Marockotrilogin – serie

»Det är en våldsam och vacker roman, väl översatt till svenska av Maria Björkman. Mest imponerad är jag av personporträtten, som är psykologiskt djuplodande och långt ifrån svartvita.«Jenny Högström, Sydsvenskan

»Ett familjeepos som berör på djupet.«Matilda Arborelius, Skånska Dagbladet

»en magnifik berättelse om kolonialism, frihet och underkastelse i 1940-talets Marocko … Leila Slimani är en stark berättarröst, som både förmår gestalta komplexa relationer och samhällsskeden, på ett vidunderligt vackert språk.«Ulla Strängberg, Jönköpings-Posten

»Likt en Alice Munro rör sig Slimani ständigt i närheten av katastrofen, den som i sista stund uteblir. Romanen breda anslag markerar en delvis ny väg i författarskapet, väl värd att följa vidare. Inte minst för Aïchas skull, parets dotter, vars egensinne och utsatthet Slimani skildrar med lyhörd skärpa.«Therese Eriksson, Tidningen Vi

.................................................................

Första delen i en storslagen romantrilogi om Marocko efter kriget.

Amine Belhaj är en stilig marockan som strider i den franska armén. Mathilde är en envis kvinna från Alsace som längtar bort. Kriget för dem samman. Ett omaka par, löjliga i vissas ögon: hon är ett huvud längre än honom, romanläsare, frisinnad. Han bär på en hederskultur och en blind ilska. De älskar varandra, men olikheterna ska göra deras liv tillsammans mycket svårt.

När paret 1947 återförenas i Rabat, Marocko, väntar livet på ”kullen” – den landplätt utanför Mèknes där de ska bygga sitt liv genom att bruka jorden och där deras barn Aïcha och Selim ska växa upp. Men marken är torr, inkomsterna små och livet betydligt hårdare än någon av dem kunnat ana.

Samtidigt som vi följer familjens umbäranden, och Mathildes främlingskap inför sitt nya liv stiger den poli­tiska temperaturen i landet. Spänningarna mellan kolonis­terna och nationalisterna eskalerar och ska 1956 mynna ut i Marockos självständighetsförklaring. På en sinnlig, omsorgsfull prosa tecknar Slimani en fascinerande bild av mänskligt liv mitt i en av historiens kokpunkter. Alla vi möter i romanen tycks leva i någon annans land: marock­anerna i fransmännens, kvinnorna i männens. Och alla längtar de intensivt och skräckslaget efter att få bryta sig loss, men också förbli trygga.

Marockansk-franska Leïla Slimani blev känd för svenska läsaren med Vaggvisa, som gav henne Frankrikes främ­sta litteraturpris Goncourt 2016 och gjorde henne till ett världsnamn. På svenska finns också hennes reportagebok Sex och lögner, om marockanska kvinnors livsvillkor.

.................................................................

»Slimani skriver i De andras land fram komplexa karaktärer i en kaotisk tid med ett vackert språk som berör på djupet. Det bästa av allt är förstås att det kommer två böcker till i detta familjeepos.«Matilda Arborelius, Skånska Dagbladet

»I den här vackra och uppslukande boken, som bygger på Slimanis familjehistoria, möter vi fransyskan Mathilde som förälskar sig i en marockansk soldat och emigrerar till makens hemland efter andra världskriget.«MMMM - Jenny Lindh, M-magasin

»Ambitionen är uppenbar: detta är tänkt att bli den stora berättelsen om Marocko, en nordafrikansk "Vredens druvor" eller "Utvandrarna" … Romanens teman är sorgligt aktuella - nyanländas dubbla hemlöshet, systematiskt könsvåld, grannars ovilja som blossar upp i grymhet och våld. …  Även om "Vaggvisa" förmådde leta sig in under huden tycker jag nog att Slimani kommer bättre till sin rätt i det större formatet. Särskilt hennes förmåga att gestalta bägge sidor i en konflikt blir intressant i skildringen av ett långt äktenskap«Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

"Mot en fond av ett Marocko som börjar vilja kasta av sig kolonialismens bojor tecknar Slimani ett komplext relationsdrama. ... den som följt Slimani kommer att känna igen intresset för skildringar av att leva i dubbla kulturer, av klassresor, av oförblommerad erotik och av utanförskap."Helena Lindblad, Dagens Nyheter

»En originell släkthistoria man vill ha mer av«Johanna Frändén, Aftonbladet

Andra delen i en storslagen romantrilogi om en familj i den franska kolonialismens skugga.

Tio år efter självständigheten måste Mathilde medge att Mek­nès inte hade förändrats särskilt mycket. (…) Under Rotary­middagarna, då medelklassmarockaner och medlemmar ur den europeiska gruppen satt till bords tillsammans verkade det som om kolonisationen bara hade varit ett missförstånd, ett misstag som fransmännen nu ångrade och som marocka­nerna låtsades glömma bort.

Marocko, 1968: Medan Mathilde har tagit hand om hemmet och barnen, har Amine mot alla odds lyckats förvandla sin torra landplätt till ett blomstrande företag. De tillhör nu en borgarklass som frodas, festar och tror på en ljus framtid. Men när deras dotter Aïcha, som studerat i Frankrike, återvänder hem, börjar en ny osäkerhet smyga sig in.

Är den frigörelsemodell de trodde sig representera sedan självständigheten bara en illusion?

Dansa med mig fortsätter att följa familjen Belhaj, som efter kriget slår sig ner på landsbygden i Marocko. Leïla Slimanis familjekrönika vibrerar av känslor och kamp; social och politisk, som i kampen för självständighet, erkännande och rättigheter – men också den kamp inom en människa som omvälvande samhällskeenden för med sig, när nya vägar plötsligt verkar stå öppna.

”Ett familjeepos som berör på djupet.”Skånska Dagbladet 

”Det må vara männen som dansar, men kvinnorna fortsätter föra Leïla Slimanis romansvit framåt. I andra delen kommer den historiska fördjupningen och den dramatiska politiken fram. Det bildar en högintressant relief åt den här suveräna och kaotiska släktsagan som gör postkolonialismen personlig."Dagens Nyheter

"Slimanis familjeepos är starkt, angeläget och innehåller, i alla fall för mig som svensk läsare, något oberättat."Sydsvenskan

"Det är väldigt spännande att följa familjen Belhaj i denna spänstiga översättning från franska av Lotta Riad och jag ser fram emot tredje och sista delen som kommer på svenska redan senare i år."Aftonbladet 

Tredje delen i en storslagen romantrilogi om en familj i den franska kolonialismens skugga.”Man vill inte att Leïla Slimanis gripande Marockotrilogi ska ta slut.” Maria Schottenius, DNSystrarna Mia och Inès föds i den tredje generationen av familjen Belhaj i Marocko. Liksom en gång deras mormor Mathilde, och därefter mamma Aïcha och hennes faster Selma, söker de på olika sätt ett liv där de kan vara fria. Men hur balanserar man en sådan strävan mot de livs viktiga banden till den plats man kommer ifrån?

Mia växer upp till en kvinna med en stark kraft inom sig, en eld som hon måste lära sig att hantera. Att flytta till Paris för att studera innebär helt nya möjligheter för både henne och systern, men också en ny sorts ensamhet. Båda två måste hitta sin plats och lära sig nya koder, samtidigt som de möter fördomar och rasism.

Med Jag tar med mig elden avslutar Leïla Slimani Marockotrilogin, som både finstämt och kraftfullt skildrat familjen Belhajs öde sedan 1940-talet. I denna del gestaltar hon exilen, sökandet efter en identitet och den svårfångade längtan efter »hemma«.

”Det är magnetiskt, rörande och gripande.”Maria Schottenius, DN

"Jag tar med mig elden är trilogins bästa och därmed, ja, även det bästa hon skrivit. [...] Leïla Slimani uppfyller äntligen den enorma potential som alltid skymtat i hennes författarskap."Agri Ismaïl, Expressen

”en intressant och mångbottnad skildring av Marockos moderna historia, politiska utveckling och komplicerade relation till Frankrike, inspirerad av författarens egen familjeberättelse.”4 av 5, BTJ

»Det är en våldsam och vacker roman, väl översatt till svenska av Maria Björkman. Mest imponerad är jag av personporträtten, som är psykologiskt djuplodande och långt ifrån svartvita.«Jenny Högström, Sydsvenskan

»Ett familjeepos som berör på djupet.«Matilda Arborelius, Skånska Dagbladet

»en magnifik berättelse om kolonialism, frihet och underkastelse i 1940-talets Marocko … Leila Slimani är en stark berättarröst, som både förmår gestalta komplexa relationer och samhällsskeden, på ett vidunderligt vackert språk.«Ulla Strängberg, Jönköpings-Posten

»Likt en Alice Munro rör sig Slimani ständigt i närheten av katastrofen, den som i sista stund uteblir. Romanen breda anslag markerar en delvis ny väg i författarskapet, väl värd att följa vidare. Inte minst för Aïchas skull, parets dotter, vars egensinne och utsatthet Slimani skildrar med lyhörd skärpa.«Therese Eriksson, Tidningen Vi

.................................................................

Första delen i en storslagen romantrilogi om Marocko efter kriget.

Amine Belhaj är en stilig marockan som strider i den franska armén. Mathilde är en envis kvinna från Alsace som längtar bort. Kriget för dem samman. Ett omaka par, löjliga i vissas ögon: hon är ett huvud längre än honom, romanläsare, frisinnad. Han bär på en hederskultur och en blind ilska. De älskar varandra, men olikheterna ska göra deras liv tillsammans mycket svårt.

När paret 1947 återförenas i Rabat, Marocko, väntar livet på ”kullen” – den landplätt utanför Mèknes där de ska bygga sitt liv genom att bruka jorden och där deras barn Aïcha och Selim ska växa upp. Men marken är torr, inkomsterna små och livet betydligt hårdare än någon av dem kunnat ana.

Samtidigt som vi följer familjens umbäranden, och Mathildes främlingskap inför sitt nya liv stiger den poli­tiska temperaturen i landet. Spänningarna mellan kolonis­terna och nationalisterna eskalerar och ska 1956 mynna ut i Marockos självständighetsförklaring. På en sinnlig, omsorgsfull prosa tecknar Slimani en fascinerande bild av mänskligt liv mitt i en av historiens kokpunkter. Alla vi möter i romanen tycks leva i någon annans land: marock­anerna i fransmännens, kvinnorna i männens. Och alla längtar de intensivt och skräckslaget efter att få bryta sig loss, men också förbli trygga.

Marockansk-franska Leïla Slimani blev känd för svenska läsaren med Vaggvisa, som gav henne Frankrikes främ­sta litteraturpris Goncourt 2016 och gjorde henne till ett världsnamn. På svenska finns också hennes reportagebok Sex och lögner, om marockanska kvinnors livsvillkor.

.................................................................

»Slimani skriver i De andras land fram komplexa karaktärer i en kaotisk tid med ett vackert språk som berör på djupet. Det bästa av allt är förstås att det kommer två böcker till i detta familjeepos.«Matilda Arborelius, Skånska Dagbladet

»I den här vackra och uppslukande boken, som bygger på Slimanis familjehistoria, möter vi fransyskan Mathilde som förälskar sig i en marockansk soldat och emigrerar till makens hemland efter andra världskriget.«MMMM - Jenny Lindh, M-magasin

»Ambitionen är uppenbar: detta är tänkt att bli den stora berättelsen om Marocko, en nordafrikansk "Vredens druvor" eller "Utvandrarna" … Romanens teman är sorgligt aktuella - nyanländas dubbla hemlöshet, systematiskt könsvåld, grannars ovilja som blossar upp i grymhet och våld. …  Även om "Vaggvisa" förmådde leta sig in under huden tycker jag nog att Slimani kommer bättre till sin rätt i det större formatet. Särskilt hennes förmåga att gestalta bägge sidor i en konflikt blir intressant i skildringen av ett långt äktenskap«Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

"Mot en fond av ett Marocko som börjar vilja kasta av sig kolonialismens bojor tecknar Slimani ett komplext relationsdrama. ... den som följt Slimani kommer att känna igen intresset för skildringar av att leva i dubbla kulturer, av klassresor, av oförblommerad erotik och av utanförskap."Helena Lindblad, Dagens Nyheter

»En originell släkthistoria man vill ha mer av«Johanna Frändén, Aftonbladet

»Det är en våldsam och vacker roman, väl översatt till svenska av Maria Björkman. Mest imponerad är jag av personporträtten, som är psykologiskt djuplodande och långt ifrån svartvita.«Jenny Högström, Sydsvenskan

»Ett familjeepos som berör på djupet.«Matilda Arborelius, Skånska Dagbladet

»en magnifik berättelse om kolonialism, frihet och underkastelse i 1940-talets Marocko … Leila Slimani är en stark berättarröst, som både förmår gestalta komplexa relationer och samhällsskeden, på ett vidunderligt vackert språk.«Ulla Strängberg, Jönköpings-Posten

»Likt en Alice Munro rör sig Slimani ständigt i närheten av katastrofen, den som i sista stund uteblir. Romanen breda anslag markerar en delvis ny väg i författarskapet, väl värd att följa vidare. Inte minst för Aïchas skull, parets dotter, vars egensinne och utsatthet Slimani skildrar med lyhörd skärpa.«Therese Eriksson, Tidningen Vi

.................................................................

Första delen i en storslagen romantrilogi om Marocko efter kriget.

Amine Belhaj är en stilig marockan som strider i den franska armén. Mathilde är en envis kvinna från Alsace som längtar bort. Kriget för dem samman. Ett omaka par, löjliga i vissas ögon: hon är ett huvud längre än honom, romanläsare, frisinnad. Han bär på en hederskultur och en blind ilska. De älskar varandra, men olikheterna ska göra deras liv tillsammans mycket svårt.

När paret 1947 återförenas i Rabat, Marocko, väntar livet på ”kullen” – den landplätt utanför Mèknes där de ska bygga sitt liv genom att bruka jorden och där deras barn Aïcha och Selim ska växa upp. Men marken är torr, inkomsterna små och livet betydligt hårdare än någon av dem kunnat ana.

Samtidigt som vi följer familjens umbäranden, och Mathildes främlingskap inför sitt nya liv stiger den poli­tiska temperaturen i landet. Spänningarna mellan kolonis­terna och nationalisterna eskalerar och ska 1956 mynna ut i Marockos självständighetsförklaring. På en sinnlig, omsorgsfull prosa tecknar Slimani en fascinerande bild av mänskligt liv mitt i en av historiens kokpunkter. Alla vi möter i romanen tycks leva i någon annans land: marock­anerna i fransmännens, kvinnorna i männens. Och alla längtar de intensivt och skräckslaget efter att få bryta sig loss, men också förbli trygga.

Marockansk-franska Leïla Slimani blev känd för svenska läsaren med Vaggvisa, som gav henne Frankrikes främ­sta litteraturpris Goncourt 2016 och gjorde henne till ett världsnamn. På svenska finns också hennes reportagebok Sex och lögner, om marockanska kvinnors livsvillkor.

.................................................................

»Slimani skriver i De andras land fram komplexa karaktärer i en kaotisk tid med ett vackert språk som berör på djupet. Det bästa av allt är förstås att det kommer två böcker till i detta familjeepos.«Matilda Arborelius, Skånska Dagbladet

»I den här vackra och uppslukande boken, som bygger på Slimanis familjehistoria, möter vi fransyskan Mathilde som förälskar sig i en marockansk soldat och emigrerar till makens hemland efter andra världskriget.«MMMM - Jenny Lindh, M-magasin

»Ambitionen är uppenbar: detta är tänkt att bli den stora berättelsen om Marocko, en nordafrikansk "Vredens druvor" eller "Utvandrarna" … Romanens teman är sorgligt aktuella - nyanländas dubbla hemlöshet, systematiskt könsvåld, grannars ovilja som blossar upp i grymhet och våld. …  Även om "Vaggvisa" förmådde leta sig in under huden tycker jag nog att Slimani kommer bättre till sin rätt i det större formatet. Särskilt hennes förmåga att gestalta bägge sidor i en konflikt blir intressant i skildringen av ett långt äktenskap«Kristoffer Leandoer, Svenska Dagbladet

"Mot en fond av ett Marocko som börjar vilja kasta av sig kolonialismens bojor tecknar Slimani ett komplext relationsdrama. ... den som följt Slimani kommer att känna igen intresset för skildringar av att leva i dubbla kulturer, av klassresor, av oförblommerad erotik och av utanförskap."Helena Lindblad, Dagens Nyheter

»En originell släkthistoria man vill ha mer av«Johanna Frändén, Aftonbladet

Andra delen i en storslagen romantrilogi om en familj i den franska kolonialismens skugga.

Tio år efter självständigheten måste Mathilde medge att Mek­nès inte hade förändrats särskilt mycket. (…) Under Rotary­middagarna, då medelklassmarockaner och medlemmar ur den europeiska gruppen satt till bords tillsammans verkade det som om kolonisationen bara hade varit ett missförstånd, ett misstag som fransmännen nu ångrade och som marocka­nerna låtsades glömma bort.

Marocko, 1968: Medan Mathilde har tagit hand om hemmet och barnen, har Amine mot alla odds lyckats förvandla sin torra landplätt till ett blomstrande företag. De tillhör nu en borgarklass som frodas, festar och tror på en ljus framtid. Men när deras dotter Aïcha, som studerat i Frankrike, återvänder hem, börjar en ny osäkerhet smyga sig in.

Är den frigörelsemodell de trodde sig representera sedan självständigheten bara en illusion?

Dansa med mig fortsätter att följa familjen Belhaj, som efter kriget slår sig ner på landsbygden i Marocko. Leïla Slimanis familjekrönika vibrerar av känslor och kamp; social och politisk, som i kampen för självständighet, erkännande och rättigheter – men också den kamp inom en människa som omvälvande samhällskeenden för med sig, när nya vägar plötsligt verkar stå öppna.

”Ett familjeepos som berör på djupet.”Skånska Dagbladet 

”Det må vara männen som dansar, men kvinnorna fortsätter föra Leïla Slimanis romansvit framåt. I andra delen kommer den historiska fördjupningen och den dramatiska politiken fram. Det bildar en högintressant relief åt den här suveräna och kaotiska släktsagan som gör postkolonialismen personlig."Dagens Nyheter

"Slimanis familjeepos är starkt, angeläget och innehåller, i alla fall för mig som svensk läsare, något oberättat."Sydsvenskan

"Det är väldigt spännande att följa familjen Belhaj i denna spänstiga översättning från franska av Lotta Riad och jag ser fram emot tredje och sista delen som kommer på svenska redan senare i år."Aftonbladet 

Tredje delen i en storslagen romantrilogi om en familj i den franska kolonialismens skugga.”Det är en våldsam och vacker roman … Mest imponerad är jag av personporträtten, som är psykologiskt djuplodande och långt ifrån svartvita.” Sydsvenskan om De andras landDen tredje generationen i familjen Belhaj, Mia och Inès, föds under 80-talet. Liksom en gång deras mormor Mathilde, därefter mamma Aïcha och faster Selma, söker de på olika sätt ett liv där de kan vara fria. Men hur balanserar man en sådan strävan mot de livsviktiga banden till den plats man kommer ifrån?

Att flytta till Paris för att studera innebär helt nya möjligheter och samtidigt en ny sorts ensamhet. Mia och Inès måste hitta sin plats och lära sig nya koder, de möter fördomar och rasism. Pojkflickan Mia växer upp till en kvinna med en stark kraft inom sig, en eld som hon måste lära sig att hantera.

Med Jag tar med mig elden avslutar Leïla Slimani Marockotrilogin, som på en både finstämd och kraftfull prosa skildrat familjens Belhajs öde alltsedan 1940-talet. Kampen för social och politisk rättvisa har gått som en röd tråd genom serien. I denna del intresserar sig Slimani för invandringen som en oavslutad och dynamisk process. Exilen, sökandet efter en identitet och den svårfångade längtan efter ”hemma” gestaltas i sina mångskiftande nyanser.

Tredje delen i en storslagen romantrilogi om en familj i den franska kolonialismens skugga.”Det är en våldsam och vacker roman … Mest imponerad är jag av personporträtten, som är psykologiskt djuplodande och långt ifrån svartvita.” Sydsvenskan om De andras landDen tredje generationen i familjen Belhaj, Mia och Inès, föds under 80-talet. Liksom en gång deras mormor Mathilde, därefter mamma Aïcha och faster Selma, söker de på olika sätt ett liv där de kan vara fria. Men hur balanserar man en sådan strävan mot de livsviktiga banden till den plats man kommer ifrån?

Att flytta till Paris för att studera innebär helt nya möjligheter och samtidigt en ny sorts ensamhet. Mia och Inès måste hitta sin plats och lära sig nya koder, de möter fördomar och rasism. Pojkflickan Mia växer upp till en kvinna med en stark kraft inom sig, en eld som hon måste lära sig att hantera.

Med Jag tar med mig elden avslutar Leïla Slimani Marockotrilogin, som på en både finstämd och kraftfull prosa skildrat familjens Belhajs öde alltsedan 1940-talet. Kampen för social och politisk rättvisa har gått som en röd tråd genom serien. I denna del intresserar sig Slimani för invandringen som en oavslutad och dynamisk process. Exilen, sökandet efter en identitet och den svårfångade längtan efter ”hemma” gestaltas i sina mångskiftande nyanser.