Flisan – serie

Författaren Pia Hagmar läser själv första boken i serien om Flisan. Plötsligt ser jag honom. Han är kolsvart, med en vit stjärna i pannan. Manen är tjock och vågig, svansen så lång att den nästan snuddar vid marken. När jag osäkert sträcker fram handen, nosar han försiktigt på mig. Jag ser in i hans mörka ögon och han ser lugnt tillbaka. I det ögonblicket vet jag att vi hör ihop. Det är han och jag mot resten av världen. - Hej, Manolito, viskar jag. Den här hösten är det inte lätt att vara Felicia Sànchez-Kvist, nio år. Killarna i sexan retas och bästa kompisen Ninna sviker. Men så dyker Manolito upp, hästen som bara Flisan kan se.

Hovarna smattrar mot marken och fartvinden får mina ögon att tåras. Visst är jag rädd, men samtidigt känns det härligt. Så här fort har jag inte ens cyklat någon gång och nu galopperar jag på en riktig häst! Mamma har tröttnat på Manolito, Flisans osynliga häst. Hon hoppas att riktiga hästar, sådana som syns, ska få Flisan att glömma honom. Därför får Flisan börja i ridskola. Pia Hagmar har också läst in FLISANS OSYNLIGA HÄST som ljudbok.

En efter en får de andra hoppa, och under tiden blir jag räddare och räddare. Helst skulle jag vilja säga till Dina att jag inte vågar, men med Ninna och Rebecka vid staketet går det helt enkelt inte. Jag är tvungen att visa dem att jag klarar det här. - Är du redo, Flisan? undrar Dina. Jag nickar sammanbitet, samlar allt mod jag har och trycker hälarna mot Mårrans sidor. Hon frustar ivrigt, och med ens försvinner all min rädsla. Det är mycket som har förändrats i Flisans liv efter resan till Costa Rica. Hon och Siri har blivit bästa vänner, och mamma och pappa har slutat att bråka. Men trots det kan Flisan inte vara riktigt glad ...

- Kom igen nu då, säger mamma otåligt. Avslöja den där överraskningen, så att Flisan kommer i säng någon gång! - Ja, alltså ?, börjar pappa. Först tyckte jag att det lät så bra, men nu vet jag inte riktigt ? Lova att du inte blir arg. - Fåna dig inte! Berätta nu, säger mamma otåligt. Jag håller andan av spänning. - Vi har råkat bli hästägare, säger pappa. Från och med nu äger familjen Sànchez-Kvist en häst. Det blir alldeles tyst i köket. Tiden stannar, och mamma blir kritvit i ansiktet. Pappa och Flisan är nästan aldrig ovänner. Han förstår precis allting. Mamma och Flisan bråkar däremot rätt ofta. Fast det har blivit bättre sedan Manolito flyttade. Mamma var väldigt trött på honom. Osynliga vänner gör henne nervös. Hon vill att Flisan ska vara som alla andra och bara ha vänner som syns. Men frågan är om hon kommer att låta Flisan behålla sin nya vän trots att han syns?

Det finns ingen anledning att tveka. Jag drar åt sadelgjorden ordentligt, drar ner stigbyglarna och sitter upp. Tarzan står helt stilla. Försiktigt trycker jag till med benen. Tarzan rör sig fortfarande inte. Jag bankar hälarna mot hans sidor. Absolut ingenting händer. - Har han somnat? frågar jag. Siri fnissar. - Det tror jag inte. Hans ögon är öppna. Det här är vår första riktiga ridtur. Jag vill inte förstöra den genom att bråka med Tarzan. - Kom igen nu, pojken, vädjar jag. Vi ska ut i skogen. Flisan önskar att hennes osynliga hästvän Manolito var kvar. Han lyfte minsann på hovarna när man ville och bet henne dessutom inte. Det har nämligen Tarzan gjort, så det blev ett stort blåmärke på armen. Och inte törs hon tala om det för mamma och pappa, de tror ju allt går så bra med Flisans häst. Flisan vet inte hur hon ska göra, nu när inte ens Siri vill vara med henne. Hon har en stor klump i magen men vågar till slut ta hjälp från ett oväntat håll ...

Första sommaren med Tarzan! En hel lång sommar ligger framför oss. Siri och jag ser på varandra och ler. Bättre än så här kan livet inte vara. Vi går ner till hagen. Där betar Tarzan tillsammans med Göstas tre skrangliga travare. - Vad fin han är, säger Siri och låter blicken vila på Tarzan. Sedan några månader tillbaka har Flisans högsta dröm blivit sann hon har fått en alldeles egen häst! Men det är inte alls så lätt att vara hästägare som Flisan först trodde, särskilt till en envis ponny. Som tur är har hon fått hjälp av Sofie från ridskolan och även Kevin tuffa Kevin Olsson som rider fast hans kompisar inte vet om det. Men snart inser Flisan att det inte är lätt att dela Tarzan med andra. Sofie och Kevin bestämmer hur Tarzan ska ridas och helt plötsligt känns det inte som Flisan är hans ägare längre! Samtidigt vet hon ju att Sofie och Kevin faktiskt har hjälpt henne, utan dem skulle hon aldrig ha kunnat börja rida Tarzan. Men Flisan känner sig ändå arg och ledsen. Drömmen om ett roligt sommarlov i stallet med Siri känns långt borta. Så en dag när Siri och Flisan kommer till stallet är Tarzan försvunnen! Då förstår Flisan att hon måste göra något för att inte hela sommarlovet ska bli förstört. Och när hon får följa med stallägaren Gösta på en tur i vagn bakom en av hans travare, kommer hon på världens bästa idé, alldeles själv - Nu gäller det bara att övertala Gösta!

Flisan tillbringar sommarlovsdagarna i stallet tillsammans med Siri, Sophie och Kevin. Det var verkligen ett lyckokast när hon ordnade så att Sophie och Kevin får sköta om Göstas två travhästar. Nu får Flisan hjälp av dem att lära sig rida samtidigt som hon har Tarzan för sig själv. Men hon förstår sig inte på Kevin. På skolan är han ledare av det tuffa gänget som alla är rädda för, men i stallet är han hur snäll som helst. Varför är det så? Och varför vågar han inte erkänna att han känner Sophie när han är med sina coola kompisar? Vem är han egentligen mest lojal mot - stallkompisarna eller coola gänget?