Den här avhandlingen analyserar en korpus av publicerade personliga brev från första halvan av 1900-talet skrivna av manliga författare från Marocko och Tunisien. Studiens övergripande syfte är att undersöka och identifiera de publicerade brevens litterära egenskaper (genius) och estetiska autonomi (egenvärde) med hjälp av en stilistisk och narratologisk metod som fokuserar på intertextualitet och brevtexternas narratologiska nivåer (berättarteknik och berättelsevärld). Studiens brevkorpus, vars tidsperiod sträcker sig från år 1929 till 1945, har skapats från två verk: al-Illighiyyāt (‘Skrifter från Illigh’) (1963) av den marockanska författaren Muḥammad al-Mukhtār al-Sūsī och Rasāʾil al-Shābbī (‘al-Shābbīs brev’) (1966) av den tunisiska författaren Muḥammad al-Ḥulaywī. Modern brevkonst är ett understuderat område i modern arabisk litteraturforskning. Såväl studiens maghribinska material som studiens litteraturvetenskapliga ingång till detta material utgör ett nytt bidrag till forskningen om modern arabisk litteratur. Analysen utgår från ett textcentrerat perspektiv för att kunna framkalla brevtexternas fulla potential av mångfaldiga litterära egenskaper och teman. Analysen tillämpar även ett genusperspektiv som ämnar bidra med nyanserade och divergerande bilder av manlighet och manlig homosocialitet till det begynnande fältet av maskulinitetsforskning inom arabisk litteratur. Avhandlingen är uppdelad i tre delar. I den första delen behandlas det arabiska brevets bakgrund och historia – såväl förmodern som modern – samt dess formella poetik. I den andra delen presenteras och diskuteras studiens primärmaterial liksom urvalsprocessen för detta material samt analysens teoretiska ramverk och metod. Avhandlingens tredje del presenterar analysen av studiens brevkorpus, vilken inleds med en utförligare introduktion till brevskrivarna i deras historiska kontext. Avhandlingen avslutas med en diskussion av studiens resultat och en sammanfattning. Studien visar hur brevtexternas litterära kvalitéer och estetiska autonomi kan bestyrkas och erfaras genom deras världskapande material (berättelsevärldar) och kreativa approprieringar av inhemska och icke-inhemska litterära traditioner och konventioner. Studien visar också på dynamiska och mångsidiga bilder av maskulinitet och manlig vänskap och känslosamhet som utmanar kulturella och rasifierade kategorier av manlighet och monolitiska narrativ därom.

Den här avhandlingen analyserar en korpus av publicerade personliga brev från första halvan av 1900-talet skrivna av manliga författare från Marocko och Tunisien. Studiens övergripande syfte är att undersöka och identifiera de publicerade brevens litterära egenskaper (genius) och estetiska autonomi (egenvärde) med hjälp av en stilistisk och narratologisk metod som fokuserar på intertextualitet och brevtexternas narratologiska nivåer (berättarteknik och berättelsevärld). Studiens brevkorpus, vars tidsperiod sträcker sig från år 1929 till 1945, har skapats från två verk: al-Illighiyyāt (‘Skrifter från Illigh’) (1963) av den marockanska författaren Muḥammad al-Mukhtār al-Sūsī och Rasāʾil al-Shābbī (‘al-Shābbīs brev’) (1966) av den tunisiska författaren Muḥammad al-Ḥulaywī. Modern brevkonst är ett understuderat område i modern arabisk litteraturforskning. Såväl studiens maghribinska material som studiens litteraturvetenskapliga ingång till detta material utgör ett nytt bidrag till forskningen om modern arabisk litteratur. Analysen utgår från ett textcentrerat perspektiv för att kunna framkalla brevtexternas fulla potential av mångfaldiga litterära egenskaper och teman. Analysen tillämpar även ett genusperspektiv som ämnar bidra med nyanserade och divergerande bilder av manlighet och manlig homosocialitet till det begynnande fältet av maskulinitetsforskning inom arabisk litteratur. Avhandlingen är uppdelad i tre delar. I den första delen behandlas det arabiska brevets bakgrund och historia – såväl förmodern som modern – samt dess formella poetik. I den andra delen presenteras och diskuteras studiens primärmaterial liksom urvalsprocessen för detta material samt analysens teoretiska ramverk och metod. Avhandlingens tredje del presenterar analysen av studiens brevkorpus, vilken inleds med en utförligare introduktion till brevskrivarna i deras historiska kontext. Avhandlingen avslutas med en diskussion av studiens resultat och en sammanfattning. Studien visar hur brevtexternas litterära kvalitéer och estetiska autonomi kan bestyrkas och erfaras genom deras världskapande material (berättelsevärldar) och kreativa approprieringar av inhemska och icke-inhemska litterära traditioner och konventioner. Studien visar också på dynamiska och mångsidiga bilder av maskulinitet och manlig vänskap och känslosamhet som utmanar kulturella och rasifierade kategorier av manlighet och monolitiska narrativ därom.