När en ny regering tillträder, rivstartar det politiska arbetet i Regeringskansliet. Nyutnämnda statsråd kastas in i ministerrollen, ibland efter bara några timmars betänketid. Någon introduktionskurs hinns inte med. Statsråd som omgående fick börja leda arbetet i något av kanslihusets departement, har sagt att det var som att slängas in i en torktumlare eller som att stoppa huvudet i en svart säck. När politiska resultat ska levereras snabbt och effektivt – hur föreställer sig statsråden att styrningen av departementens dagliga arbete med ärendeberedningar ska gå till? Vilken styrstrategi bedömer de fungerar bäst för att få fram de rätta regeringsbesluten? Lena Noreland, författare till boken, var under många år opolitiskt anställd i Regeringskansliet och arbetade för ett flertal statsråd, som tillhörde regeringar med olika politisk färg. När en ny minister tillträdde, var det ur tjänstemannaperspektivet både viktigt och spännande att se hur styrningen av arbetet skulle komma att ske. Det visade sig efter hand, och medarbetarna i departementen rättade sig efter den ordning som statsråden ville ha. Sina personliga tankar om styrningsuppgiften avslöjade statsråden sällan eller aldrig. Ett stort antal personer som var statsråd i regeringarna under åren 1991- 2014, har intervjuats av författaren. De har fått beskriva sin syn på en del av regeringsuppdraget som de troligen inte hade i fokus vid tillträdet. I boken finns många citat med deras svar och kommentarer till vilka strategier och medel som de kom att använda för att styra det interna arbetet i Regeringskansliet. De styrde så som de föreställde sig att den toppolitiska positionen och de individuella omständigheterna krävde och möjliggjorde. De lagade efter läge. Lena Noreland har under ett antal år varit knuten till Statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Laga efter läge. Statsråds föreställningar om styrning i Regeringskansliet är hennes doktorsavhandling.

Denna skrift rymmer korrespondens mellan Utrikesdepartementet i Stockholm samt beskickningar och konsulat efter Norges utbrytning ur unionen den 7 juni 1905 fram till kalenderårets slut. Skriften belyser ett viktigt och städse aktuellt ämne: hur åstadkomma secessioner som inte river upp sår och alstrar förbittring utan främjar fred, vänskap och välstånd? Originaldokumenten är skrivna med svårläst piktur och sirliga hälsnings- och avskedsharanger. Brevväxlingen var hemlig och ofta personlig mellan envoyéerna i t.ex. Köpenhamn, Berlin, S:t Petersburg och Lissabon och periodens fyra utrikesministrar August Gyldenstolpe, Fredrik Wachtmeister, Arvid Lindman och Eric Trolle. Meddelanden åsattes beteckningar som ”särskildt förtrolig” eller ”strængeste inkognito”. Meddelanden redovisas inte bara på skandinaviska språk utan även på franska, engelska, tyska, spanska, portugisiska och italienska.

Consensus is not something that just happens in the foreign policy domain when political actors seemingly agree on a policy. Rather, in this dissertation I demonstrate that actors construct consensus through the framing of policy as they highlight and downplay certain elements. Interestingly, for consensus to emerge, the attraction of political support is not always necessary; sometimes it is enough to not mobilize opposition. In the Swedish context a “foreign policy line” [utrikespolitisk linje] captures the prevailing consensus view and embraces a particular understanding of foreign policy in the national interest, historically conditioned and elevated above party politics. Based on archival records and 55 interviews, this dissertation explores and analyzes the political process in which a domestic foreign policy consensus was constructed for the entry, expansion and exit of the Swedish military contributions to Afghanistan in the early 2000s.

Advocates and opponents frame their preferred policy with the intention of aligning it with a dominating perception of the continuity of Swedish foreign policy to gain wider acceptance. In the case of military contributions to Afghanistan, distancing themselves from sensitive issues such as the US warfare and framing policy so it resembled traditional Swedish foreign policy was a way for advocates to suppress political conflict within the political left and rally support behind the respective government's proposition. Afghanistan was a defining military operation at a pivotal time for Swedish foreign policy. The results therefore have wider implications for our understanding of the domestic politics of Swedish foreign policy, providing an important view of how a general reorientation following the Cold War was managed. In addition to conceptualizing the “foreign policy line” this study contributes theoretically with two frame alignment strategies, which actors employ when faced with an unfavorable context to avoid negative connotations.

Svante Nycanders Liberalismens idéhistoria. Frihet och modernitet (SNS förlag 2009 och Studentlitteratur 2013) finns nu tillgänglig i engelsk översättning med titeln The History of Western Liberalism. Boken beskriver både den liberala idéutvecklingen alltsedan upplysningstiden och dess samband med politiska och sociala förändringar. Skillnader mellan europeisk och amerikansk liberalism är ett tema. Den lämpar sig väl som både kurslitteratur och fördjupningsläsning för studenter och forskare i statsvetenskap, historia och idéhistoria. Boken har översatts av Peter Mayers.

När en ny regering tillträder, rivstartar det politiska arbetet i Regeringskansliet. Nyutnämnda statsråd kastas in i ministerrollen, ibland efter bara några timmars betänketid. Någon introduktionskurs hinns inte med. Statsråd som omgående fick börja leda arbetet i något av kanslihusets departement, har sagt att det var som att slängas in i en torktumlare eller som att stoppa huvudet i en svart säck. När politiska resultat ska levereras snabbt och effektivt – hur föreställer sig statsråden att styrningen av departementens dagliga arbete med ärendeberedningar ska gå till? Vilken styrstrategi bedömer de fungerar bäst för att få fram de rätta regeringsbesluten? Lena Noreland, författare till boken, var under många år opolitiskt anställd i Regeringskansliet och arbetade för ett flertal statsråd, som tillhörde regeringar med olika politisk färg. När en ny minister tillträdde, var det ur tjänstemannaperspektivet både viktigt och spännande att se hur styrningen av arbetet skulle komma att ske. Det visade sig efter hand, och medarbetarna i departementen rättade sig efter den ordning som statsråden ville ha. Sina personliga tankar om styrningsuppgiften avslöjade statsråden sällan eller aldrig. Ett stort antal personer som var statsråd i regeringarna under åren 1991- 2014, har intervjuats av författaren. De har fått beskriva sin syn på en del av regeringsuppdraget som de troligen inte hade i fokus vid tillträdet. I boken finns många citat med deras svar och kommentarer till vilka strategier och medel som de kom att använda för att styra det interna arbetet i Regeringskansliet. De styrde så som de föreställde sig att den toppolitiska positionen och de individuella omständigheterna krävde och möjliggjorde. De lagade efter läge. Lena Noreland har under ett antal år varit knuten till Statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Laga efter läge. Statsråds föreställningar om styrning i Regeringskansliet är hennes doktorsavhandling.

Denna skrift rymmer korrespondens mellan Utrikesdepartementet i Stockholm samt beskickningar och konsulat efter Norges utbrytning ur unionen den 7 juni 1905 fram till kalenderårets slut. Skriften belyser ett viktigt och städse aktuellt ämne: hur åstadkomma secessioner som inte river upp sår och alstrar förbittring utan främjar fred, vänskap och välstånd? Originaldokumenten är skrivna med svårläst piktur och sirliga hälsnings- och avskedsharanger. Brevväxlingen var hemlig och ofta personlig mellan envoyéerna i t.ex. Köpenhamn, Berlin, S:t Petersburg och Lissabon och periodens fyra utrikesministrar August Gyldenstolpe, Fredrik Wachtmeister, Arvid Lindman och Eric Trolle. Meddelanden åsattes beteckningar som ”särskildt förtrolig” eller ”strængeste inkognito”. Meddelanden redovisas inte bara på skandinaviska språk utan även på franska, engelska, tyska, spanska, portugisiska och italienska.

Consensus is not something that just happens in the foreign policy domain when political actors seemingly agree on a policy. Rather, in this dissertation I demonstrate that actors construct consensus through the framing of policy as they highlight and downplay certain elements. Interestingly, for consensus to emerge, the attraction of political support is not always necessary; sometimes it is enough to not mobilize opposition. In the Swedish context a “foreign policy line” [utrikespolitisk linje] captures the prevailing consensus view and embraces a particular understanding of foreign policy in the national interest, historically conditioned and elevated above party politics. Based on archival records and 55 interviews, this dissertation explores and analyzes the political process in which a domestic foreign policy consensus was constructed for the entry, expansion and exit of the Swedish military contributions to Afghanistan in the early 2000s.

Advocates and opponents frame their preferred policy with the intention of aligning it with a dominating perception of the continuity of Swedish foreign policy to gain wider acceptance. In the case of military contributions to Afghanistan, distancing themselves from sensitive issues such as the US warfare and framing policy so it resembled traditional Swedish foreign policy was a way for advocates to suppress political conflict within the political left and rally support behind the respective government's proposition. Afghanistan was a defining military operation at a pivotal time for Swedish foreign policy. The results therefore have wider implications for our understanding of the domestic politics of Swedish foreign policy, providing an important view of how a general reorientation following the Cold War was managed. In addition to conceptualizing the “foreign policy line” this study contributes theoretically with two frame alignment strategies, which actors employ when faced with an unfavorable context to avoid negative connotations.

Svante Nycanders Liberalismens idéhistoria. Frihet och modernitet (SNS förlag 2009 och Studentlitteratur 2013) finns nu tillgänglig i engelsk översättning med titeln The History of Western Liberalism. Boken beskriver både den liberala idéutvecklingen alltsedan upplysningstiden och dess samband med politiska och sociala förändringar. Skillnader mellan europeisk och amerikansk liberalism är ett tema. Den lämpar sig väl som både kurslitteratur och fördjupningsläsning för studenter och forskare i statsvetenskap, historia och idéhistoria. Boken har översatts av Peter Mayers.