Visar resultat för..."kanten"

En sommarmorgon smiter en liten pojke ut för att leka riddare i Kungsklyftan i Fjällbacka. Leken får ett brådstörtat slut när han får syn på en död kvinna. Polis kallas till platsen och mystiken tätnar när man under den mördade kvinnan finner två kvinnoskelett. Patrik Hedström och hans kollegor i Tanumshedes poliskår ställs inför ett svårlöst mysterium. Det visar sig att skeletten härrör från två kvinnor som försvann 1979. Vilken koppling har morden till varandra? Söker man en mördare som återkommit efter mer än tjugo år, eller någon som bara inspirerats av de tidigare morden? Sanningen visar sig vara grymmare än man någonsin kunnat ana.

Ella och Noa ska till badhuset med Ellas pappa efter förskolan. De har verkligen sett fram emot det! Noa, som är världens modigaste och inte rädd för någonting, ska hoppa från kanten... Ella är lite mer avvaktande och funderar på massa saker, inte bara hur bra det egentligen är att dricka bassängvatten. De äter varmkorv och badar för glatta livet men när det är dags att hoppa från kanten börjar Noa tveka.

 Ännu en rolig bok om Ella och Noa och deras vardagliga funderingar. Nu i mindre format skriven av Mattias Edvardsson med bilder av Matilda Salmén.

»På sätt och vis är vi alla grottmänniskor -- vi kan inte föreställa oss något otäckare än en vålnad eller en vampyr. Och ändå är upphävandet av kausalitetsprincipen betydligt otäckare än hela horder av spöken...« 

Red Schuhart, en alkoholiserad, förtvivlad ung man i en gudsförgäten gruvstad i Kanada, är besatt av Zonen, en gåtfull plats i stadens utkant där utomjordingar nyligen varit på ett kort besök och lämnat kvar föremål med utomvärldsliga egenskaper. De betingar ett högt pris på svarta marknaden och för att de inte ska hamna i orätta händer har militären spärrat av Zonen. Red är en av de desperata stalkrar som trotsar förbudet och farorna och smyger sig in för att hämta det eftertraktade godset.

Picknick vid vägkanten utgavs i kraftigt censurerat skick i Sovjetunionen 1972 och är numera en klassiker inom science fiction-litteraturen, ryktbar inte minst genom Andrej Tarkovskijs filmatisering Stalker. För första gången utkommer den ocensurerade versionen i svensk nyöversättning.

Efterord av Ursula K. Le Guin.  

KRITIKERRÖSTER

»Läs den. Det är en sf-roman som med rätta har vuxit i betydelse för varje år och nu anses vara en oumbärlig del av världslitteraturen.« Jonas Thente, Dagens Nyheter

»Det är lätt att notera tematiska kopplingar till tv-serien Chernobyl. Även om boken skrevs långt före katastrofen skildrar den samma uppgivna, blågråa stämning som fångats så väl av Johan Renck. Att läsa den är en njutning. Textens rum har väggar som vibrerar av levande närhet till det okända, det radikalt annorlunda. Låt det komma in.« Inga-Lina Lindquist, Aftonbladet 

»Vad bröderna Strugatskij gör handlar inte om att lämna utrymme för läsarens fantasi, utan snarare om att leda läsaren fram till en plats där ingen förståelse eller fantasi kan få fäste.« Håkan Lindgren, Svenska Dagbladet 

»För en samtida läsare är det häpnadsväckande att både boken från 1972 och Tarkovskijs film daterad 1979 föregick Tjernobylkatastrofen 1986. Och från en tidshorisont där miljöfrågorna är centrala, är det svårt att inte se mänskligheten själv i bilden av en art som stannat till på jorden för en kort picknick innan den drar vidare utan en tanke på de gifter som den lämnat efter sig. Men oavsett med vilka glasögon Picknick vid vägkanten blir läst, är det en välgärning att den ges ut på nytt i Ola Wallins säkra översättning. En behandling som en roman med en sådan hållbarhet i förhållande till tidens och existensens frågor i högsta grad förtjänar.« Martin Engberg, Göteborgs-Posten 

»Bitvis känns det som att läsa något av Charles Bukowski, med det grova språket, de nedtrampade karaktärerna, och inte minst det konstanta supandet.« Per Leander, Internationalen

»På sätt och vis är vi alla grottmänniskor -- vi kan inte föreställa oss något otäckare än en vålnad eller en vampyr. Och ändå är upphävandet av kausalitetsprincipen betydligt otäckare än hela horder av spöken...«

Red Schuhart, en alkoholiserad, förtvivlad ung man i en gudsförgäten gruvstad i Kanada, är besatt av Zonen, en gåtfull plats i stadens utkant där utomjordingar nyligen varit på ett kort besök och lämnat kvar föremål med utomvärldsliga egenskaper. De betingar ett högt pris på svarta marknaden och för att de inte ska hamna i orätta händer har militären spärrat av Zonen. Red är en av de desperata stalkrar som trotsar förbudet och farorna och smyger sig in för att hämta det eftertraktade godset.

Picknick vid vägkanten utgavs i kraftigt censurerat skick i Sovjetunionen 1972 och är numera en klassiker inom science fiction-litteraturen, ryktbar inte minst genom Andrej Tarkovskijs filmatisering Stalker. För första gången utkommer den ocensurerade versionen i svensk nyöversättning.

Efterord av Ursula K. Le Guin.

KRITIKERRÖSTER

»Det är lätt att notera tematiska kopplingar till tv-serien Chernobyl. Även om boken skrevs långt före katastrofen skildrar den samma uppgivna, blågråa stämning som fångats så väl av Johan Renck. Att läsa den är en njutning. Textens rum har väggar som vibrerar av levande närhet till det okända, det radikalt annorlunda. Låt det komma in.« Inga-Lina Lindquist, Aftonbladet

»Vad bröderna Strugatskij gör handlar inte om att lämna utrymme för läsarens fantasi, utan snarare om att leda läsaren fram till en plats där ingen förståelse eller fantasi kan få fäste.« Håkan Lindgre, Svenska Dagbladet

»För en samtida läsare är det häpnadsväckande att både boken från 1972 och Tarkovskijs film daterad 1979 föregick Tjernobylkatastrofen 1986. Och från en tidshorisont där miljöfrågorna är centrala, är det svårt att inte se mänskligheten själv i bilden av en art som stannat till på jorden för en kort picknick innan den drar vidare utan en tanke på de gifter som den lämnat efter sig. Men oavsett med vilka glasögon Picknick vid vägkanten blir läst, är det en välgärning att den ges ut på nytt i Ola Wallins säkra översättning. En behandling som en roman med en sådan hållbarhet i förhållande till tidens och existensens frågor i högsta grad förtjänar.« Martin Engberg, Göteborgs-Posten

»Bitvis känns det som att läsa något av Charles Bukowski, med det grova språket, de nedtrampade karaktärerna, och inte minst det konstanta supandet.« Per Leander, Internationalen