Milo-serien – serie

Samtidigt som George öppnade skjortan och tog den av sig, drog Milo t-tröjan över huvudet och slängde den mot en stol en bit bort. Det här skulle bli precis som han hoppats på. Kom igen, Georgie-boy, give it to me!

”Du har ingen insyn här, ser jag.” Milo tog också han ett steg närmare. ”Inte det minsta, så länge vi håller oss inomhus”, svarade George och stod nu bara någon decimeter framför Milo. Han sträckte sig framåt och gav Milo en lätt kyss på munnen.

Enzo LecocqEnzo föddes i Paris 1986, med en fransk pappa och en svensk mamma. Enzo har en liten lägenhet under takåsarna i Marais-kvarteren i Paris. Ibland går han ut och söker inspiration för sitt skrivande bland barerna i närheten, andra gånger stannar han inne tillsammans med en jazzskiva och ett glas Chablis. Sedan flera år arbetar han på en roman, men har på senare tid börjat roa sig med noveller, både humoristiska och erotiska. ”Noveller för gay-killar har en tendens att bli alldeles för snaskiga. Jag ville skriva någonting snyggare, annorlunda, som man inte behöver skämmas för att man läser.”

Milo knäppte sakta upp knapparna i jeansshortsen. Michaël tittade triumferande på honom, som om han vunnit. Men Milo log tillbaka. Han skulle vinna det här, oavsett vad som hände. George tittade på honom, och sedan på Michaël. ”Vi behöver inte göra det här”, sa George och smekte honom över armen. ”Kanske inte”, sa Milo. ”Men vi kanske vill?” Han såg ned på sitt eget stånd och på Georges kuk som var nästan lika hård som hans egen. Michaël var också mer än redo. Milo tog George om kukroten och fick honom med sig.

Enzo LecocqEnzo föddes i Paris 1986, med en fransk pappa och en svensk mamma. Enzo har en liten lägenhet under takåsarna i Marais-kvarteren i Paris. Ibland går han ut och söker inspiration för sitt skrivande bland barerna i närheten, andra gånger stannar han inne tillsammans med en jazzskiva och ett glas Chablis. Sedan flera år arbetar han på en roman, men har på senare tid börjat roa sig med noveller, både humoristiska och erotiska. ”Noveller för gay-killar har en tendens att bli alldeles för snaskiga. Jag ville skriva någonting snyggare, annorlunda, som man inte behöver skämmas för att man läser.”