Glänta hardcore – serie

"Johanssons bok är ett litet mirakel. Som intellektuell landvinning mycket sällsynt. I stället för att förhålla sig till upptrampade litterära eller akademiska kostigar skapar han en egen form någonstans mellan forskning och automatisk skrift." Martina Montelius i Expressen

Uppgivenhet, hopplöshet, passivitet känslor vi vanligtvis försöker hålla på avstånd. Men bör vi verkligen det? I en essä, som också är ett slags historieskrivning, kretsande kring de senaste årens ödesfrågor flyktingkrisen, nyfascismen och klimatförändringarna utmanar Sven Anders Johansson idén om att alla kan göra något, att allt hänger på dig och mig.

Sven Anders Johansson (1968) är professor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet och skribent på Aftonbladets kultursida. Hans senaste bok, Kärleksförklaring, belönades 2016 med Göteborgs stads essäpris.

"Det var något av ett omöjligt uppdrag, det måste erkännas, zonen lockar kanske just för att den är så undanglidande, för att den väcker något som vi inte vet vad det är utan att ge oss några svar. Men det enda jag var säker på var att jag måste ta mig tillbaka, att det fanns något med zonen som behövde formuleras."

När Catharina Thörn följer spåren in mot Zonen i science fiction-klassikern Stalker, och parallellt befinner sig i det psykoanalytiska rummet, börjar en mer generell zon att framträda. Den präglas av den estetiska erfarenhetens förhöjda uppmärksamhet. När författaren närmar sig denna zon i dialog med konstnärer och filosofer som Louise Bourgeois, Theodor W Adorno och Eve Kosofsky Sedgwick leder det till ett utforskande av såväl den egna sorgen som besatthet, leda och omvandling.

Catharina Thörn är professor i kulturstudier vid Göteborgs universitet.

Är det slut med litteraturen? Är det i så fall något att sörja? Sven Anders Johansson har svaren.

Litteraturens slut är ett vältänkt och övertygande försvar för litteraturens egenvärde. Boken ger en klar bild av den situation vi befinner oss i nu. (Mikaela Blomqvist i GP)

Men jag har inga problem med att vara oense med en hel del i Litteraturens slut, för det var länge sedan jag hade så roligt med en bok. Att läsa den är som att sitta och gaffla med nån på en fest, även om festen äger rum helt och hållet inne i mitt huvud och mina marginalanteckningar, men i dessa dagar får man verkligen vara glad över de fester man får. (Therese Bohman i Expressen)

Sven Anders Johansson (1968) är professor i litteratur­vetenskap vid Mittuniversitetet och nytillträdd litteratur­redaktör på ­Aftonbladet. 2018 gav han ut Det cyniska tillståndet.

"Är det möjligt att öka sin förståelse av kolonialismen genom att studera simningens historia? Efter att ha läst den här boken är mitt svar ett obetingat ja." Gunnela Björk i Polulär Historia nr 6/2016.

Den koloniala simskolan tecknar simningens globala historia. Axel Andersson rör sig mellan simkulturer, likt de som existerat hos nordamerikanska urbefolkningar, västafrikaner i frihet och slaveri och de vattennära polynesierna. Parallellt undersöker han hur förmedlingen av kroppstekniker medialiserades under främst 1900-talet och hur en traditionell simkultur likt den japanska anpassade sig till en för den ny simteknik i globaliseringens tidevarv.Västerländska historieskrivningar skildrar ofta Väst som en lärare för resten av världen, på bekostnad av flödet av kunskap i motsatt riktning. I en bok som utforskar mötet mellan natur- och teknikbegrepp återvänder Axel Andersson till vad den franske antropologen Marcel Mauss kallade "kroppstekniker": hur vi rör våra kroppar. Genom Mauss och filosofen Gilbert Simondons teser om kunskapsförmedling liksom postkoloniala teorier om zoner av kulturkontakt tecknar Andersson konturerna av en ny transnationell teknikhistoria med fokus på utvecklingen av simning i modern tid.Vid den tidigmoderna periodens början kunde få i västvärlden simma. Kristendomens prydhetsideal, medeltida uppfattningar om medicin, undermåliga avloppssystem i städerna och stora epidemier bidrog till att människor helst stannade på torra land. Tekniker som existerat under antiken, såsom crawlet, hade glömts bort. Med den romantiska rörelsen i Europa och USA återvände simmandet, men denna gång med bröstsimmet som rådande modell. Samtidigt simmades det på ett flertal andra ställen i världen betydligt bättre, bland annat med crawl, vilket uppdagades för Väst i möten mellan de koloniserade och kolonisatörerna. Under 1900-talets början slog crawlet igenom i den nya simsporten, främst genom att idrottsmän och -kvinnor som kom från den västvärld som också dikterade sportvärldens villkor hämtade tekniska kunskaper från kolonialiserade länder och gjorde simningen till en "vit" sport. De områden som låg under kolonial kontroll gick samtidigt igenom en teknikförlust vad gäller simning som liknade den europeiska under medeltiden.Anderssons bok är en uppgörelse med det västerländska naturbegreppet som, i romantikens ledspår, skiljts från det maskinella och tekniska. En teoretisk diskussion som här sätts i sitt konkreta sammanhang, och som på en global nivå ofta inbegriper den komplicerade koloniala historien.Axel Andersson är historiker och kritiker med intresse för mötet mellan kulturhistoria och medieteori. Han är författare till A Hero for the Atomic Age: Thor Heyerdahl and the Kon-Tiki Expedition från 2010.

Hur kan det vara så härligt att skratta åt det fula, det skeva, åt tillvarons gräsligheter? Att roas av det som brister?

I sju essäer undersöker filosofen Stina Bäckström denna humorns grundkonflikt. Begreppet kul, som vanligtvis betraktas som för ytligt för att förtjäna en studie, är här centralt. Idag ställs det närmast ett krav på att ha kul. Men går det verkligen att skämta om allt? Humorns förhållande till etiken är komplicerat. Står humorn i själva verket utanför rättviseekonomin? I så fall är humorn kanske snarare en lättnad från skuld, en form av nåd.

Boken Om humor är en vindlande resa genom skrattets och det roligas betydelse i vår samtid, och den vrider och vänder på frågan om humorns kraft i det mellanmänskliga.

Stina Bäckström är docent i filosofi och lektor vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola.

Vad ska vi göra med all denna valfrihet? Hur ska man kunna bestämma sig? Är det bara Sven Anders Johansson som blir alltmer ambivalent, eller gäller det hela vår tid? Finns det rent av en frihet i tvekandet, ångern och vankelmodet? Och är det därför litteraturen är viktig? Johanssons nya bok vacklar mellan jaet och nejet. Efter Det cyniska tillståndet (2018) och Littera­turens slut (2021) rundas samtidsdiagnosen av med ett försvarstal för ambivalensen. Eller om det är en kritik av valfriheten?

Sven Anders Johansson är professor i litteraturvetenskap vid Mittuniversitetet samt litteraturkritiker i Aftonbladet.