Självhjälpsserien – serie

Innehållet i boken VÄCKARKLOCKOR har vuxit fram i nära samarbete med människor som lever med långvarig smärta och stressrelaterad ohälsa. Väckar­­klockorna har använts som utgångspunkt för existentiella livsnära samtal i Värkstaden, där man arbetar med ett pedagogiskt koncept för rehabilitering av långtidssjukskrivna. Väckarklockorna har hjälpt människor att reflektera över sig själva, sina symtom och sina liv. Bland annat har man fått hjälp att identifiera och hantera sin arbetsstress, tidsstress och relationsstress. Boken vänder sig till långtidssjukskrivna och andra vilsna männ­­iskor som har kört fast i livet, och till dem som arbetar med att hjälpa dessa människor till bättre livskvalitet. Med Väckarklockor får man hjälp att tolka livet. De flesta frågor som berörs har inget facit. Boken är snarare en instruktionsbok i hur man vaskar fram de svar man har inuti sig själv. Syftet med boken är att väcka människor till att börja reflektera över sig själva och sina liv. Väckarklockor är i första hand tänkt som utgångspunkt för samtal i familjen, bland vänner, i arbetsgruppen och i vården. Det går också utmärkt att läsa den på egen hand, som dagens eller veckans text. Boken är trots sitt omfång lättläst. Väckarklockorna är skrivna för just mig, säger långtidssjukskrivna människor med värk, smärta, utbrändhet, kroniskt trötthetssyndrom och andra långvariga symtom. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institutionen för Folkhälso- och Vårdve­ten­­skap vid Uppsala Universitet och adjun­gerad professor i Rehabiliteringspeda­gogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärtbehandling och smärtrehabili­tering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

Du måste lära dig att leva med värken, smärtan och tröttheten, är besked som många patienter får i sjukvården. Sällan får de reda på hur det ska gå till. I samband med beskedet upplever många att livet tar slut. Men egentligen är det början på en resa som kan sluta i att livet blir mycket bättre än tidigare. Resan börjar med att man accepterar den situation man har hamnat i. Att acceptera är inte samma sak som att resignera. När man har accepterat sina symtom kan man börja att leva med dem i stället för mot dem. Det är först när man har nått accepterandepunkten som rehabiliteringen kan börja på allvar. I denna bok presenteras olika vägar man kan gå för att acceptera det oacceptabla. Det finns även ett träningsprogram för att uppnå medveten närvaro (mindfulness), och ett tränings­program i meridianterapi (energy tapping), två självhjälpsmetoder där man kombinerar österländskt tänkande med västerländska skolmedicinska metoder, och där accepterandet står i centrum. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institu­tionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och adjungerad professor i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behand­ling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

Utbildning i hållfasthetslära är självklar för den som bygger konstruktioner som ska hålla i åratal. Lika självklart borde det vara med hållfasthetslära för människor som ska hålla i åratal. Att människor saknar kunskap om mänsklig hållfasthet visas tydligt i antalet långtidssjukskrivningar för utmattningssyndrom. Människor som saknar en god självkänsla bygger sitt hus på en instabil grund. När de utsätts för nötning och friktion, spänning och korrosion, så rasar de samman. Allra mest tydligt är det för människor som arbetar med och för människor, dvs. i den mänskliga sektorn. När man utbildar sig i ett yrke som har med människor att göra så borde det vara självklart att man gick en kurs i mänsklig hållfasthetslära. Ett hus som står på en ostadig grund kan visserligen stabiliseras i efterhand. Men det är bättre att bygga stadigt från början. Den människa som lär känna sig själv på djupet, bakom alla masker och roller, blir mindre beroende av omgivningen. Hon kan bekräfta sig själv, sätta sina gränser och behålla lugnet även om det stormar på utsidan. Det är viktigt att man försöker lära sig av andras misstag innan det är för sent. När man väl har nått utmattningsstadiet är det mycket som talar för att man trots rehabilitering kommer att ha en ökad stresskänslighet och sårbarhet mycket lång tid, kanske resten av livet. Boken Hållfasthetslära för arbete i mänskliga sektorn är skriven för alla dem som vill senarelägga sitt bäst-före-datum genom att bygga in stabilitet, motståndskraft och hållbarhet i sin personlighet innan brandlarmet går. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institu­tionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och professor em i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behand­ling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

Ömma tår kan prägla en människa genom hela livet. I ömma tår döljer man skuldbelagda och skam­fyllda tankar och känslor till följd av påfrestande livshändelser. Ömma tår suger energi. Om man inte gör något åt dem kan de leda till ohälsa och långtidssjukskrivning. I boken Ömma tår redovisas erfarenhet och forskningsresultat från mångårigt arbete med rehabilitering av långtidssjukskrivna med smärtproblematik och utmattningssyndrom. I debatten och inom vården fokuserar man på utlösande faktorer, sällan om de bakomliggande faktorerna. Det är de bakomliggande faktorerna som ger ömma tår. I rehabiliteringsarbetet är det nästan oundvikligt att man som behandlare då och då trampar på dem. Kanske är det rent av nödvändigt för att rehabiliteringsprocessen ska gå vidare. I boken beskrivs vägen fram till sammanbrottet, hur vändprocessen och den åtföljande renoveringsprocessen ser ut. Vidare beskrivs hur man med emotionellt skrivande kan arbeta på egen hand med sina ömma tår. Boken är skriven för alla som har ömma tår. Självklart kan den också vara till nytta för dem som möter människor med ömma tår eller på annat sätt är involverade i rehabiliteringsarbete. < Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning vid Institu­tionen för Folkhälso- och Vårdvetenskap vid Uppsala Universitet och adjungerad professor i rehabiliteringspedagogik vid Certec, LTH, Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än trettio år med smärta, smärt­behand­ling och smärtrehabilitering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare och som ledare för projektet Värkstad.

LEVANDE ORD är ord som har kraft att förändra. Syftet med boken Levande ord för långtidssjukskrivna är att presentera texter om livsnära ämnen. Teman och texter är valda utifrån den verklighet i vilken många långtidssjukskrivna lever. Även om målgruppen i första hand har varit långtidssjukskrivna så kan boken med stor behållning läsas även av fullt arbetsföra personer som t.ex. har svårt att få livspusslet att gå ihop. Min förhoppning är att dessa levande ord ska stimulera till eftertanke och hjälpa människor att bli mer levande. Boken Levande ord vänder sig till människor som vill arbeta med sig själva mot ökad självkännedom och bättre hälsa. Gunilla Brattberg är legitimerad läkare, specialist i anestesiologi och smärtlindring, docent i hälso- och sjukvårdsforskning och professor em i Rehabiliteringspeda­gogik vid Lunds Universitet. Hon har arbetat mer än fyrtio år med smärta, smärtbehandling och smärtrehabili­tering. Numera arbetar hon som lärare, forskare och författare – och som ledare för projektet Värkstad.