Visar resultat för..."Samlade dikter Gustaf"

Redan 1891, när Gustaf Fröding debuterade med diktsamlingen Gitarr och dragharmonika, var han påverkad av sin sjukdom, vilken han beskrev som »en slöja av jord«. Men den psykiska ohälsan beredde också plats för perioder av intensivt skapande. Med rytmisk musikalitet och utsökt känsla för klanger och ljud skapade han en poesi som genast vann publikens kärlek. I sin strävan efter ett genuint uttryck lät han gärna den värmländska dialekten och lokala företeelser genomsyra dikterna, men var också mer explicit än vad tiden tolererade, vilket bland annat ledde till åtal för osedlighet. I denna volym samlas Frödings poesi - från debuten 1891, över Stänk och flikar [1896] och Nytt och gammalt [1897], fram till Gralstänk [1898]. Här finns alla de berömda antologismyckena såväl som mindre kända dikter och oväntade fynd. Tillsammans bildar de ett av Sveriges mest älskade poetiska författarskap.

GUSTAF FRÖDING föddes 1860 på värmländska Alsters herrgård och studerade med begränsad framgång i Uppsala. Under åren före debuten var han anställd på Karlstads-Tidningen, där han bland annat blev en av pionjärerna för dagsversen. Långa perioder vårdades han på nervanstalter och hospital. Han dog 1911.

Gustaf Fröding (1860-1911) är en av våra mest folkkära poeter. Hans dikter är fortfarande flitigt lästa och förekommer i allt från tunga litterära samlingsverk till barnböcker, och är flitigt tonsatta genom åren.

Gustaf Frödings Samlade dikter rymmer hela Frödings lyriska produktion från debutboken till den sena poesin som inte publicerades förrän efter hans död:

Gitarr och dragharmonika (1891)

Nya dikter (1894)

Stänk och flikar (1896)

Nytt och gammalt (1897)

Gralstänk ett dikthäfte (1898)

Dikterna i Räggler å paschaser på vårat mål tå en bonne (1895-1897)

Efterskörd (1910)

Mattoidens sånger (1914)

Reconvalescentia (1913)

Ur Strövtåg i hembygden: Det är skimmer i molnen och glitter i sjön, det är ljus över stränder och näs och omkring står den härliga skogen grön bakom ängarnas gungande gräs. Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord står min hembygd och hälsar mig glad, var mig hälsad! - Men var är min faders gård, det är tomt bakom lönnarnas rad. Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt, där den låg, ligger berghällen bar, men däröver går minnet med vinden svalt, och det minnet är allt som är kvar.

Nyskrivet förord av Staffan Bergsten.