Visar resultat för..."Baronessan"

Det började med en grav. En fattig arbetarkvinna fick ta över en pampig gravplats som hennes arbetsgivare en gång köpt. Han hade begravts på annan ort. När bokens författare, som är barnbarnsbarn till kvinnan stod vid graven för första gången och såg den lilla gravstenen med namnen på sin mors morföräldrar tänkte hon att deras berättelser och öden inte ska ligga bortglömda och begravda. Det var en spännande historia hon skulle hitta. En historia som inte bara handlar om människoöden utan också om den tid när Sverige gick från ett fattigt bondesamhälle till en välfärdsstat och en industrination. Den här berättelsen börjar på Ivetofta kyrkogård i Skåne, men berättelser om varifrån vi kommit och hur vi och samhället har utvecklats finns överallt. Författarens förhoppning är boken ska inspirera fler till att utforska sin egen historia.

Vid barnets enerverande hungerskrik skakar Francis sin baby ganska omilt. Ungen slutar skrika. Francis kör till Stockholm i sporrsträck, lämnar Lillan i spökhuset på Norr Mälarstrand där Madame Jönsson är portvakt. Men Lillan hade tur, hon fick två skarpa jakthundar i sin spjälsäng. Efter fem år som portvaktsjänta får Lillan en lillebror och måste flytta hem igen med sin osynliga tvillingsyster Tiki för att taga hand om Lillis. Vem skulle annars göra det? Lillan får hjälpa till på alla sätt och vis. Lillis är en ursäktad lymmel. Han är Lillans ansvar, om än han är mamma Francis ögonsten. När pappa Error är hemma är han ofta på dåligt humör, menar att Lillis har "fnatt på rabban". Någonstans finns ett gammalt fransigt banér undanstoppat, med björnen åt öster och palmen åt väster. En dag ska Lillan veckla ut det. Hennes kalla fall. Hennes banér och riddarhjärta för sin bror. Varför hoppade Lillis från Västerbron? Berättat med en gnutta humor och en nypa salt.

Baronen och baronessan av Witold Gombrowicz. WITOLD GOMBROWICZ [1904-1969] föddes i Polen men tillbringade en stor del av sitt liv i exil. I hemlandet var han svartlistad under en större del av efterkrigstiden. På sextiotalet kom hans stora internationella genombrott som romanförfattare och novellist.

1972. Den franska revolutionen har lett till ett skräckvälde. Vagnar rullar dagligen över kullerstensgatorna i Paris med giljotinens senaste offer. En man - utrustad enbart med sitt förstånd och sin list - trotsar kallblodigt de franska revolutionärerna och räddar mängder av oskyldiga män, kvinnor och barn från att få sina huvuden avhuggna. Hans vänner och fiender känner honom bara som Scarlet Pimpernel, men den skoningslöse franske agenten Chauvelin har svurit på att avslöja hans identitet och ta honom till fånga. Den röda nejlikan [The Scarlet Pimpernel, 1905] är ett rafflande historiskt drama som håller måttet än i dag. I översättning av Axel Essén. EMMA ORCZY [1865-1947] var en ungerskfödd engelsk författare, ofta kallad Baronessan Orczy. Som ung konststudent i London träffade Orczy sin blivande make Montague Barstow. Tillsammans skrev de dramat Den röda nejlikan om den hemliga agenten Sir Percy Blakeney, utifrån en av Orczys noveller. Dramat nådde stor framgång på scen och Orczy skrev om det i romanform.

Det började med en grav. En fattig arbetarkvinna fick ta över en pampig gravplats som hennes arbetsgivare en gång köpt. Han hade begravts på annan ort. När bokens författare, som är barnbarnsbarn till kvinnan stod vid graven för första gången och såg den lilla gravstenen med namnen på sin mors morföräldrar tänkte hon att deras berättelser och öden inte ska ligga bortglömda och begravda. Det var en spännande historia hon skulle hitta. En historia som inte bara handlar om människoöden utan också om den tid när Sverige gick från ett fattigt bondesamhälle till en välfärdsstat och en industrination.Den här berättelsen börjar på Ivetofta kyrkogård i Skåne, men berättelser om varifrån vi kommit och hur vi och samhället har utvecklats finns överallt. Författarens förhoppning är boken ska inspirera fler till att utforska sin egen historia.

Livet lekte för Malmöflickan Marie Beronius. Efter några ungdomsår som reseledare hade hon träffat sin drömprins på Sicilien. Han var visserligen inte prins, men nästan. Han tillhörde en av de mest förmögna och inflytelserika familjerna på ön och hade titeln Baron.

Efter giftermålet blev Marie Baronessa och levde ett bekymmerslöst liv i den lilla bergsstaden Taormina på Sicilien tillsammans med sin man. Parets tvillingtjejer var åtta år när det mest fasansfulla man kan tänka sig hände.

Det var en söndagsmorgon, strax efter den sedvanliga frukosten på familjens underbara terass, som hennes man ”Beni” fick ett samtal. Det var något om en affärsuppgörelse som måste ordnas direkt. Beni arbetade som advokat och var tvungen att direkt ge sig iväg till kontoret i staden Catania några mil bort. 

Dagen gick, flickorna lekte i trädgården medan Marie pysslade i huset. Framåt kvällen började Marie bli orolig när Beni inte kom hem, inte hörde av sig och dessutom inte svarade på kontorets telefon. Hade det hänt en bilolycka? 

Hon började kontakta sjukhus och däarefter polisen. Utan resultat. Efter en fruktansvärd och mycket lång natt fylld av tankar, oro och ångest bestämde hon sig på morgonen för att åka till makens kontor och se om något hänt. Så långt kom hon inte! 

Innan hon hunnit ge sig av ringde telefonen. Det var en av Benis kollegor som kommit till kontoret och gjort en förfärlig upptäckt. Beni hade blivit mördad, eller snarare avrättad. Skjuten med tre skott från nära håll. Ett i axeln, ett i huvudet och ett i halsen.

Den fullständiga katastrofen för Marie och hennes flickorna var nu ett faktum! Hela deras liv och trygghet rasade samman. Och som om detta inte skulle vara nog hamnade de efter en tid i en situation som gjorde att de, efter ett liv i ekonomiskt oberoende, blev fullständigt utblottade. I båda händelserna kunde man ana att den fruktade sicilianska maffian hade ett finger med i spelet.