Boken är en tredje del i en serie som redogör för bakgrunden till och bildandet av den etiopiska evangelisk-lutherska kyrkan (EELC). EELC bildades 1960. Den baserades på församlingar som hade vuxit fram som en frukt av det arbete som den svenska missionen Bibeltrogna Vänner (BV) bedrivit i centrala, östra och södra Etiopien. När EELC grundades fanns det få medlemmar; antalet uppskattades till maximalt 300. Sedan dess har kyrkan vuxit och har idag omkring 30 000 medlemmar. BV grundades 1911 och inledde missionsarbete i Eritrea. Huvudmålet var dock att nå Oromo-folket i Etiopien. År 1921 nådde de första BV-missionärerna Addis Abeba, varifrån arbetet utvidgades till städerna Harar och Dire-Dawa i öster samt till Arsi-provinsen i söder. I oktober 1935 attackerades Etiopien av det fascistiska Italien. På grund av den efterföljande italienska ockupationen tvingades BV:s missionärer lämna landet. Missionsarbetets utveckling fram till detta skede beskrivs i bok nr 1 i serien. Bok nr 2 behandlar perioden 1935 till 1941, det vill säga den tid då Etiopien var ockuperat av det fascistiska Italien. Det var en tid som innebar många svårigheter och prövningar för det etiopiska folket, inte minst för evangeliskt kristna. BV:s missionsarbetet kunde dock fortsätta inom några församlingar i landet. Under denna period blev det också möjligt för BV att bedriva missionsarbete bland etiopiska flyktingar i Kenya. Hoppet om att kunna återuppta missionsarbete i Etiopien tändes när Etiopien befriades i maj 1941. Det pågående världskriget gjorde dock att det var först 1945 som BV:s missionsarbete i Etiopien kunde återupptas. Det skedde efter år av längtan, både i Etiopien och i Sverige. Från och med 1945 kunde flera missionärer skickas ut och arbetet kunde återupptas. Arbetet expanderade snabbt, särskilt under 1950-talet. En viktig milstolpe var bildandet i januari 1960 av en luthersk kyrka, numera kallad Ethiopian Evangelical Lutheran Church (EELC) I slutet av 1975 tog kyrkan formellt över ansvaret för allt arbete som BV hade utvecklat och drivit. Denna bok, som alltså är nummer 3 i serien täcker perioden från 1941 till 1975.

Boken är en tredje del i en serie som redogör för bakgrunden till och bildandet av den etiopiska evangelisk-lutherska kyrkan (EELC). EELC bildades 1960. Den baserades på församlingar som hade vuxit fram som en frukt av det arbete som den svenska missionen Bibeltrogna Vänner (BV) bedrivit i centrala, östra och södra Etiopien. När EELC grundades fanns det få medlemmar; antalet uppskattades till maximalt 300. Sedan dess har kyrkan vuxit och har idag omkring 30 000 medlemmar. BV grundades 1911 och inledde missionsarbete i Eritrea. Huvudmålet var dock att nå Oromo-folket i Etiopien. År 1921 nådde de första BV-missionärerna Addis Abeba, varifrån arbetet utvidgades till städerna Harar och Dire-Dawa i öster samt till Arsi-provinsen i söder. I oktober 1935 attackerades Etiopien av det fascistiska Italien. På grund av den efterföljande italienska ockupationen tvingades BV:s missionärer lämna landet. Missionsarbetets utveckling fram till detta skede beskrivs i bok nr 1 i serien. Bok nr 2 behandlar perioden 1935 till 1941, det vill säga den tid då Etiopien var ockuperat av det fascistiska Italien. Det var en tid som innebar många svårigheter och prövningar för det etiopiska folket, inte minst för evangeliskt kristna. BV:s missionsarbetet kunde dock fortsätta inom några församlingar i landet. Under denna period blev det också möjligt för BV att bedriva missionsarbete bland etiopiska flyktingar i Kenya. Hoppet om att kunna återuppta missionsarbete i Etiopien tändes när Etiopien befriades i maj 1941. Det pågående världskriget gjorde dock att det var först 1945 som BV:s missionsarbete i Etiopien kunde återupptas. Det skedde efter år av längtan, både i Etiopien och i Sverige. Från och med 1945 kunde flera missionärer skickas ut och arbetet kunde återupptas. Arbetet expanderade snabbt, särskilt under 1950-talet. En viktig milstolpe var bildandet i januari 1960 av en luthersk kyrka, numera kallad Ethiopian Evangelical Lutheran Church (EELC) I slutet av 1975 tog kyrkan formellt över ansvaret för allt arbete som BV hade utvecklat och drivit. Denna bok, som alltså är nummer 3 i serien täcker perioden från 1941 till 1975.