Visar resultat för..."Fuga"

Boken "Är inte allt som en enda stor djävla Bachfuga!" är berättelsen om ett unikt konstnärskap i bild och ord. För målaren och musikern Morgan Niklasson var musiken, poesin och rytmen ständigt närvarande, eller som han själv uttryckte det  ”Måleri – det är musik för ögat!” När han gick bort 2017, 86 år gammal, lämnade han ett rikt material av målningar och teckningar efter sig som här visas i urval.I uppväxtstaden Göteborg var han elev och lärare i Hovedskou målarskola (i dag Göteborgs Konstskola). I Stockholm delade han sedan livet mellan måleriet och musiken. Han var en skicklig flöjtist med inriktning barock- och renässansmusik, och en fängslande Bellman- och Taubetolkare. Hans sena måleri är färgrikt och temperamentsfullt och ett motiv kunde varieras från föreställande till ett nonfigurativt rytmiskt linjespel av streck, fläckar, färger. Överallt hade han skissblocket med – älskade bl.a. att sitta på kaféer och snabbt och träffsäkert teckna av folk. Eller fånga gässens pickande från en parkbänk på Djurgården.Han var en mångkonstnär med en aldrig sinande nyfikenhet. ”Litterära essäer, böcker om måleri och filosofi vinglade alltid i två riskabla högar på Morgans nattygsbord, liksom poesiböcker” skriver hans hustru Ann-Marie Ulfvarson i boken. Bokens titel anspelar på ett tillfälle när han mitt i vimlet på T-centralen utbrast ”Är det inte underbart! Blunda och lyssna! Är inte allt som en enda stor djävla Bachfuga!” Målningarna och teckningarna är fotograferade av Lars Sundin och Bo Arrhed. De vackra färgreproduktionerna upptar tillsammans med teckningarna två tredjedelar av boken. Resten utgörs av text och en del privata foton. Boken innehåller också ett vänporträtt skrivet av poeten och vännen Lennart Sjögren. Boken är redigerad och formgiven av Jenny Leonardz, som även skrivit förordet.

An artist's materials - from the broad brushstrokes of a Van Gogh oil painting, the sparkling gold leaf of a Byzantine mosaic, to the fragile translucence of a porcelain vase - are not just the results of their work. They are the physical embodiment of the artist's creative vision and a reflection of the historical context in which they were used. "Artists' Techniques and Materials" is an extensive and intriguing discussion of the materials and processes used in eight artistic media - painting, drawing, printmaking, sculpture, mosaics, ceramics, glass, and metalwork. Chapters look at each of the topics, with a discussion of the range of materials and techniques that have developed through the centuries. With its 400 full-colour illustrations, this volume is provides new insight into the creation of many of the world's greatest works of art.

This volume breaks new ground in the exploration of Anglo-Italian cultural relations: it presents analyses of a wide range of early modern Italian texts adapted into contemporary English culture, often through intermediary French translations. When transposed into English, their Italian origin was frequently categorized as marvellous and consequently censured because of its strangeness: thus, English translators often gave their public a moralized and tamed version of Italy’s uniqueness. This volume’s contributors show that an effective way of moralizing Italian custom was to exoticize its origins, in order to protect the English public from an Italianate influence. This ubiquitous moralization is visible in the evolution of the concept of tragedy, and in the overtly educational aim acquired by the Italian novella, adapted for an allegedly female audience. Through the analysis of various literary genres (novella, epic poem, play, essay), the volume focuses on the mechanisms of appropriation and rejection of Italian culture through imported topoi and narremes.

This volume breaks new ground in the exploration of Anglo-Italian cultural relations: it presents analyses of a wide range of early modern Italian texts adapted into contemporary English culture, often through intermediary French translations. When transposed into English, their Italian origin was frequently categorized as marvellous and consequently censured because of its strangeness: thus, English translators often gave their public a moralized and tamed version of Italy’s uniqueness. This volume’s contributors show that an effective way of moralizing Italian custom was to exoticize its origins, in order to protect the English public from an Italianate influence. This ubiquitous moralization is visible in the evolution of the concept of tragedy, and in the overtly educational aim acquired by the Italian novella, adapted for an allegedly female audience. Through the analysis of various literary genres (novella, epic poem, play, essay), the volume focuses on the mechanisms of appropriation and rejection of Italian culture through imported topoi and narremes.