Sjösala självbiografier – serie

Caryl Chessman (1921-1960) dömdes 1948 till döden för kidnappning, rån och våldtäkt. Under nästan tolv år lyckades han undkomma gaskammaren genom att på egen hand överklaga, begära uppskov och hitta kryphål i lagen. Den dödsdömde tecknar ett detaljerat porträtt av sin uppväxt med en invalidiserad moder och en hårt arbetande men fysiskt bräcklig fader. Han berättar om räkningar som förfaller och mat som inte alltid står på bordet. Om de första stegen på brottets bana. Tiden i ungdomsfängelser. Livet som yrkesbrottsling. Om dödsdomen och livet på death row. Dödscell 2455 är lika aktuell i dag som när den 1954 blev en litterär sensation. Förord av Oisín Cantwell, krönikör på Aftonbladet och mottagare av Advokatsamfundets journalistpris.

”De är helt blinda! Hur kommer det sig att de varken ser, känner eller fattar att världen idag inte är uppdelad i nationer, utan i klasser, att det rådande ekonomiska systemet inte har medfört någon vertikal, utan en horisontal delning av mänskligheten. Det är så klart och tydligt när man reser, när man kommer runt i världen, när man stöter på så olika och ändå så lika typer från alla nationaliteter.” Aleksandra Kollontaj, 5 november 1916 "Världens första kvinnliga minister. Världens första kvinnliga ambassadör. Författare, kvinnosakskämpe, fängelsekund, agitator, bolsjevik. Intellektuell, modig, rolig. Det är för mig obegripligt att det inte finns fler idol-affischer med Kollontajs porträtt på såväl flickrumsväggar som på gator och torg." Ur förordet "Förundran inför en revolutionär gåta och Riot grrrl" av Madeleine Bengtsson (Libertas) Aleksandra Kollontaj, hennes motståndare benämnde henne "revolutionens valkyria". Vi utnämner henne till 1900-talets mest kontroversiella, spännande och uppfriskande politiska kvinna. "Jag har levt många liv" är hennes självbiografi. Kollontaj kämpade hela livet för ett jämlikt samhälle. Detta förde henne till maktens epicentrum, in i Lenins innersta krets. Allt Kollontaj hade sökt efter fanns där. Världen skulle förändras. Hon var en av dem som höll dess öde i sina händer. Pressröster: "Jag har levt många liv är ett unikt historiskt dokument. Ord om ett barns förkylning, rädslan som bara anas, breven från ”Er Lenin”: Man sugs in i 1900-talets katastrofer och hopp." Ulrika Milles - Arbetet kultur "Jag har levt många liv är viktig därför att den kanaliserar en kvinna på egna villkor, tillåter henne att existera på egna meriter. Bortom kvinnoskapet." Daniel Mathisen - Flamman