Arcus Sacri – serie

Är kyrkorna aktuella i den konstvetenskapliga forskningen i dag? Det var en fråga för ett symposium vid Uppsala universitet om kyrkliga kulturarv. Ett trettiotal forskare och praktiker över hela landet med huvudsakligen konstvetenskaplig inriktning hade bjudits in för att diskutera under ett par dagar i oktober 2011 med professor emerita Lena Johannesson och professor Lena Liepe som huvudtalare. Kyrkobyggnaderna och deras bildskrud utgjorde ett huvudområde när konstvetenskap etablerades som ämne, men deras roll i ämnet förefaller ha blivit mindre. Är detta en naturlig utveckling eller något att beklaga? Vad betyder det för vården av kyrkorna i ämnet? Vilken plats har de kyrkliga kulturarven i undervisningen? Föredragshållarna vid symposiet presenterade sin forskning eller andra aktuella ämnen om kyrkor och kyrklig konst, sedda ur olika perspektiv. Föredragen omarbetades sedan till de artiklar som läggs fram i denna antologi.

Arkitekten Johan Fredrik Åbom (1817–1900) har på grund av sin stora produktion blivit kallad ”Sveriges flitigaste arkitekt”. Han är upphovsman till en rad kända byggnader såväl i Stockholm som i andra svenska städer och samhällen. Under sin drygt fyrtioåriga tjänstgöring vid Överintendentsämbetet hade han också många kyrkobyggnadsärenden på sitt bord. Inga Lena Ångström Grandien har för varje sådant ärende granskat ritningar och handlingar i departementsarkiv vid Riksarkivet och ger i denna bok en unik inblick i ärendegång, argumentation mellan församlingar och myndighet, byggmästare och Åbom, och i vad mån hans ritningar förverkligades i kyrkobyggnaden. I boken undersöks också bland annat tidens krav på ”sann arkitektur” och synen på förhållandet mellan material och form. Den är rikt illustrerad med flera originalritningar av Åbom. Föreliggande volym i serien Arcus sacri, AUU, är ett viktigt bidrag till kunskapen om 1800-talets arkitektur- och kyrkobyggnadshistoria. Inga Lena Ångström Grandien (f. 1952) är docent i konstvetenskap. Hon har varit verksam vid Stockholms universitet och vid Högskolan Dalarna i Falun och arbetar för närvarande på en monografi om Johan Fredrik Åbom.

Birgittinerna och deras bilder lägger fram resultat från flera forskningsprojekt om det senmedeltida klostret i Vadstena av konstvetaren Eva Lindqvist Sandgren. Det presenterade materialet grundar sig på studier om nunnornas boktillverkning och deras textilproduktion, samt en undersökning av de skilda bildsfärer som olika kyrkobesökare/brukare kunde ta del av (eller var utestängda från) genom kyrkorummets uppdelning i tre tydligt separerade rumsliga enheter: nunnornas upphöjda och inhägnade korläktare, klosterbrödernas kor och läktargångar samt lekfolkets kringgärdade yta i mitten av det stora kyrkorummet. Författaren använder sig av ett material som spänner från stort till smått, från kyrkans kalkstensmurar och ända ned till stygnnivå i broderierna.

Helgo Zettervall (1831–1907) var en av det sena 1800-talets mest inflytelserika arkitekter. Till hans verk hör Norra Latin i Stockholm 1880 och Universitetshuset i Lund 1882 samt att han var chef för Överintendentsämbetet 1882–1897, men vid samma tid restaurerades också flera av de svenska domkyrkorna, och i detta arbete fanns ingen med större inflytande än han. Denna bok analyserar Zettervalls restaureringar av domkyrkorna i Lund, Uppsala och Skara som gjorde dem till arkitektoniskt sammanhållna verk och gav dem ett uttryck som motsvarade deras ställning bland landets kyrkor. Den undersöker också hans insatser i Västerås, Linköping och Kalmar samt ett outfört förslag till restaurering av domkyrkan i Strängnäs. Texten är Anders Åmans licentiatavhandling i konsthistoria från år 1963. Med studien utförde Åman ett pionjärarbete om 1800-talets svenska arkitektur och om en restaureringskonst som satte konstnärlig helhet framför autenticitet. Här var Helgo Zettervall den främste, men på 1950- och 60-talet förändrades flera av hans verk till följd av den kritik hans restaureringar fått av yngre generationer med andra ideal. Åmans studie blev ett väl underbyggt debattinlägg, men snart även ett viktigt men svåråtkomligt referensverk. Med denna utgåva blir studien för första gången publicerad och tillgänglig för en vidare krets. Den belyser de tankar och tillvägagångssätt som i hög grad präglar domkyrkornas utformning men som ännu i dag inte är särskilt kända, även om "Zettervall" inte längre är det skällsord som det länge var i restaureringssammanhang. Anders Åman (1935–2008) var professor i konstvetenskap vid Uppsala universitet under 1990-talet och innan dess lektor i arkitekturhistoria vid KTH och professor i konstvetenskap vid Umeå universitet. Bland hans forskning kan nämnas Om den offentliga vården. Byggnader och verksamheter vid svenska vårdinstitutioner under 1800- och 1900-talen. En arkitekturhistorisk undersökning (1976) och Arkitektur och ideologi i Stalintidens Europa. Ur det kalla krigets skugga (1987) samt (tillsammans med Marta Järnfeldt-Carlsson) Träkyrkor i Sverige (1999). Hans sista studie Sigurd Curman. Riksantikvarie – ett porträtt publicerades 2008.