Eureka - Ellerströms akademiska – serie

Erik Johan Stagnelius är för Sverige vad Shelley och Keats är för England, vad Hölderlin och Novalis är för Tyskland. Han är den svenska romantikens mörka stjärna.          

     I Näktergalen tecknar Simon Sorgenfrei en biografi över Stagnelius, från barndomen på Öland till döden i ett uthyrningsrum i Stockholm. Stagnelius blev 29 år gammal. Han var ensam, ingen närvarade vid begravningen, men snart hyllades han som ett geni. I dag räknas Stagnelius som en av det svenska språkets främsta poeter.  

     Men Näktergalen är främst en introduktion till några de tankevärldar som influerade Stagnelius och en personlig läsning av hans författarskap.

På väg hem till Thrakien våldtog kung Tereus sin svägerska, den athenska prinsessan Filomela, skar av hennes tunga och fängslade henne i en enslig hydda för att hemlighålla brottet. Trots det lycka-des Filomela avslöja hans övergrepp genom att väva in tecken i ett tygstycke som skickades till systern Prokne. Tillsammans tog systrarna hämnd på Tereus genom att döda hans och Proknes -gemensamma son Itys och servera fadern barnets kött. När Tereus insåg vad han ätit drog han sitt vapen, men i samma ögonblick förvandlade gudarna den tragiska trion till fåglar: en härfågel, en svala, en näktergal. Så återges ofta den antika myten om Filomela, men i själva verket utgör denna version bara en ögonblicksbild i en föränderlig utvecklingskedja med en omfattande förhistoria och en rad efterföljande omtolkningar. I Filomelas förvandlingar skildrar Sigrid Schottenius Cullhed hur myten om den athenska prinsessans öde blev den europeiska kulturens mest inflytelserika berättelse om sexuellt våld. Hon spårar mytens utveckling från ursprunget i arkaiska folksagor till dess roll som återkommande motiv i samtidslitteratur, och förklarar hur den har blivit ett emblem för föreställningen att det finns ett inneboende samband mellan sexuellt våld, tystnad och kreativitet.

Ageplay är ett samlingsnamn för lekar och relationer som utgår från iscensätt­ningar av ålder och åldersskillnader, ofta inom ramen för BDSM. Perversa tidsligheter bygger på intervjuer med vuxna personer med erfarenhet av att inta en position som liten i ageplay. Det kan handla om att agera och känna sig som ett barn, en tonåring, eller om att inträda i ett mer abstrakt sinnestillstånd av litenhet. Intervjupersonernas berättelser gestaltar hur de på egen hand eller tillsammans med andra utforskar sätt att vara och njuta som skrivits ut ur normativa definitioner av vuxenhet. Boken undersöker hur ageplay möj­liggör ­alternativa och icke-linjära förståelser av temporalitet. I centrum står den destabilisering av kategorierna barn och vuxen som litenheten ger upphov till och hur den kan ge ny mening åt genus, intimitet, sårbarhet och vardagsliv.

Psykets laboratorium är en studie av texter skrivna av filosofen Walter Benjamin (1892–1940) och tre läkare, som utforskade psyket genom självexperiment med hallucinogena droger i Weimarrepubliken på 1920-talet. För att beskriva det inre under drogrus talade man genom andra, genom kollektivt skrivande och citering av litteratur, psykiatri och filosofi med en månghundraårig historia. Experimenten ägde rum i den moderna storstaden Berlin, som efter första världskriget genomgått en radikal modernisering och blivit en plats för många sorters experiment. I rusen återfinns känslan av separation från omvärlden, som speglar den moderna storstadens

alienation och splittring, men också upplevelser av en ny helhet.