Visar resultat för..."Årsringar"

Dikterna i boken Årsringar i vatten har kommit till under en tioårsperiod (2005-2015).Dikterna är uttryck för känslor, tankar och inre upplevelser. Bildspråket är personligt, fantasifullt och romantiskt.Boken kan inspirera människor som behöver återerövra utrymme för eftertanke i den snabbt snurrande värld vi lever i.Jon Ernholm, född 1947 i Alingsås började med sitt intresse för poesi redan som tonåring. Detta ledde honom vidare att utbilda sig inom drama och teater. Hans djupa intresse för människans utveckling och välbefinnande förde honom vidare att förkovra sig ytterligare inom olika metoder som massage, BodySense Terapi och stödjande samtal. Jon flyttade till Järna 1975 där han fortfarande har sitt hem och lever med familjen."Jag anser att poesi kan vara inspirerande för människans inte samtal".

Dikterna i boken Årsringar i vatten har kommit till under en tioårsperiod (2005-2015). Dikterna är uttryck för känslor, tankar och inre upplevelser. Bildspråket är personligt, fantasifullt och romantiskt. Boken kan inspirera människor som behöver återerövra utrymme för eftertanke i den snabbt snurrande värld vi lever i.

Silja Olafsen, enda barnet till sågverksägaren Arvid Olafsen, står inför ett svårt val. Ska hon gifta sig och föra släkten vidare, eller ska hon trotsa fadern och ta över sågverket? Då kommer det en främling till bygden. En kringresande flottare som är känd under namnet Älvkungen. Silja samlade mod och såg baronen rakt i ögonen. "Vad har jag gjort för fel? Vad har jag gjort er, herr Bochmann?" Baronenen såg ett ögonblick ut som om han skulle förlora fattningen, men så hämtade han sig och fräste argt: "Du...." Han pekade på henne med ett darrande finger. "Det är du som är skyldig till att jag har en son begravd på kyrkogården.

Silja blir livrädd när hon möter Ingar i sommarladan. Han är nästan oigenkännlig, skäggig och ovårdad som han är, men hon känner också att något annat har förändrats. Herr Bøchmann ger Siljas far ett sista erbjudande, ett erbjudande som Engebreth säger att han inte kan tacka nej till. Silja blir rörd till tårar när hon äntligen får ett livstecken från Karl Oskar, men det smärtar henne att han inte nämner något om att återvända till Lunderskog.

Silja får veta att Karl Oskar har en son. Hon blir överväldigad av svartsjuka och fruktar att han fortfarande har känslor för den andra kvinnan. Herr Olafsen visar tecken på bättring, men hur kommer han att reagera när han upptäcker vem som hjälper till med skörden? Och varför kommer farbror Kolbjørn på besök? Allt är inte som det ska på gården heller, och när Silja får reda på att Asbjørn Moen har anställt en ny man slutar det hela i gräl.

Silja har alltid trott att sågverken var orsaken till den bittra fejden mellan hennes far och farbror, och blir förvånad när prästens fru avslöjar den verkliga orsaken. Till slut anländer flottarna till Tangensjön. Alla vill bevittna det årliga eventet, och inte ens Silja kan hålla sig borta. Men hon blir illa berörd när Karl Oskar avslöjar sina känslor för henne inför alla. Folksamlingen jublar, men hon känner sig bara generad. Hon märker också de unga flickornas besvikna ansikten och avundsjuka blickar. Herregud, vad kommer folk att tro nu?Hon stod där med blommorna i handen och drunknade i hans himmelsblå, uppmuntrande blick. Han lutade sig fram, kysste henne djärvt på kinden och viskade ord som bara hon kunde höra.

Silja Olafsen, enda barnet till sågverksägaren Arvid Olafsen, står inför ett svårt val. Ska hon gifta sig och föra släkten vidare, eller ska hon trotsa fadern och ta över sågverket? Då kommer det en främling till bygden. En kringresande flottare som är känd under namnet Älvkungen. Silja samlade mod och såg baronen rakt i ögonen. "Vad har jag gjort för fel? Vad har jag gjort er, herr Bochmann?" Baronenen såg ett ögonblick ut som om han skulle förlora fattningen, men så hämtade han sig och fräste argt: "Du...." Han pekade på henne med ett darrande finger. "Det är du som är skyldig till att jag har en son begravd på kyrkogården.

Silja är förtvivlad och vägrar att förstå att hennes far inte längre befinner sig på sjukshuset. När hon till slut får reda på vad som har hänt blir hon både överraskad och arg. Men det är inte det enda som oroar henne. Polisen har börjat leta efter Ingar i Tangensjön, och hon är rädd att Aron inte har berättat hela sanningen för henne. Samtidigt anländer en grupp kringresande till byn – och Siljas tankar går omedelbart till Anita.

Silja har alltid trott att sågverken var orsaken till den bittra fejden mellan hennes far och farbror, och blir förvånad när prästens fru avslöjar den verkliga orsaken. Till slut anländer flottarna till Tangensjön. Alla vill bevittna det årliga eventet, och inte ens Silja kan hålla sig borta. Men hon blir illa berörd när Karl Oskar avslöjar sina känslor för henne inför alla. Folksamlingen jublar, men hon känner sig bara generad. Hon märker också de unga flickornas besvikna ansikten och avundsjuka blickar. Herregud, vad kommer folk att tro nu?Hon stod där med blommorna i handen och drunknade i hans himmelsblå, uppmuntrande blick. Han lutade sig fram, kysste henne djärvt på kinden och viskade ord som bara hon kunde höra.

Silja blir livrädd när hon möter Ingar i sommarladan. Han är nästan oigenkännlig, skäggig och ovårdad som han är, men hon känner också att något annat har förändrats. Herr Bøchmann ger Siljas far ett sista erbjudande, ett erbjudande som Engebreth säger att han inte kan tacka nej till. Silja blir rörd till tårar när hon äntligen får ett livstecken från Karl Oskar, men det smärtar henne att han inte nämner något om att återvända till Lunderskog.

När Silja påminner Aron om att Ingar har gjort sig hemmastadd i grottan, blir han undvikande och säger att Ingar inte längre är något hot. Varken mot honom eller henne. Hon blir rädd, men Aron vägrar att säga var Ingar är. Hon blir ännu mer orolig när hon ser blod i mossan utanför grottan. Efter ett besök i Kårestua möter Silja Engebreth vid skogsbrynet. Han är ovanligt entusiastisk – för älgen han såg var en vit trollälg.

Silja blir både förvirrad och arg när hon upptäcker att Henry inte är den han utger sig för att vara. Vem är egentligen hushållerskan och den unga kvinnan? Och vad kommer hennes far att säga när sanningen kommer fram?

När Silja påminner Aron om att Ingar har gjort sig hemmastadd i grottan, blir han undvikande och säger att Ingar inte längre är något hot. Varken mot honom eller henne. Hon blir rädd, men Aron vägrar att säga var Ingar är. Hon blir ännu mer orolig när hon ser blod i mossan utanför grottan. Efter ett besök i Kårestua möter Silja Engebreth vid skogsbrynet. Han är ovanligt entusiastisk – för älgen han såg var en vit trollälg.

Siljas far förs till sjukhuset och sågverksarbetarna oroar sig för vad som ska hända med sågverket. Det är nu upp till Silja att ta ett beslut. Ingeborgs mördare är fortfarande på fri fot och Silja är orolig att Karl-Oskar är inblandad. Samtidigt blir hon rädd då hon får se en främmande man smyga omkring i skogen. "Det är ingen som ser oss", sa han hest, grep hennes ansikte med båda händerna och ville kyssa henne igen. Hon drunknade återigen i hans kyss, men så hörde hon ljudet igen. Det var något som ven genom luften. Något kom flygande och stoppades med ett högt brak då det slog in i en granstam. De skvatt till båda två, och Karl-Oskar snurrade runt. Där satt en yxa fast i trädstammen, bara två alnar bort från där de stod.

Silja står med myrvatten till midjan och stirrar vettskrämt på den vanställde mannen. Hon är säker på att det är han som är Ingeborgs mördare, och att hennes sista stund är kommen. Då han närmar sig svartnar det för ögonen på henne och hon svimmar. När hon vaknar upp igen befinner hon sig i ett skjul långt in i skogen. Det finns ingen där och dörren är låst från utsidan. ”Hon släppte silkessjalen som om den hade bränt henne. Hon såg henne framför sig, kvinnan som hade burit den vackra sjalen på älvsdansen. Dagen efter fann de Ingeborg död vid svarttjärn, men sjalen hittades aldrig. Inte förrän nu. Hon kände en rysning längs ryggraden och stirrade som förhäxad på sjalen. Så då är det trots allt han som är mördaren, och här sitter jag inlåst. Hjälp mig, Gud. Måtte någon leta efter mig.”

När Silja rensar i sin mors garderob hittar hon en dagbok och en bunt brev. Hon börjar läsa i dagboken som avslöjar mystiska händelser i moderns förflutna. Silja berättar för sin far om Karl Oskar och att hon vill gifta sig med honom, men fadern är fast besluten att hon ska gifta sig med Sixten Bergström för att bevara sagan. Sixten blinkade och väntade på svar. ”Silja? Tänker du inte svara, eller blev du så glad att du blev mållös?” Han log strålande och reste sig ivrigt. ”När vi gifter oss, Silja lilla, kan du flytta in hos mig. Jag har stort hus och gott om plats. Taket är nytt, och jag har införskaffat en gustaviansk matsalsmöbel att ställa i ett av rummen."

Siljas far förs till sjukhuset och sågverksarbetarna oroar sig för vad som ska hända med sågverket. Det är nu upp till Silja att ta ett beslut. Ingeborgs mördare är fortfarande på fri fot och Silja är orolig att Karl-Oskar är inblandad. Samtidigt blir hon rädd då hon får se en främmande man smyga omkring i skogen. "Det är ingen som ser oss", sa han hest, grep hennes ansikte med båda händerna och ville kyssa henne igen. Hon drunknade återigen i hans kyss, men så hörde hon ljudet igen. Det var något som ven genom luften. Något kom flygande och stoppades med ett högt brak då det slog in i en granstam. De skvatt till båda två, och Karl-Oskar snurrade runt. Där satt en yxa fast i trädstammen, bara två alnar bort från där de stod.

När Silja rensar i sin mors garderob hittar hon en dagbok och en bunt brev. Hon börjar läsa i dagboken som avslöjar mystiska händelser i moderns förflutna. Silja berättar för sin far om Karl Oskar och att hon vill gifta sig med honom, men fadern är fast besluten att hon ska gifta sig med Sixten Bergström för att bevara sagan. Sixten blinkade och väntade på svar. ”Silja? Tänker du inte svara, eller blev du så glad att du blev mållös?” Han log strålande och reste sig ivrigt. ”När vi gifter oss, Silja lilla, kan du flytta in hos mig. Jag har stort hus och gott om plats. Taket är nytt, och jag har införskaffat en gustaviansk matsalsmöbel att ställa i ett av rummen."

Silja står med myrvatten till midjan och stirrar vettskrämt på den vanställde mannen. Hon är säker på att det är han som är Ingeborgs mördare, och att hennes sista stund är kommen. Då han närmar sig svartnar det för ögonen på henne och hon svimmar. När hon vaknar upp igen befinner hon sig i ett skjul långt in i skogen. Det finns ingen där och dörren är låst från utsidan. ”Hon släppte silkessjalen som om den hade bränt henne. Hon såg henne framför sig, kvinnan som hade burit den vackra sjalen på älvsdansen. Dagen efter fann de Ingeborg död vid svarttjärn, men sjalen hittades aldrig. Inte förrän nu. Hon kände en rysning längs ryggraden och stirrade som förhäxad på sjalen. Så då är det trots allt han som är mördaren, och här sitter jag inlåst. Hjälp mig, Gud. Måtte någon leta efter mig.”

Silja är förtvivlad och vägrar att förstå att hennes far inte längre befinner sig på sjukshuset. När hon till slut får reda på vad som har hänt blir hon både överraskad och arg. Men det är inte det enda som oroar henne. Polisen har börjat leta efter Ingar i Tangensjön, och hon är rädd att Aron inte har berättat hela sanningen för henne. Samtidigt anländer en grupp kringresande till byn – och Siljas tankar går omedelbart till Anita.