Södertörn arkeologiska rapporter och studier – Serie

Gotska Sandön ligger ensligt mitt ute i Östersjön och framställs ofta som en avlägsen och orörd plats. Dess äldre historia har antagits handla om fiske och säsongsjakt på säl. Men de nya arkeologiska undersökningar som redovisas i denna rapport visar på en betydligt mer komplex historia. Ön har under flera årtusenden genom sitt strategiska läge varit en korsväg mellan olika kulturområden i hela Östersjöområdet. De fynd av keramik, mynt och vapen som hittats längs öns sandiga stränder utgör spår av dessa såväl fredliga som krigiska maritima möten.

På norra sidan av Stora Ekön i Blekinge skärgård ligger på knappt tio meters djup vraket efter den danske unionskungen Hans skepp från år 1495. Denna rapport tar sin utgångspunkt i den marinarkeologiska undersökning som utfördes på vraket år 2019. Den innehåller även en sammanfattning av tidigare kunskaper samt en ny tolkningsdiskussion där den stora kravellens europeiska ursprung och sammanhang diskuteras. Vraket efter Grifun/Gribshund utgör som skeppskonstruktion, avseende vapenteknologin ombord och de påträffade föremålen en fryst tidsbild av ett kungligt skepp från medeltidens slutskede. Det är en representant för den typ av nya stora skepp som i samspel med sina furstar var med och bidrog till den tidigmoderna samhällsförändringen.

Södertörns högskola utförde i oktober 2020, i samverkan med Göteborgs universitet, en arkeologisk undersökning i anslutning till lämningarna av ett medeltida skepp beläget på Kronholmens golfbana, Västergarn, Gotland. Arbetet innefattade öppnandet av tre schakt inom tidigare undersökta ytor för att ta prover samt insamlande av träprover utlagda på vraket år 1995. Skeppsvraket visar flera karaktäristiska byggnadsdrag som är typiska för det som av forskningen definierats som en kogg. Det gäller den platta botten, den branta vinkeln till stäven och tätningen med mossa. Avviker från andra koggar gör den relativt glesa spantningen och att bottenstockarna inte är av ek utan av furu. En ny analys visar att träet skeppet byggdes av är från smålandskusten och Gotland vilket är unikt bland kända koggfynd. Dateringen visar att skeppet bör ha byggts under perioden 1245–1251. När skeppet några årtionden senare var uttjänt övergavs det på grunt vatten i vad som då var ett sund innanför ön Kronholmen. Platsen var förmodligen vid detta tillfälle en väl använd ankrings- och hamnplats. Att området är rikt på arkeologiska lämningar, både från järnåldern och medeltiden, visar att det funnits en lång tradition av sjöfartsaktivitet och handel på platsen.