Jerk Dandelin – serie

”C. J. Grandien var en nästan legendarisk figur i Dalhem med omnejd, men ändå hann jag bli fjorton år innan jag upptäckte det, för han stod mig eller rättare sagt min mor för nära, alltför nära.”

Walter Ljungquist (1900–1974) var en skicklig och fängslande författare. Han blev belönad med De Nios pris och SvD:s litteraturpris 1956, Litteraturfrämjandets stora romanpris 1964. Brevet från Casper utkom första gången 1955 är del fyra i sviten om Ljungquists alter ego Jerk Dandelin.

Vid 39 år ser Jerk tillbaka på en ny viktig period av sin barndom, lägger samman skärvor av det förflutna, ”ansikten, röster, sång, gitarrknäppning under trädkronorna”, så att till sist mönster bildas och sammanhang skymtar. I tioårsåldern (1914–15) upplever han möten och händelser vars betydelse han först långt senare förstår: besöken på Högberga herrgård hos den skira unga Erika, som hjälper honom att upptäcka böckernas mystik och förutspår att skrivandet skall bli hans öde, det kusliga uppträdet med gubben Weide, som sätter sina spår långt fram i hans vuxenliv och som han endast förmår anförtro åt Erika. En ny upplevelse av fasa och förödmjukelse blir förebud till den sommareftermiddag på Högberga då berättelsens dramatiska final utspelas, mättad med dunkel erotik och hetsiga syskonkonflikter – då faller fullblodet Apollo för ett gåtfullt skott, då glider Erika för alltid ur Jerks synkrets…

Walter Ljungquists romansvit kring författaren Jerk Dandelin öppnar en sällsam och lockande värld. Varje bok i detta romanbygge med dess många ingångar och hemlighetsfulla blindfönster kan läsas helt för sig, fast den ingår i svitens ”stora” skeende.

Författaren Jerk Dandelin har under militärtjänst 1942 brutit samman och förts till vilohemmet Lugnet i Gottela socken i Småland, ägt av hans goda vän Paula Göpfert.

Här ställs han under nio månaders vistelse öga mot öga med ett förflutet, som han anser sig ha svikit. Som en patient bland andra möter han och lär känna olyckssyskon, som i själva verket i sig bär sidor och tendenser av honom själv. Där finns den sirlige och försynte gamle kamrer Schönning, f.d. skådespelaren Bruno Alf, som lever i en skuggvärld, och den misantropiska prästdottern Irma Nordrum, vårdad av vänninnan Chiquita Pontin.

För att öva sig i självdisciplin och finna reda i sitt eget kaos skriver Jerk ett romanmanuskript, där han sakligt lägger fram sina inre och yttre upplevelser på vilohemmet. Sexton år senare råkar han åter få manuskriptet i sin hand och kan nu kommentera det, så att han får en klarare bild av vad som verkligen försiggick under den tid, då krisen spetsades till i en våldsam händelse.

I stormen borrar sig djupt in i den ensamma människans situation och är med sin intensiva analys av Jerk Dandelins ansvarsångest och gemenskapskris en märklig bok i Walter Ljungquists rika produktion. Romanen är den sjunde delen i Jerk Dandelin-sviten.

I Kammarorgel för Walter Ljungquist läsaren ut på en ringlande småländsk sommarresa, som har till mål ett hemlighetsfullt herrgårdshus, omslutet av trädgrönska. Resenären, Jerk Dandelin, berättar om ett besök på Brudkullen i Agneboda socken, som han tio år tidigare gjorde för att hälsa på "sin otidsenlige brevvän", Tom Fontanell. Jerk upptäckte snart att idyllen på Brudkullen endast var skenbar, att tystnaden var fylld av spänning från gångna och aktuella konflikter mellan de genom släktband nära förenade personer, som bodde där. Motvilligt tvingades han att spela sin roll i förhållande till dem alla, till den överkänslige Tom, till den gamla förgrämda Cecilia Qvarfort, förstenad av sitt tragiska förflutna. Toms hustru Lisbet lockade honom med sin lidelsefullhet och sitt förintelsebegär, och han kände intensiv gemenskap med den unga Topsy, som var rörelsehindrad efter barnförlamning och tappert kämpade mot det onda släktarvet.

Kammarorgel är ett moget och personligt verk i Walter Ljungquists rika produktion, ett verk där han låter motiv och tankar, som är honom djupt förtrogna, stråla samman, brytas och förnyas.

En sommardag med lindblomsdoft och surrande bin blir för den nioårige Jerk Dandelin livsavgörande. Han upplever tillsammans med ett par andra barn ett strapatsrikt ''upptäcktsäventyr'' i traktens djupa skogar under sökandet efter en magisk källa. Hemma måste hans mor Olga, som är en klok och varm kvinna, ta ställning i en gammal fejd mellan hennes man, som är en omutlig pliktmänniska, och hennes svåger – en konstnär och livsnjutare. Handlingen växlar mellan skogen och byn, där oron för de försvunna barnen växer och till slut stegras till panik...

Källan är en skildring av den hisnande upplevelsen då barndom övergår i ungdom, av ett barn som lyckas rädda något av det levande och ursprungliga in i vuxenheten. Genom sina många trådar och sitt hemlighetsfulla djup mitt i det strama yttre skeendet håller Walter Ljungquist läsaren i oavbruten spänning på flera plan.

En medelålders man, Jerk Dandelin, ser tillbaka på några oförglömliga somrar vilka han som helt ung man tillbringat på ett gammalt romantiskt och vildvuxet ställe i det småländska kustbandet. Täta, hemlighetsfulla skogar med klart speglande skogstjärnar, leende ängar och lövskogsdungar bildar den fagra ramen omkring den originella familjen Godes liv långt på sidan om världens buller och gny.

Saron kallas trakten för sin skönhets skull och i dess mark spirar två liljor av sällsynt slag. Mellan trädgårdens täta syrenhäckar eller på ensliga slingrande skogsstigar kan man skymta den skygga och stolt otillgängliga Gunilla, ett halvvilt och undanglidande väsen, helt uppgående i sin egen fantasivärld, som är uppfylld av drömmar om den romantiska kärleken. Och inne i huset vandrar rastlöst från syssla till syssla Isabella, en redan mogen kvinna, fylld av tung sinnlighet, ”en gåtfull tomhet omkring ingenting”.

Båda dessa kvinnor, halvt verkliga, halvt mytiska naturväsen, utövar i tur och ordning sin lockelse på Jerks ungdom och symboliserar två olika stadier på hans väg mot mognad och frigörelse.

Liljor i Saron utkom första gången 1952 och är den andra romanen i Walter Ljungquists Jerk Dandelin-svit.

Ossian Friedell är en fascinerande blandning av jordfast och lösryckt, av dröm och verklighet. Av sin mor har han ärvt fabuleringsförmågan, av sin far det inåtvända, grubblande. Där livsuppgivelsen hos fadern tar sig uttryck i sadism – Ossian är resultatet av ett möte mellan eld och vatten, mellan Amande Flyckt och Elias Brage, mellan pigan och husbonden, mellan fantasins sega styrka och råhetens, bitterhetens, ensamhetens – dröjer den hos Ossian som en oförmåga att genomföra ett arbete, att ”bli någonting”. Barndomsårens helvete följs av sporadiska ansträngningar – Ossian spelar violin men har inga ekonomiska möjligheter att förkovra sig; Ossian målar men blir aldrig någon erkänd målare; slutligen skriver Ossian romaner...

Ossians livsöde skildras av Ljungquist med en rikedom på humoristiska detaljer, en berättarförmåga att en fantasins kraft som gör Ossian till ett imponerande och djupt gripande verk. Ossian är en människa på väg från det okända till det okända; men de brottstycken av hans liv vi ser bildar ett sällsamt mönster: det är som vi skulle se allt det mest sammansatta i konstnärsödet – dess lidande, främlingskap, dess samhörighet med det bästa i människonaturen, dess ”vördnad för naturen”, dess enhet och splittring – framhävt i ett språk av utomordentlig valörrikedom.

Bo Carpelan

Paula handlar om den djupa, på själsfrändskap och visshet om gemensamma ideal grundade vänskapen mellan landsbygdslärarinnan Paula Göpfert och författaren Jerk Dandelin — känd från Walter Ljungquists tidigare romaner. Paula är disharmonisk och lätt deprimerad, samvetsöm och överkänslig, levnadstrött och lockad av förintelsen. Hon kämpar sig igenom svåra kriser, tycker sig stundom digna under den dubbla bördan av egna anlag och brott och skuld i släktarvet. Hennes viljestarka, hurtfriska och fega släktingar vill förklara henne sinnessjuk. Men Jerk som själv arbetar på sin personliga fullkomning tar på sig ansvaret att ge Paula nytt livsmod och livsinnehåll. För honom är hon frisk, därför att hon upplever känslan av livets meningslöshet som en brist och en plåga och anklagar sig själv mer än andra.

Hans kamp om hennes själ blir lång och svår. Till motståndarna hör inte bara Paulas släkt utan också den unge primitivisten Bo Neander som för en tid vinner hennes hjärta. Bland de vuxna med deras oförlösta konflikter går flickungen Tora — ful, ensam, fylld av trubbig och vanmäktig kärlek till fostermodern Paula.

De moraliska problemen och dramatiska förvecklingarna i romanen låter Walter Ljungquist som alltid utspelas i ett sydsvenskt landskap där både människor och natur är fångade med fyllig realism och det finaste sinne för atmosfär, stämning och nyanser. Paula publicerades första gången 1956.

Den medelålders författaren Jerk och hans unga hustru Chic har för en sommar tagit sig an några ungdomar vilkas föräldrar är upptagna av sina egna angelägenheter. Till en början ser allt ganska lovande ut, och de förbereder sig för en fantastisk sommar. Men tonårsproblemen bubblar under ytan och snart visar sig ungdomarnas verkliga sida med allt vad den plågsamma pubertetperioden kan innebära. Det blir en prövning för Jerk och hans hustru. En prövning som får Jerk att öppna ögonen inför de dunkla skeenden inom honom själv.

Walter Ljungquist (1900-1974) är en mycket skicklig och fängslande berättare, som med fin psykologi och stämningskonst gärna tecknar människoöden mot en bakgrund av svenska sommarlandskap. Han blev belönad med De Nios pris och SvD:s litteraturpris 1956 samt Litteraturfrämjandets stora romanpris 1964. Revolt i grönska publicerades första gången 1951.

”Jag tycker om stora, lugna, breda böcker – försjunk i denna bok med sinnesro. Läs och vistas i boken som om du var gäst på vilohemmet Lugnet. Jag vill att du ska vandra i denna värld och finna lugn, besinning, vemod och ro.”

Walter Ljungquist avled den 22 maj 1974 efter att ha avslutat Sörj dina träd, som hade sysselsatt honom sedan mitten på sextiotalet. I manuskriptet fanns en lapp med ovanstående uppmaning till läsaren. Han har skrivit sin sista roman så att den skall slutföra en rad teman i den märkliga romansvit som börjar 1950 med Revolt i grönska och omfattar elva volymer och där Jerk Dandelin än är huvudperson, än iakttagare eller lyssnare i periferin.

Sörj dina träd knyter an till Paula i romanen med samma namn (1956) och är en återerinring, interfolierad med utdrag ur hennes dagböcker 1943-1949, liksom den löpande berättelsen vittnande om den djupa själsfrändskapen mellan henne och Jerk. Med sin hustru Quitas hjälp gör Jerk en detektivisk undersökning av Paulas liv under dessa år, av Lugnets personal och av livet illa medfarna gäster, av utomstående, som söker stjälpa hennes livsverk. Nerverna sviker henne och hon gör ett dramatiskt flyktförsök men återvänder hem. Efter en tid drabas hon av en obotlig sjukdom. Minnet av hennes stilla styrka och den förtätade atmosfären kring hennes sista tid lever för alltid kvar hos dem som står henne nära.

I Sörj dina träd, skriven vid dödens tröskel, summeras Walter Ljungquists författaregenskaper, framhävs hans berättarglädje, hans fantastiska lyhördhet för allt som växer, hans djupa tankemönster och aktualiteten i hans varsamma syn på natur och människor.