Raija – serie

Raija är som en främmande, exotisk fågel i sitt nya hemland på nordkalotten. Nöden i det krigshärjade Finland tvingade hennes föräldrar att sälja henne till en norsk familj. Raija möter 1700-talets norden - en värld full av mystik och övertro. Raijas nya dagar är hårda och skoningslösa - men ger också löften om en begynnande kärlek i ljusa, varma nätter...

Raija fann sig väl tillrätta i sitt nya hem. Om Karl inte riktigt var den stora kärleken så tyckte hon i alla fall mycket om honom. Och hon avgudade lilla Maja. Men Raija som var van vid stora vidder, där hon kunde springa ikapp med vinden, blev aldrig riktigt förtrolig med de höga fjällen och den mörka skogen. Och hon kunde inte glömma sin ungdoms älskade. Trots Karl tänkte hon på Honom dag och natt. Hon visste att han en dag skulle komma och då skulle hela hennes liv bli förändrat...

Snöstormen piskade. Kölden bet som isnålar i huden. Raija och hennes följe kämpade sig fram över det platta, långsträckta landskapet - mot nord - mot Havlandet. De höll på att missa vägskälet då de plötsligt stötte på den övergivna gården, Huldreplatsen. Raija visste inte då att stället skulle märka henne för livet. Huldreplatsen med sin mystik, sitt händelserika förflutna och mörka ondska - och den blonde jätten till man som skulle bli hennes öde. Mannen som ville köpa hennes kärlek...

Som nattfjärilar dras till ljuset, svärmade männen kring den vackra Raija. Men hennes nya äkta man vaktade henne noga. Raija tillhörde honom nu - köpt och betald - utstyrd i spetsar och vackra kjolar. Han hade köpt henne ja, men inte hennes kärlek. Raija hatade den blonde kämpen och hans krävande smekningar. Smekningar som hon inte mäktade med att avvisa. Hon längtade sig sjuk efter en annan - och på ett grymt sätt skulle hon till slut få sin frihet...

Huset vid havet - äntligen var de framme. Skulle Raija och hennes familj slå sig till ro här, bli bofasta? Raija kände att huset bar på en dyster hemlighet, som säkert var spår efter den märkliga kvinna som bott här tidigare. Och trots sin längtan att få slå sig till ro, kände Raija en gnagande oro. Det blev inte bättre då en oväntad gäst plötsligt dök upp, en mörk höstnatt. Han var vacker som en gud, han pratade på ett språk som hon inte förstod - och han hade en otrolig glöd i sina bruna ögon...

Mik´kal var fri - hans band till hustrun var brutna. Fri. Varför kände han sig då så ynklig - varför kände han sig fortfarande som en fånge? Längtan efter Raija, hans älskade, blossade upp på nytt. Nu kunde han söka upp henne, nu kunde hon bli hans... Men var kunde han finna henne - bodde hon fortfarande kvar där ute vid havet? Mik´kal hade ingen tid att förlora. Tiden för den stora marknaden närmade sig, kanske fann han Raija där...

I snart ett år hade Raija väntat på att hennes man skulle komma tillbaka till huset vid havet. Ett barn till hade de fått - utan att han visste om det. Plötsligt fick Raija syn på segel i horisonten. Några skepp styrde in i fjorden. Det var inte de väntade norska fartygen - det var ryssarna som kom. Med bultande hjärta gick hon ner till stranden. Kunde Aleksej vara med? Raija visste att han var det långt innan båten lagt till vid kajen - hon kände hans armar runt sig långt innan han hade satt foten på norsk mark. Hon visste vad han ville be henne om, och hon visste att hon skulle svara ja...

Vintern hade varit lång för Raija, hon hade bott ensam med barnen i jordkojan på den öde fjällvidden. Många gånger hade hon längtat sig sjuk efter en vuxen människa att prata med. Äntligen gav vintern vika, och en ljus vårkväll kommer några finska fiskare förbi och ber om natthärbärge. Raija kunde omfamnat dem alla, men det var speciellt en som drog hennes uppmärksamhet till sig ... Hon följer med dem ut till kusten, orkar inte vara ensam längre. Men det blir ingen lätt sommar. Häxbålen flammar från Vardöhus fästning, och skräcken stiger i Raija. Hon vet hur lite som ska till för att folk ska börja viska: trollkvinna.

Raija är på flykt igen - från statsmakten, sig själv och sina känslor. Allt måste hon överge. Hennes fasta punkt i livet är nu Mik´kal och hans kärlek och värme. Tillsammans med lille Ailo är de på väg till Finland, mot Tornedalen. Raija vill återse barndomshemmet innan det är för sent. Det blir en lång väg över fjällandskapen, men till slut når de Tornedalen och det vackra landskapet ligger framför dem i sommarnatten. Men från skogsbrynet följer ett par mörka ögon varje steg de tar. Ögonen tillhör en människa som har bränt alla broar - som bara har en klar tanke - hämnd...

Ödet spinner åter sina nät kring Raija, och ännu en gång korsar männen från det förflutna hennes fotspår. Tillsammans med Mik´kal är hon på väg tillbaka till Norge, efter två långa år av flykt. Hon längtar efter sina barn, efter trygghet och kärlek. Men Raija förstår snart att hon står vid en ny korsväg - och att lyckan kommer att bli än mer dyrköpt än hon hade drömt om...

Raija var åter på flykt, bort från man och barn. Hon befann sig ombord på St. Nikolai, på väg mot en främmande plats, Arkhangelsk. Nu ville hon vara en kvinna utan något förflutet. Detta var som att leva utan att kasta skugga, tänkte Raija. Men hon hade trots allt framtiden - en osäker framtid tillsammans med en man som sa att han älskade henne...

Reijo bodde ensam tillsammans med de fyra barnen. Raija hade de inte fått något livstecken ifrån på flera år. Men Reijo vägrade att ge upp hoppet, han väntade troget. Barnen var så gott som vuxna. Elise, den äldsta, var vacker som en vildros, och friarna flockades omkring henne. Särskilt Simon på näset var ihärdig. Men Elise ville inte binda sig, hon ville uppleva den stora kärleken som Raija hade berättat om. En dag stod en man i dörren som hon inte hade sett sedan hon var barn. Mannen hon hade väntat på...

Raijas son Knut, trivdes inte längre hemma vid fjorden. Han längtar ut och har satt sig för att han ska nordöver och leta efter sitt fadersarv. Han ska finna guldet som ligger där och väntar på honom - som glittrar och lockar i fantasin. Men innan han kommer så långt, möter han sitt öde ute på vidden. Knut formligen snubblar över en flicka i snön. Han vet inte vem hon är, han vet bara att han måste rädda henne till varje pris...

Vintern var stillhetens tid, och Maja satt mycket ensam med sina tankar. Simon hade varit borta i två år - på tukthuset, och hon saknade honom på sitt sätt. Så plötsligt en dag stod han i dörren, mager och eländig, och ett nytt liv började för Maja. Hon kände sig både skrämd och attraherad av denne nye Simon. Då det började ske mystiska saker runt om dem, visste hon inte vad hon skulle tro. Var det Simon som stod bakom det hela - eller var det någon annan?

Det var många män som färdades över vidderna denna våren. Män med samma oro i blodet, men ute på olika uppdrag. Raijas son, Knut, var på väg mot guldet, till fjället som skulle göra honom rik. Men en gammal fiende på jakt efter hämnd, korsade hans väg. Knut stod plötsligt ansikte mot ansikte med en fiende som hade mångas liv på sitt samvete, och som nu hotade med att ödelägga både Knuts och många andra människors lycka...

Ida hade samma trolldom över sig som Raija haft. Hon hade också samma magiska inverkan på män - och fullt sjå med att hålla nattfriarna på avstånd. Ida var 17 somrar, och hon ville inte bränna sig på kärleken såsom Maja, hennes syster, hade gjort. Men det var farliga flammor som kastade sitt sken över fjorden i de ljusa sommarnätterna. Det låg något i luften. Folk kallade det besatthet...

Ida nådde arton års ålder innan det var dags för henne att bli rodd över fjorden - till kyrkan. Det var vår i luften, men snön låg fortfarande kvar, och vinden kom yrande ner över fjället. Det blev en annorlunda bröllopsfest än vad någon hade tänkt sig. Vart tog Idas romantiska drömmar vägen? Hon hade sett fram emot en fridfull resa över den vackra fjällvidden med sin unge äkta man. Men ödet ville något annat...

De kom dit med häst och vagn. En man och en kvinna. Båda mörka som natten - stolta och rakryggade. Mil på mil med barrskog, spegelblankt vatten och slättland låg framför dem. Detta var deras land, tillsammans skulle de bygga ett hem och starta på nytt. Men innan året hade gått var allt ändrat. Kvinnan - som hette Maja, Raijas dotter - kände att det låg ondska i luften, något som var både främmande och skrämmande. Men hon visste inte vad det var...