Ina Scot – serie

Anette Eggert har skrivit en härlig berättelse om att kämpa för sina drömmar, om att stå för det man lovar och självklart en bok om ridning och kärleken till hästar. Ett måste för hästälskaren! Fint illustrerad av Annika Lundholm Moberg.  

När Inas mamma lovade att betala för en halv termin på ridskola om Ina sparade ihop till andra halvan, tog Ina ett jobb hos världens bästa granne, Severin. Nu har hon en burk under sin säng med pengarna och ska äntligen få börja rida! Men när Ina visar burken för sin mamma så visar det sig att pengar inte var det största problemet, mamman är livrädd för hästar och det är alldeles för farligt att rida. Ina och bästa kompisen Nour tar en promenad för att hitta en lösning till problemet när de hittar en annons på ICA:s anslagstavla: prova-på-ridning för föräldrar!

Men hur ska Ina få mamma att prova ridning så att hon ska inse att hästar är det bästa som finns?

Det är en ovanlig bok i genren med en originell handling och mycket sympatisk ton. Klass, ekonomi, rädsla, kärlek och oro behandlas och gestaltas med respekt och öppenhet. Språket är smidigt och uttrycksfullt fängslande. Lektör: Jan Hansson, BTJ-häftet nr 7, 2020

Illustrationerna i färg av Annika Lundholm Moberg är av samma höga kvalitet som texten; varma, respektfulla och korrekta med en dos humor. Lektör: Jan Hansson, BTJ-häftet nr 7, 2020

En härlig berättelse av Anette Eggert för den som älskar hästar och ridning, men också för den som vet hur svårt det kan vara ibland. Med fina illustrationer av Annika Lundholm Moberg.  

Ina har längtat i tre hela veckor och äntligen ska hon få gå på ridskola, äntligen ska hon rida på Randen. De senaste veckorna har Ina lärt sig allt om ridning på Youtube. Hon vet precis hur man sätter på grimman, ryktar, sadlar ja hon kan allt. Men när Ina kommer till stallet är det inte så lätt som hon tror. Ska det verkligen guppa så mycket? Och varför har gör inte Randen som hon vill? Nu måste Ina kämpa för att inte ge upp och inse att allt inte är så lätt som det verkar. Ibland måste man kanske bara slappna av och ha kul.

Det är en elegant gestaltning som författaren presenterar. Eggert är uppenbart mycket väl insatt i vad hon skriver om. Boken är fint formgiven med tydlig och lättillgänglig text. Språket är enkelt men rymmer rimlig och stimulerande mängd fackuttryck. Jan Hansson, BTJ-häfte nr 17, 2020

Anette Eggert har skrivit en härlig berättelse om att kämpa för sina drömmar, om att stå för det man lovar och självklart en bok om ridning och kärleken till hästar. Ett måste för hästälskaren! Fint illustrerad av Annika Lundholm Moberg.  

När Inas mamma lovade att betala för en halv termin på ridskola om Ina sparade ihop till andra halvan, tog Ina ett jobb hos världens bästa granne, Severin. Nu har hon en burk under sin säng med pengarna och ska äntligen få börja rida! Men när Ina visar burken för sin mamma så visar det sig att pengar inte var det största problemet, mamman är livrädd för hästar och det är alldeles för farligt att rida. Ina och bästa kompisen Nour tar en promenad för att hitta en lösning till problemet när de hittar en annons på ICA:s anslagstavla: prova-på-ridning för föräldrar!

Men hur ska Ina få mamma att prova ridning så att hon ska inse att hästar är det bästa som finns?

Det är en ovanlig bok i genren med en originell handling och mycket sympatisk ton. Klass, ekonomi, rädsla, kärlek och oro behandlas och gestaltas med respekt och öppenhet. Språket är smidigt och uttrycksfullt fängslande. Lektör: Jan Hansson, BTJ-häftet nr 7, 2020

Illustrationerna i färg av Annika Lundholm Moberg är av samma höga kvalitet som texten; varma, respektfulla och korrekta med en dos humor. Lektör: Jan Hansson, BTJ-häftet nr 7, 2020

En härlig berättelse av Anette Eggert för den som älskar hästar och ridning, men också för den som vet hur svårt det kan vara ibland. Med fina illustrationer av Annika Lundholm Moberg.  

Ina har längtat i tre hela veckor och äntligen ska hon få gå på ridskola, äntligen ska hon rida på Randen. De senaste veckorna har Ina lärt sig allt om ridning på Youtube. Hon vet precis hur man sätter på grimman, ryktar, sadlar ja hon kan allt. Men när Ina kommer till stallet är det inte så lätt som hon tror. Ska det verkligen guppa så mycket? Och varför har gör inte Randen som hon vill? Nu måste Ina kämpa för att inte ge upp och inse att allt inte är så lätt som det verkar. Ibland måste man kanske bara slappna av och ha kul.

Det är en elegant gestaltning som författaren presenterar. Eggert är uppenbart mycket väl insatt i vad hon skriver om. Boken är fint formgiven med tydlig och lättillgänglig text. Språket är enkelt men rymmer rimlig och stimulerande mängd fackuttryck. Jan Hansson, BTJ-häfte nr 17, 2020

Anette Eggert har skrivit en härlig berättelse om att kämpa för sina drömmar, om att stå för det man lovar och självklart en bok om ridning och kärleken till hästar. Ett måste för hästälskaren! Fint illustrerad av Annika Lundholm Moberg.  

När Inas mamma lovade att betala för en halv termin på ridskola om Ina sparade ihop till andra halvan, tog Ina ett jobb hos världens bästa granne, Severin. Nu har hon en burk under sin säng med pengarna och ska äntligen få börja rida! Men när Ina visar burken för sin mamma så visar det sig att pengar inte var det största problemet, mamman är livrädd för hästar och det är alldeles för farligt att rida. Ina och bästa kompisen Nour tar en promenad för att hitta en lösning till problemet när de hittar en annons på ICA:s anslagstavla: prova-på-ridning för föräldrar!

Men hur ska Ina få mamma att prova ridning så att hon ska inse att hästar är det bästa som finns?

Det är en ovanlig bok i genren med en originell handling och mycket sympatisk ton. Klass, ekonomi, rädsla, kärlek och oro behandlas och gestaltas med respekt och öppenhet. Språket är smidigt och uttrycksfullt fängslande. Lektör: Jan Hansson, BTJ-häftet nr 7, 2020

Illustrationerna i färg av Annika Lundholm Moberg är av samma höga kvalitet som texten; varma, respektfulla och korrekta med en dos humor. Lektör: Jan Hansson, BTJ-häftet nr 7, 2020

En härlig berättelse av Anette Eggert för den som älskar hästar och ridning, men också för den som vet hur svårt det kan vara ibland. Med fina illustrationer av Annika Lundholm Moberg.  

Ina har längtat i tre hela veckor och äntligen ska hon få gå på ridskola, äntligen ska hon rida på Randen. De senaste veckorna har Ina lärt sig allt om ridning på Youtube. Hon vet precis hur man sätter på grimman, ryktar, sadlar ja hon kan allt. Men när Ina kommer till stallet är det inte så lätt som hon tror. Ska det verkligen guppa så mycket? Och varför har gör inte Randen som hon vill? Nu måste Ina kämpa för att inte ge upp och inse att allt inte är så lätt som det verkar. Ibland måste man kanske bara slappna av och ha kul.

Det är en elegant gestaltning som författaren presenterar. Eggert är uppenbart mycket väl insatt i vad hon skriver om. Boken är fint formgiven med tydlig och lättillgänglig text. Språket är enkelt men rymmer rimlig och stimulerande mängd fackuttryck. Jan Hansson, BTJ-häfte nr 17, 2020

Ina Scot kan inte få nog av ridning och hästar. I tredje delen i serien brottas hon med att våga göra det rätta, även om det är läskigt. Det är en bok som alla kan känna igen sig i och som inte kommer göra hästälskaren besviken.  

Det är lov och Ina ska på ridläger i tre hela dagar. Hon vet att man inte får ge hästarna något men en påse morötter åker ändå ner i väskan innan hon ger sig i väg till stallet. En morot kan väl inte skada? Både Randen och Japp är duktiga på att tigga och snart har Japp ätit upp hela påsen. Tur att de inte kan skvallra.

Ina får rida på Randen och det går jättebra, han är inte busig alls och nu längtar hon till tävlingen som de ska ha den sista dagen. Men när Ina kommer till stallet nästa morgon ligger det som en grå filt över ridskolan. Japp är sjuk och tänk om det är Inas fel? Kan hästar verkligen få feber av morötter? Hur ska hon våga berätta sanningen?

Ina Scot kan inte få nog av ridning och hästar. I tredje delen i serien brottas hon med att våga göra det rätta, även om det är läskigt. Det är en bok som alla kan känna igen sig i och som inte kommer göra hästälskaren besviken.  

Det är lov och Ina ska på ridläger i tre hela dagar. Hon vet att man inte får ge hästarna något men en påse morötter åker ändå ner i väskan innan hon ger sig i väg till stallet. En morot kan väl inte skada? Både Randen och Japp är duktiga på att tigga och snart har Japp ätit upp hela påsen. Tur att de inte kan skvallra.

Ina får rida på Randen och det går jättebra, han är inte busig alls och nu längtar hon till tävlingen som de ska ha den sista dagen. Men när Ina kommer till stallet nästa morgon ligger det som en grå filt över ridskolan. Japp är sjuk och tänk om det är Inas fel? Kan hästar verkligen få feber av morötter? Hur ska hon våga berätta sanningen?