Fristående monografier – serie

När Gustav III 1786 instiftade Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien genom att ombilda sin mors, drottning Lovisa Ulrikas, Vitterhetsakademi tillkom också det som nu kallas Vitterhetsakademiens bibliotek. Från början bestod det av ett fåtal böcker som tillsammans med arkivalier och fornsaker överlämnats från det nedlagda Antikvitetsarkivet, vars uppgifter den nya akademien fick överta. Från det lilla fåtalet böcker har Vitterhetsakademiens bibliotek utvecklats till att bli det största specialbiblioteket inom sitt område i Sverige. För att citera ett uttalande redan från 1920-talets början: "Biblioteket utgör ... ett av de förnämsta specialbiblioteken på fornkunskapens område i Europa och är mycket anlitat av forskare." Det senare gäller i hög grad i nutiden. Om biblioteket tidigare främst användes av de anställda vid Statens historiska museum och Riksantikvarieämbetet är förhållandet numera det omvända. Det är studerande och forskare i arkeologi som dominerar låneverksamheten.

Under medeltiden (cirka 1100-1350) levde en grupp människor tillsammans på storgården Västerhus på Frösön i Jämtland - ägare och anställda, kanske trälar. Där verkade de och där begrovs de under generationer på sin begravningsplats. Vad kan forskare utläsa av en medeltida kyrka och dess gravar? Hur var individerna släkt? Var de sjuka? Vilka skillnader rådde människorna emellan? Hur och var skulle man gravsättas? I vilken tradition byggdes kyrkan? Här ges svaren på frågorna genom analyser av benrester, gravplacering och kyrkobyggnad. Forskare har sedan några år bedrivit projektet "Medeltidens människor", där man har studerat människornas levnadsvillkor och hur storgården Västerhus fungerade. Projektet bygger vidare på Nils-Gustaf Gejvalls banbrytande avhandling från 1960 om Västerhus och människorna som levde där. Det har varit nödvändigt att knyta samman medarbetare med specialisering inom både humaniora och naturvetenskap. Bokens författare är forskare från Norden och Tyskland och jämförelser görs utifrån gravplatser i flera länder.

In his Tidsbestämning - Dating in the Bronze Age - of 1885, Oscar Montelius published the first detailed and reliable chronology for the Bronze Age of Northern Europe. A hundred years later his results are, in the main, still valid. In addition, he presented the first solid survey of the chronology of the Bronze Age over a much wider area in Central and Southern Europe. The skilful way in which Montelius handled the contexts of the finds, an enormous mass even a hundred years ago, makes this book the first modern chronological work and a land-mark in the history of Archaeology. Dating of the Bronze Age is here for the first time made easily accessible to non-Scandinavian readers (only one chapter and the appendices having been omitted). An introduction, by Bo Gräslund, has been added.

Margareta Valdemarsdotter (1353-1412), Queen of Denmark, Norway and Sweden, was buried in Roskilde Cathedral. The memory of this powerful and revered sovereign is perpetuated there by the tomb-chest bearing her carved portrait. The golden gown which she according to one tradition wore at her wedding used also to be displayed there. When Denmark was ravaged by the Swedes in 1658, this costly relic was removed and, by order of King Charles X, deposited in Uppsala Cathedral. The golden gown was rediscovered by Agnes Branting who in 191 1 published an account of it in German, which made it internationally known as the only medieval gala dress still extant in Europe. It had long been obvious that Agnes Branting's description was in need of revision and also that an accurate restoration of the gown was required. The restoration took place in 1959/60 at the Textile Department of the Central Board of National Antiquities. The first edition of this book appeared in 1985. The second revised edition includes a radiocarbon dating of the gown showing that it dates from the first four decades of the 15th century. That means that the gown could have belonged to Queen Margareta, but it was not her wedding gown.

Avhandlingen Olov den helige i medeltida bildkonst. Legendmotiv och attribut presenterar bilder av den norske martyrkungen Sankt Olov i konstverk från hela medeltiden i Skandinavien och övriga Europa. Bilderna förekommer främst i väggmålningar samt flygelmålningar och skulpturer i Olovsskåp och andra altarskåp, vanligen i landskyrkor. Avhandlingens katalog och register omfattar samtliga berättande legendbilder av helgonkungens liv, martyrium och mirakler, såsom bön, dop, seglats och kungaval, hans paradisvision och död i slaget vid Stiklestad samt martyrkröning och skrinläggning. Ett stort antal representationsbilder ingår också med symboliska attribut i varierande utformning. Yxan hör till Sankt Olovs särskilda kännetecken, liksom den underliggare han trampar på. Författaren har jämfört bilderna med motsvarande teman om Olov den helige i medeltida texter såväl på latin som inhemska språk. Den ikonografiska helhetsanalysen av legendmotiv och attribut visar ett nära samband mellan konst och liturgi, i läsning, lovsång och predikan under både tidegärd och mässa, vid kyrkans Olavsfest kring 29 juli.

The Agnes Geijer Foundation for Scandinavian Textile Research History of Footwear in Norway, Sweden and Finland is written and published on the initiative of, and with financial support from, the Agnes Geijer Foundation. The foundation was established by Ph.D. Agnes Geijer (1898-1989), a Swedish scholar of international repute. She was a leading authority not only on Scandinavian textile history, but on textiles in Central Europe and the Orient. During her leadership the Textile Department of the Central Office of National Antiquities in Stockholm achieved international acclaim for its high standard in research and conservation. Agnes Geijer’s scientific production covered a large field of textile research. Her unique knowledge was summed up in A History of Textile Art, a handbook for scholars and students. The aim of the Agnes Geijer Foundation, which is administered by The Royal Academy of Letters, History and Antiquities, is to promote research on textile history in the Nordic countries. Since 1988 grants have been given to researchers from Sweden, Norway, Finland, Denmark and Iceland working on a wide range of projects from textiles in the Roman Empire to the production of damask in Sweden in the 20th century. Thanks to the foundation new publications on Scandinavian textile history have appeared and several standard books have been reprinted with updating comments. Since 1998 the Foundation has backed a professorship in textile history at the University of Uppsala, the first of its kind in Scandinavia.

The formal proceedings for the canonisation of Birgitta Birgersdotter necessitated the production of manuscripts of her Reuelaciones celestes. The task of editing the texts had been entrusted to Alfonso of Jaen, who delivered the finished selection, arranged in seven Books, with additional material to a workshop in the Naples area. The vellum manuscripts, sumptuously produced and beautifully illuminated by two masters and their assistants, were delivered to the members of the two successive canonisation commissions and to Kings, Queens and noblemen throughout Europe. Only three of these manuscripts are known to exist today. In August 1372, before the oldest manuscripts were produced, Niccolò di Tommaso had painted Birgitta having her vision of the Nativity of Christ in Bethlehem. Imagines Sanctae Birgittae traces the history of the three Neapolitan manuscripts and analyses the composition and artistic embellishment of them and their copies. Niccolò’s three surviving panel paintings with the Nativity motif are also discussed and compared to his portraits of Queen Joan of Naples and some of her friends. Vol. I contains two monographs, 5 monochrome reproductions, tables and a bibliography. Vol. II contains 106 reproductions in colour.

An der Universität Wittenberg entstand um 1540 eine neue Sitte. Studenten begannen damit, schriftliche Einträge von Melanchthon und anderen Professoren und bald auch von ihren Mitstudenten in kleinen Büchern zu sammeln. Ein solches Büchlein, Album amicorum oder Stammbuch genannt, führten in der Folgezeit nicht nur deutsche, sondern auch schwedische Studenten bei ihrem Aufenthalt an deutschen Universitäten. Axel Oxenstierna studierte von 1599 bis 1603 in Rostock, Wittenberg und Jena, und sein Album aus dieser Zeit hat sich erhalten. Es wurde mehr als 100 Jahre nach seinem Tod in seinem Grabgewölbe in Jäder gefunden und nach Strängnäs gebracht. Anlässlich der 350. Wiederkehr von Axel Oxenstiernas Todestag werden hier alle 67 Einträge des Stammbuchs erstmals reproduziert und kommentiert. Außerdem enthält der vorliegende Band zehn eigenhändige Stambucheinträge Oxenstiernas, die er zwishen 1599 und 1651 in andere Alben eingeschrieben hat.

Im 15. Jahrhundert wurde der Flügelaltar mit Schnitzwerk die dominierende Ausstattung der Hochaltäre in den deutschsprachigen Ländern und in Skandinavien. Von den reich variierten Vorläufern des 14. Jahrhunderts, worunter der Flügelaltar nur einen Typus unter mehreren parallel auftretenden repräsentiert, ist wenig erhalten. Schweden, und vor allem die Insel Gotland, bilden eine Ausnahme. Die in unterschiedlichem Umfang bewahrten 44 Retabel, Retabelfragmente und Flügelaltäre aus Schweden werden hier zum ersten Mal unter technologischem und kunstwissenschaftlichem Aspekt in ihrem europäischen Kontext zusammengestellt und interpretiert. Das bis jetzt mehr oder weniger unbekannte Material wirft ein neues Licht aut die Entstehung und Verbreitung der frühen Flügelaltäre. Da viele der Objekte aus Westfalen stammen, trägt die Untersuchung auch zur Analyse der spärlich erhaltenen Malerei und Holzskulptur des 14. Jahrhunderts in dieser Kunstlandschaft bei. Peter Tångeberg ist Restaurator und Kunsthistoriker. Publikationen zur Kunstgeschichte, Kunsttechnologie, Konservierung und Denkmalpflege mittelalterlicher Holzskulpturen. 1986 erschien Mittelalterliche Holzskulpturen und Altarschreine in Schweden, KVHAA, Stockholm; 2. Auflage unter dem Titel Holzskulptur und Altarschrein, 1989, München.

Sommaren 1942 inledde Riksantikvarieämbetet undersökningar i anslutning till vattenkraftsutbyggnaden i Jämtland. Det var startpunkten för ett av kulturminnesvårdens största dokumentationsprojekt under 1900-talet. Från en översiktlig arkeologisk inventering utvecklades verksamheten till en bred kulturhistorisk undersökning med omfattande studier - arkeologiska och etnologiska - av de väldiga områden som genom utbyggnaden skulle komma att förändras i grunden. Margareta Biörnstad tecknar bakgrunden och följer sedan hela förloppet fram till decennieskiftet 1980. Hon kombinerar redogörelsen med analyser av kulturminnesvårdens villkor och visar hur de ansvarigas målmedvetna arbete lyckades ge kulturminnesvården en tydlig roll i vattenbyggnadsprocessen. Författaren tar också upp projektets betydelse för diskussionen om kulturminnesvårdens uppgift som resulterat i en ny syn på bevarandet av kulturlandskapet med dess innehåll av betydelsebärande miljöer. Margareta Biörnstad är f.d. riksantikvarie. Under några år i början av 1960-talet var hon ansvarig för Riksantikvarieämbetets undersökningar i samband med vattenkraftsutbyggnaden, senare en av initiativtagarna till forskningsprojektet Norrlands tidiga bebyggelse.