Visar resultat för..."Dikt prosa"

Ruben Nilson (1893-1971) är en av vårt lands främsta visdiktare. Hans vistexter är både underfundiga, humoristiska och inte sällan samhällskritiska. Ruben var även bildkonstnär och karikatyrtecknare och deltog i olika utställningar, bland annat på Liljewalchs i början av 1930-talet. Ruben Nilson växte upp i Stockholm och arbetade som plåtslagare från tretton års ålder och fram till 1935, då han debuterade med vissamlingen Vanvördiga visor. Boken gjorde succé och Ruben kunde nu ägna sig på heltid åt konsten och musiken. I den här boken har Rubens sondotter Li Hoffström sammanställt mer än hundra av Rubens texter, de flesta tonsatta av honom själv, andra av Olle Adolphson, CajsaStina Åkerström, Torgny Björk med flera. Många av visorna är aldrig tidigare publicerade.

Dikter och kortnoveller om livet och kärleken ur en kvinnas perspektiv.

Dikter och kortnoveller om livet och kärleken ur en kvinnas perspektiv.

FÖRORD Nu går trettifyran i himlen in Nja, jag har varit med ett tag men lever gärna länge än. Hoppas på femton friska år till, gärna more of the same begär inga konstigheter. Jag uppskattar det som rör sig i livet, gillar att segla på havet och i våra skärgårdar, åker skidor på längden och tvären men jag nöjer mig lika gärna med att vandra hemomkring, eller på Skåneleden. Rörligt vill jag också gärna att mitt inre ska förbli till livets slut. Jag diktade med tonårsångest på femtiotalet när jag liftade i ett krigshärjat Europa eller lyssnade på Paul Andersson på gamla Metamorfos. Tog upp skrivandet igen under mina många resor som exportsäljare för svensk industri och senare som konsult. Satt ensam på hotell och matställen och klottrade ned vad jag såg och kände på servetter. Alstren försvann ofta men några sparades till eftervärlden. Skrivarlusten kom tillbaka när jag och min fru flyttade ut på landet som pensionärer. Jag tror det var saknaden av ett intressant och stimulerande jobb som återfödde lusten att författa. Inget påhittat, det har aldrig lockat mig, men infall och tankar dyker ofta upp under mina morgonpromenader och att klottra ner reflektionerna håller intellektet rörligt och känns värdefullt på flera sätt. Ett Liv handlar om mig. Jag väntade i mer än sjuttiofem år innan jag skrev den. När jag väl började förvånades jag över hur luckorna i minnet fylldes vartefter jag skrev. Jag befann mig på nytt i min barndoms miljöer, ställdes inför beslut jag för länge sedan glömt och gjorde val jag nu kunde reflektera över på nytt, och ifrågasätta. Under de år jag slog mig fram och gjorde karriär och en social resa, var jag omedveten om den betydelse min start i livet skulle få för mig. Jag hade lagt ett lock över mina tidiga upplevelser, inte nog med det, jag försökte forma om mig till någon jag trodde skulle klara tillvaron bättre än den jag från början var. Sånt straffar sig alltid och jag fick lägga många år mitt i livet på att söka rätt på vem jag egentligen var. Den rotlösheten och mitt sätt att komma till rätta med den är vad den här boken egentligen handlar om. Även om det är mitt liv som passerar revy, tror jag det kommer att beröra de som läser boken. I grunden är vi människor lika, det är uppväxten och vad vi fått med oss hemifrån som gör oss till individer. Det jag fick i mitt bagage hade säkert kunna leda till andra livsbanor, men nu var det så här jag blev. Det är förstås att sticka ut hakan att blotta så mycket av sitt innersta men hur skriver man om ens eget liv utan att ta risker? Grevie, i september 2010 Georg Sjöberg

Varje människa som författar en skrift besitter värderingar, uppfattningar och åsikter som påverkar hur skriften kommer att se ut. Alla texter skrivs inte med det uttalade syftet att plädera för värderingar, men med största sannolikhet kommer de att lysa igenom ändå. Och även när författaren är ute efter att påverka kan det ofta vara en mer framgångsrik taktik att inte vara tydlig med vilka värden man vill förmedla, utan att i stället framställa dem underförstådda eller som bakomliggande förutsättningar i en fängslande berättelse. I denna bok presenteras ett antal artiklar skrivna av studenter och forskare inom humaniora. Författarna analyserar olika typer av texter som i någon mening kan sägas ge uttryck för officiella, eller åtminstone dominerande, värderingar och uppfattningar i Sverige under framför allt 1600- och 1700-talen. Genom de olika genrer som har analyserats, framgår var de dominerande politiska, religiösa och intellektuella krafterna i Sverige placerade sig själva och svenskarna vad gäller rätt och fel, sant och falskt, vi och dem.

I diktsamlingen "Som svävande dun under änglanatten" en samling dikter med betoning på hjärtlighet och innerlighet, genom ett livsåskådningsperspektiv. En öppenhjärtlig visualisering av en människans hopp och tro på kärlens kraft, men berör även livets sorgsna element. Bland Hanna Wallins dikter finner man dikter som griper tag, skänker tröst och ger en stunds stilla ro i sinnet.

"Jag kommer inte att överge dig" (1 Mosebok 28:15) När solen skiner på klarblå himmel. När gräset grönskar på din väg. När glädjen tindrar i dina ögon. När lyckan pulserar i din själ. "Jag kommer inte att överge dig" (1 Mosebok 28:15) När mörkret råder på stjärnlös himmel. När marken fryser på din väg. När sorgen tåras i dina ögon. När vemod pulserar kallt i din själ. "Jag kommer inte att överge dig" (1 Mosebok 28:15) När fåglar sjunger på molnfri himmel. När ekorrar glatt korsar din väg. När nyfunnet hopp gnistrar i dina ögon. När hoppets ljus värmer upp din själ. "Jag kommer inte att överge dig" (1 Mosebok 28:15) När molnen hopar sig på grådränkt himmel. När regnet faller tungt på din väg. När orons dimma tätnar i dina ögon. När ängslan sakta fryser din själ. "Jag kommer inte att överge dig" (1 Mosebok 28:15) I dag och natt. Mörker och ljus. I varmt och kallt. I grått och i färg. I allt och inget. I moll och i dur. "Jag kommer inte att överge dig" ( 1Mosebok 28:15)

Die Unterkapitel sind nach Gattungen sortiert und bieten ausführliche Interpretationen der zentralen Werke, die immer wieder neu die Frage nach der Bestimmung des Menschen in der Moderne aufwerfen.