Den här filosofiska studien är fördelad på ett antal uppsatser/essayer, vilka samtliga rör sig kring olika problemkomplex som kan uppstå inom eller mellan områdena vetenskap, religion, andlighet och filosofi. Som en tematisk rubrik över studien kunde sättas en fråga som "Vad är vetenskapens gränser?". En viss tonvikt hamnar på naturvetenskapen i ljuset av denna övergripande fråga, men det ligger i sakens natur att undersökningen snart behöver röra sig vidare till många olika ämnen, företeelser och begrepp därutöver, inbegripande erfarenhet, språk, logik, etik, med mera -- samt filosofin själv. Som en sorts övergripande ram eller form för betraktelsen utnyttjas en filosofisk metod, som författaren valt att beteckna som porträttlogik. Olika (klassiska) filosofer och tänkare utgör viktiga referenspunkter och möjliga jämförelser, men för denna studie i synnerhet Ludwig Wittgenstein och delar av det samtida tänkande som tagit påtagliga intryck av denne 1900-talsgestalt. Andra framträdande exempel är Kant, Schopenhauer och William James. En ytterligare bakgrund till väsentliga motiv i somliga uppsatser är författarens långa erfarenhet av att praktisera meditation (buddhistisk zen och andra former). Studien bygger på en essaysamling som skrevs åren 2009-2011, vilken i en svagt omarbetad version utan större kreativa ändringar också finns publicerad som bok med titeln "Porträttlogiken och den filosofiska klarheten".

Den här filosofiska studien är fördelad på ett antal uppsatser/essayer, vilka samtliga rör sig kring olika problemkomplex som kan uppstå inom eller mellan områdena vetenskap, religion, andlighet och filosofi. Som en tematisk rubrik över studien kunde sättas en fråga som "Vad är vetenskapens gränser?". En viss tonvikt hamnar på naturvetenskapen i ljuset av denna övergripande fråga, men det ligger i sakens natur att undersökningen snart behöver röra sig vidare till många olika ämnen, företeelser och begrepp därutöver, inbegripande erfarenhet, språk, logik, etik, med mera -- samt filosofin själv. Som en sorts övergripande ram eller form för betraktelsen utnyttjas en filosofisk metod, som författaren valt att beteckna som porträttlogik. Olika (klassiska) filosofer och tänkare utgör viktiga referenspunkter och möjliga jämförelser, men för denna studie i synnerhet Ludwig Wittgenstein och delar av det samtida tänkande som tagit påtagliga intryck av denne 1900-talsgestalt. Andra framträdande exempel är Kant, Schopenhauer och William James. En ytterligare bakgrund till väsentliga motiv i somliga uppsatser är författarens långa erfarenhet av att praktisera meditation (buddhistisk zen och andra former). Studien bygger på en essaysamling som skrevs åren 2009-2011, vilken i en svagt omarbetad version utan större kreativa ändringar också finns publicerad som bok med titeln "Porträttlogiken och den filosofiska klarheten".