Eureka - Ellerströms akademiska – Serie

Erik Johan Stagnelius är för Sverige vad Shelley och Keats är för England, vad Hölderlin och Novalis är för Tyskland. Han är den svenska romantikens mörka stjärna.          

     I Näktergalen tecknar Simon Sorgenfrei en biografi över Stagnelius, från barndomen på Öland till döden i ett uthyrningsrum i Stockholm. Stagnelius blev 29 år gammal. Han var ensam, ingen närvarade vid begravningen, men snart hyllades han som ett geni. I dag räknas Stagnelius som en av det svenska språkets främsta poeter.  

     Men Näktergalen är främst en introduktion till några de tankevärldar som influerade Stagnelius och en personlig läsning av hans författarskap.

Psykets laboratorium är en studie av texter skrivna av filosofen Walter Benjamin (1892–1940) och tre läkare, som utforskade psyket genom självexperiment med hallucinogena droger i Weimarrepubliken på 1920-talet. För att beskriva det inre under drogrus talade man genom andra, genom kollektivt skrivande och citering av litteratur, psykiatri och filosofi med en månghundraårig historia. Experimenten ägde rum i den moderna storstaden Berlin, som efter första världskriget genomgått en radikal modernisering och blivit en plats för många sorters experiment. I rusen återfinns känslan av separation från omvärlden, som speglar den moderna storstadens

alienation och splittring, men också upplevelser av en ny helhet.

Ageplay är ett samlingsnamn för lekar och relationer som utgår från iscensätt­ningar av ålder och åldersskillnader, ofta inom ramen för BDSM. Perversa tidsligheter bygger på intervjuer med vuxna personer med erfarenhet av att inta en position som liten i ageplay. Det kan handla om att agera och känna sig som ett barn, en tonåring, eller om att inträda i ett mer abstrakt sinnestillstånd av litenhet. Intervjupersonernas berättelser gestaltar hur de på egen hand eller tillsammans med andra utforskar sätt att vara och njuta som skrivits ut ur normativa definitioner av vuxenhet. Boken undersöker hur ageplay möj­liggör ­alternativa och icke-linjära förståelser av temporalitet. I centrum står den destabilisering av kategorierna barn och vuxen som litenheten ger upphov till och hur den kan ge ny mening åt genus, intimitet, sårbarhet och vardagsliv.

Poeten Lars Englund blev under 1940- och 50-talen uppmärksammad för sina mästerliga kortdikter, inspirerade av österländsk diktkonst, och för sin ­impressionistiska naturlyrik. Hans dikter hyllades ofta av kritikerna – poeten Erik Lindegren skrev i en recension 1946 att ”Englund är kanske den som har drivit den impressionistiska antydningens konst längst i detta land.” Men trots lovorden är Englunds dikter mycket undanskymda idag.

Flyktighet som bevarar vill bidra till att hans ordkonst inte glöms bort. I studien uppmärksammas de traditioner och författarskap som betytt mest för ­honom, men störst utrymme får analytiska närläsningar av enskilda dikter. Naturintryck och kärleksdikter är återkommande, men här finns också varsamma försök att närma sig en möjlig transcendens. En del tidigare opublicerat material ger intressanta sidobelysningar av Lars Englunds verk.