Stellan Pålsson – serie

Stellan får en guldpokal av mormor för att han har lärt sig simma. Men storebror Pelle blir avundsjuk – han tycker att de ska tävla om pokalen, för det har morfar sagt. Stellans och Pelles morfar är död, men han pratar genom den blinkande lampan i hallen. Det gäller bara att tyda koden rätt och förstå vad morfar menar...

Det händer många stora saker i Stellans liv just nu och hans huvud är fullt av funderingar. Vad är rätt och vad är fel? Hur kan man döda en tupp? Går det att göra en dryck som ger evigt liv? Och varför känns det så jobbigt att ha en pokal som man har fuskat sig till?

Tredje, fristående boken om Stellan.

När Stellan var liten, då var han gullig, det har han sett på bild. Men nu har han blivit stor. Sex år fyllde han i förrgår, och han är inte det minsta söt längre, det såg han i spegeln i morse. Det ulliga håret har blivit rakt och tjockt och de pyttesmå framtänderna tappade han i vintras. Nu växer det ut två sneda huggtänder med taggar på istället. När man är så stor som Stellan ska man veta vissa saker. Man ska till exempel veta vad som är förnamn och vad som är efternamn, och alla namn man heter däremellan. Det vet Stellan. Stellan Nils Clarence Pålsson, det är lätt som en plätt.

Ja, Stellan vet många saker. Men ibland blir det fel, och då blir han arg. Som tur är finns vargväskan på vinden. I den får man skrika hur högt man vill, men man måste skynda sig att stänga den så att ilskan inte släpps ut igen. Men Stellan har glada dagar också, som när han hittar ett hemligt husdjur på vinden, eller övar på att smyga med mormor. Stellans känslor är stora och starka och det kan vara ansträngande att lära sig hur man är en människa bland andra människor.

Helena Hedlund har bland annat skrivit böckerna om Kerstin och med psykologisk känslighet gestaltar hon de existentiella sidorna av barndomen.

Olga Nycander är illustratör och formgivare.