigare bok En extra plats i hjärtat (Libris) handlar om glädjen och utmaningen kring att vara ett familjehem.

När Anitha Clemence som vuxen förlorar sina adoptivföräldrar uppstår ett vakuum. Ingen kan längre berätta hennes historia och nu måste hon göra det hon dragit sig för hela livet: Hon börjar nysta i de mysterier som omgärdar hennes adoption. Som 2-åring rycktes hon från ett kloster i Indien och flögs nedsövd till Sverige – men vad låg egentligen bakom? Spåren leder tillbaka till Kerala, där hon av en nunna får höra avslöjanden om skam, skandaler och undangömda familjehemligheter. Med hjälp av privatdetektiver och DNA-databaser tar hon sig närmare sanningen, men en fråga kvarstår: Vill hennes biologiska mamma ens bli hittad? ”Familjehemligheter” är en sann och hudlös berättelse om arv, miljö och kampen för att förstå sin egen identitet.

Lilla Hjärtat är fallet som slutade i en tragedi och som berörde hela Sverige. Treåriga Esmeralda sveks av myndigheterna och tvingades lämna det familjehem som hon hade vuxit upp i sedan sju veckors ålder. Här får vi med familjehemsmamman Melinda Jacobs egna ord veta vad som egentligen hände. Vi får komma nära Esmeralda, vars öde har kommit att påverka så många. Vi lär även känna Melinda på djupet och får veta varifrån hennes driv att hjälpa barn kommer. Inte minst får vi följa Melinda i hennes sorg, förtvivlan och outtröttliga kamp för förändring – en kamp som leder till en lagändring där man äntligen börjar ta hänsyn till barnets bästa.

Detta är förmodligen första gången berättelsen får komma till ytan. Hur det verkligen gick till. I Iran vid den här tiden existerade inte begreppet adoption, trots att flera barnhemsbarn därifrån kom till Sverige under sent 50-tal och tidigt 60-tal. Barnet i denna berättelse var det tredje i ordningen – som landade i Sverige.

Vi befinner oss i Malmö, 1961. Ett medelålders par lever ofrivilligt och olyckligt barnlöst. Genom desperata kontakter – bland annat via skådespelarfamiljen von Sydow – kommer de i kontakt med en svensk kvinna bosatt i Teheran. Tack vare henne går deras högsta önskan i uppfyllelse.

Men det tar tid. Efter månader av väntan, underskrifter, intervjuer och stämplade dokument, landar den lilla flickan slutligen på Bulltofta flygplats. Det är en varm augustidag 1961 och händelsen får stor uppmärksamhet. Tidens paparazzis trängs i ankomsthallen – ivriga att fånga den första bilden av det lyckliga paret och deras nyanlända, mörkhåriga dotter.

Dagarna går. Hösten kommer, sedan jul och vinter. Men det som skulle bli så underbart visar sig inte alls vara det – i alla fall inte för modern. Flickan kan inte fylla tomrummet, kan inte kompensera för det som saknas. Tvärtom blir hon, för modern, en belastning. Tillvaron blir snart outhärdlig. Flickan utsätts för försummelse, psykisk och fysisk misshandel – utan att någon ingriper. Trots att hennes skrik ekar i trapphuset görs ingen orosanmälan. Inte heller reagerar personalen inom barnomsorgen, även när flickan visar sig med blåmärken, svullnader och rispor. Förklaringen är alltid densamma: “vild och ursinnig lek”. Även fadern, som ofta arbetar utomlands, får samma svar.

Efter år av övergrepp skrivs flickan, tolv år gammal, in på barnpsykiatrin i Lund. Modern har, efter långvariga påtryckningar till slut fått henne inlagd – men önskar egentligen att adoptionen hävs och att flickan skickas tillbaka till Iran.

Efter en tid på psykiatrin beslutas det att flickan ska placeras i ett fosterhem. Där får hon för första gången smaka på livet. I sitt nya hem, med en ny familj, får hon vara sig själv. Ingen störs av hennes närvaro. Men så kommer den oundvikliga dagen då hon måste återvända “hem”. Helvetet börjar om – fast värre. All trygghet rycks undan. Flickan dras med i fester, droger och nattliv. Hon försvinner i dagar, sover under broar och i trappuppgångar. Ingen – inte ens skolan – frågar efter henne.

Vid sexton års ålder lämnar hon hemmet för gott. Hon ordnar tillfälliga boenden via vänner och bekanta, lever ett kringflackande liv – tills hennes far, trots allt, hjälper henne att få en egen bostad.

Där börjar en krokig resa in i vuxenvärlden. Hon, som aldrig fick vara barn, ska nu bli vuxen. Livet bjuder på både olyckor, sjukdom och förluster – men också stunder av lycka.

Genom en enveten kampvilja tar hon sig igenom elden. Bränd för livet – men inte utan hopp. Vems ansvar är det när en adoption går fel? Vem bär skulden? Kan någon ställas till svars?

Sent på kvällen, långt efter det att anständigt folk vanligen ringer till varandra, ringde telefonen hemma hos maken och mig. Maken svarade. Från den ena sekunden till den andra ändrades hans ansiktsfärg från normalrosa till vitt. Vad handlade det om? Så här mitt i natten? Och maken! Han blev bara blekare och blekare! Drygt ett år tidigare hade vi tagit det första steget mot att adoptera ett barn från Indien. ? En pojke! sa maken, då han lagt på luren. Det finns en liten pojke på tio veckor på ett barnhem i Bangalore. Det är bråttom, fortsatte han. Vi måste fixa det sista redan i morgon, kontakta Indiska Ambassaden och sedan skicka alla handlingar express. Och så avslutningsorden: En av oss måste resa till Indien direkt efter jul och genomföra adoptionen på plats! En av oss ? - det var jag! Att resa utomlands var alltjämt ganska ovanligt. Än ovanligare att resa som ensam kvinna. Nu kände jag att jag måste vara lika blek om nosen som maken. ? Nåå, sa han. Vad säger du? Då äntligen bröts min förlamning. Jag kände hur blodet rusade genom krop-pen i våldsam fart. Barn! Hjälp! Du Store! Vi har fått barn! Klockan var elva. Det var mitt i natten, mitt i Advent 1970. Med det börjar berättelsen om Arvind - Tidig Morgon.

Författaren Birgitta Sandberg-Hultman är en glad och okonventionell maskiningenjör och radiokrönikör. Hon är också en populär föredragshållare. Efter ett tiotal böcker inom olika områden, varav flera succéböcker inom leva-väl-genren kom författaren med början år 2005 med den läsarrosade femtiotalsromanen i fyra delar om tonårsflickan Margita. Föreliggande bok om den egenupplevda adoptionsresan till Indien är inte bara lika spännande som kaotisk, den är också humoristisk och rolig.

Darina växte upp i ett kärlekslöst barnhem i Tjeckoslovakien. Hon omhändertogs av myndigheterna 6 månader gammal och var på barnhem tills hon som 4-åring blev bortadopterad. Som rom var hon oönskad – alla romska barn valdes sist!

Från tiden på barnhemmet hade hon med sig hemska trauman som påverkade henne både fysiskt och psykiskt, vilka resulterade i att hon hamnade i särskolan trots sin normalbegåvning. Darina fick ofta höra att hon bara skulle duga till att stoppa fem klädnypor i en påse!

Darina berättar ocensurerat om sin barndom och uppväxten, om självmordsförsöken, om kampen att få en utbildning och få vara som alla andra.

Följ med i Darinas starka berättelse, om dansen, skrivandet och hur hon till slut hittade fram till kärleken.

En äldre dam hittar Elin ensam i en barnvagn, skrikande och med en blöja som behöver bytas. Det är början på Elins ständiga flyttar mellan hemmet med mamman som dricker och olika barnhem och fosterhem. Hon blir snabbt en mästare på att känna in vad vuxna förväntar sig och på att anpassa sig för att inte vara till besvär. Om hon bara kunde låta bli att provocera de vuxna genom att skratta när de blir arga. 

Wicky Belle berättar om hur det är att söka trygghet och tillhörighet där den finns, men också upptäcka att tryggheten är skenbar och döljer än mer destruktivitet. Hur vet man vad man förtjänar och vad man har rätt till? Hur förstår man vad som är normalt, och hur hittar man en väg ur sitt kaos? Vad händer när man själv får ansvar för ett litet barn? 

Insiktsfullt och gripande berättar Wicky om hur det är att växa upp när det inte riktigt finns vuxna som ser och visar den omsorg som ett barn borde kunna förvänta sig. Det är tankeväckande för alla som har barn omkring sig, oavsett om det är i yrkeslivet eller i privatlivet. 

Kim Siljebäck delar modigt med sig av sin resa genom livets komplexa och ofta svåra terräng. I boken “En del av mig” utforskar hon både inre och yttre resor - från barndomen som adopterad i Sverige till de upprepade resorna tillbaka till födelselandet Sydkorea. Genom att återskapa minnen, reflektera över dem och ibland konfrontera dem med nyvunnen förståelse, erbjuder Kim läsaren en djupdykning in i de känslor och upplevelser som format hennes identitet.

Med ett fokus på personlig utveckling och självinsikt, belyser texterna också teman som adoption, tillhörighet, och kampen för att förstå och acceptera sig själv. Kim beskriver hur karateträningen har gett henne mod och fokus, och hur skrivandet har blivit ett verktyg för att bearbeta svåra känslor och minnen.

“En del av mig” är en berättelse om att finna sitt ursprung, om att våga stå ut och om strävan efter att skapa en egen historia i en värld där man alltid känt sig annorlunda. Alla som någon gång kämpat med frågor kring identitet och tillhörighet kommer att känna igen sig i Kims ärliga och djupt personliga berättelse.